BLÅBÄRSMASKINEN

Feb 23rd, 2009 | By | Category: 2009-1, Recension

Omslag till Blåbärsmaskinen

Av Nils Claesson
Ruin Förlag 2009

En fråga som genast poppar upp i mitt huvud under läsningen av (den mycket välskrivna) memoarboken Blåbärsmaskinen är hur man ska värdera en författare. Ska man se på hur människan skriver eller ska man lägga moraliska värderingar på hur personen bär sig åt mot sin familj eller på vad och hur mycket sprit som sväljs.

nils claesson

Blåbärsmaskinen handlar om den rosade författaren Stig ”Slas” Claesson och är skriven av sonen Nils, som med frenesi ägnar sig åt att beskriva sin uppväxt med en far som arbetade med att skriva, måla och supa så mycket att familjen till skillnad mot kritikerna hade svårt att tycka om honom.

Nils Claesson (född 1958, journalist, konstnär och filmare) tycks med denna bok vilja använda sin far som klätterstege. Först tar man den i hand och sen trampar man på den. Vad är skillnaden mellan de två?

Lite får man veta om Stig Claessons metodik i författandet och det är rätt fascinerande. Han berusade sig gärna med alkohol, Rohypnol och nikotin. Sedan skrev han och texten blev som ett upprepande fyllesnack. Men han redigerade sin text i nyktert tillstånd och då blev den så bra att den – och författaren – kunde belönas med diverse priser och ett stort antal sålda exemplar av boken.

Sonens beskrivning av när Stigs hustru Taki förbjöd honom att dricka krånglade han sig ifrån förbudet genom att ringa kompisar som köpte ut och grävde ner buteljer åt honom i Tantolunden. Ett typiskt alkoholistbeteende som beskrivits i många sammanhang.

Typiskt för alkoholskadade människor är också att de med tiden blir elaka. Stig Claesson hämnades på hustrun genom att nedvärdera hennes arbete och inkomster och hånskrattade åt sonen när han ville visa sina färdigheter i pianospel. Sonen Nils flyttade hemifrån vid 17 års ålder och sedan blev umgänget sporadiskt.

Blåbärsmaskinen är väl skriven och en intressant inblick i en relativt dysfunktionell familj. På något vis vill Nils Claesson säga att faderns dubbla bokföring berodde på falskhet – att han levde ett liv men skrev om ett helt annat. Jag har svårt att bli upprörd över detta. Är det inte så alla författare, även de som inte är beroende av droger, arbetar? Att det är det litterära resultat och inte skapandeprocessen som måste bedömas utåt. Det är naturligtvis sorgligt att familjen fått lida av detta, men både sonen och hustrun lämnade faktiskt till sist Slas för att leva vidare på annat håll.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22