ALDRIG FUCKA UPP

Mar 24th, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Aldrig fucka upp

Av Jens Lapidus
Inläst av Jonas Malmsjö (19 CD, ca 22 tim)
Bonnier Audio 2008

Jens Lapidus debutroman Snabba cash, såld i fyrahundratusen exemplar, ska snart bli film och ges ut i arton andra länder. Lapidus har sagt sig vara trött på det traditionella sättet att skriva kriminalromaner. Ändå är uppföljaren Aldrig fucka upp till upplägget ganska traditionell – om man bortser från språket. Svenskan är till övermått uppblandad av det som brukar kallas Rinkebysvenska trots att huvudpersonerna här kommer från förorter sydväst om Stockholm. Som i förra bokenJens Lapidus

arbetar Lapidus med tre parallellhandlingar som med nöd och näppe knådas ihop mot slutet.

Konventionella kriminalromaner innehåller alltid en polis. Här heter han Thomas Andrén, jobbar på bilarna inom Söderortspolisen och hittar ett lik i en källare. När han finner att olika krafter tycks vilja sopa detta dödsfall under mattan förvandlas den lite skumme polismannen till privatspanare. Han hittar ett spår som leder in i utredningen av mordet på Olof Palme(!).

Huvudperson nummer två är nyss utsläppte smågangstern Mahmud al-Askori som är fascinerad av muskebygge baserat på både träning och preparat. Han kommer i konflikt med den juggemaffia som ”tvingar” in honom i knarkbranschen och som ingående beskrevs i Snabba cash.

Den tredje och kanske mest intressante huvudpersonen är den före detta legosoldaten Niklas Bogren som just kommit hem till Sverige efter flera år på sandiga krigsskådeplatser. Han verkar från början rätt normal trots sina minnen men efterhand märker man att det handlar om en skadad människa. Hans mor misshandlades när Niklas var barn och nu har han hamnat i ett Sverige där feminismen frodas. Det får honom att flippa ur och han börjar, med hjälp av militära tankegångar och hjälpmedel jaga rätt på män som misshandlar kvinnor för att sedan döda dem. Landet Sverige har han enbart förakt för.

Om denna beskrivning får läsaren att se intrigen som konstruerad är det så. Historien och dess personer vandrar från A till B till C.

Språket är mestadels mycket korthugget och det är något uppläsaren Jonas Malmsjö tagit fasta på. Det är sällan hans meningar är längre än tre ord innan en varierande lång paus. Det känns mer enerverande än spännings- och känsloskapande efter ett tag.

Det underligaste av allt är att ingen av berättelsens ledande personager är hederlig. När de försöker göra något för lagen sker detta med olagliga metoder. Och polisen – eller åtminstone stora delar av myndighetens personal – är korrupt och förmodligen inblandad i statsministermordet. Det förringar historiens trovärdighet.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22