ABATTOIR BLUES

Nov 24th, 2014 | By | Category: 2014-11 nov, Recension

Omslag till Abattoir bluesAv Peter Robinson
Hodder & Stoughton, 2014
ISBN 978-1-444-70496-9, 367 sidor

Vad Abattoir är visste jag ej! Jag fick gå till lexikon. Pinsamt! Slakteri!

Detta är den tjugoandra boken om Alan Banks och hans medarbetare vid Yorkshirepolisen. Han låter nya poliser komma fram och visa vad de kan, här Gerry Masterson, en riktig arbetsmyra.

Terry Gilchrist, en soldat med krigsskador, är ute på promenad med sin hund, som får springa fritt. Hon försvinner in på en nerlagd flygplats. Hon har hittat ett hål i stängslet.Trots rop och visslingar kommer hon inte. Terry ser sig ingen annan råd än att åla in. I den övergivna hangaren ser han hunden stående vid en fläck som han tror är blod. Han ringer polisen.

Peter RobinsonAnnie Cabot undersöker stölden av en traktor. Ägaren John Bedsoe och hans fru har just återvänt från en semessterresa tilll Västindien. Efter att ha förhört Bedsoes beger sig Annie till grannen Frank Lane, som sett till gården och djuren under deras frånvaro. Förhöret med honom ger dem anledning att söka efter hans son som just blivit anmäld försvunnen av sin sambo Det är dessa båda fall som polisen börjar nysta i. Så småningom upptäcker Banks och hans medarbetare att de hänger ihop. De avslöjar en omfattande brottslig verksamhet: mord, stöld, ekonomiskt fiffel m.m. Det krävs mycket spaning, dels konkret med poliser på plats, dels pusslande med datauppgifter, vilket Gerry M visar sig vara som klippt och skuren för.

Banks medarbetare spelar en viktig roll. Han leder dem skickligt och försöker utnyttja deras olika starka sidor, ger dem ibland nya uppgifter för att sätta dem på prov.

Robinson roar sig (och oss) med anspelningar på andra hjältar. När han är hungrig och väntar på att ett möte ska börja tänker han på Maigret som lyfter på luren och beställer öl och smörgås från ett närliggande kafé. Vid en obduktion kommenterar läkaren offret med en jämförelse med TV-serien Bron.

Jag kan inte låta bli att tänka på Ed McBains långa svit om 37:e, där Steve Carella ofta har huvudrollen, men flera andra bidrar till lösningen.

Inte heller denna bok gör mig besviken. Lång, visst, men inga onödiga utvikningar, och hela tiden spännande, ibland rolig. Och på slutsidorna förklarar han, man behöver inte grubbla över oklarheter.

BENGT HEURLIN

 

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22