2 X SAYONARA SEPTEMBER

Aug 30th, 2011 | By | Category: 2011-8 aug, Recension

Omslag till Sayonara SeptemberSAYONARA SEPTEMBER
Av Åsa Ekström
Kartago förlag 2009
ISBN 9789186003340, 210 sidor

Omslag till-Sayonara September 2SAYONARA SEPTEMBER 2
Av Åsa Ekström
Kartago förlag 2011
ISBN 9789186003715, 216 sidor

I början av 2000-talet bokstavligen exploderade mangavågen efter att ha varit på stadig frammarch sedan mitten av 90-talet. Jag minns att det började med att Dragon Ball kom ut på svenska. Den sålde inte så bra så Bonniers bestämde sig för att avbryta utgivningen. Men en ström av klagobrev stoppade dessa planer och serien fortsatte att tryckas, ända till sista albumet. Helt plötsligt verkade alla Sveriges förlag vilja haka på trenden och det översattes manga i en surrealistisk takt.

Det hela spårade ur fullständigt. Förlagen hade ingen koll på vad som gjorde en bra manga bra så i början tryckte de helt enkelt serier som var populära i USA och Japan. Någon måste därefter ha läst mangorna och dragit slutsatsen att så länge som ögonen var stora nog så skulle serien sälja. Snart ändrade förlagen taktik och började spotta ut det ena skräpet efter det andra; troligen för att licenserna var billiga. Det hela kulminerade med uselt tecknade och fruktansvärt dåligt berättade koreanska manhwa-serier vars licenser troligen mer eller mindre skänktes bort. En flodvåg av förfärliga mangor och manhwor alienerade läsarna och marknaden kollapsade. Idag är förlagen försiktiga och utgivningen av manga på svenska blygsam.

Men mangorna har satt sina spår i den nya generationens serietecknare och de bryr sig inte om att förlagen inte förstår manga; det gör nämligen de själva! I den nya eskapism-serietidningen Utopi kan man läsa Lisa Medins mycket underhållande Medley. Den utspelar sig i en alternativ värld/framtid där musikinstrumentens sanna potential som dödliga vapen har upptäckts. Den serien är mycket inspirerad av manga. Det vet jag, för jag var där när hon tecknade serien (på den tiden när den utkom som fanzin).

Åka Ekström däremot är inte bara inspirerad av mangans bildspråk (vilket Medley är) utan hon har helt gått in för att rita manga. Det märks när man läser hennes planerade 3-delars serie Sayonara september (vars två första delar kommit ut). Om man bortser från att serien läses på svenskt vis, utspelar sig någonstans i Sverige och är på svenska så är serien så manga-lik att det är svårt att se skillnaden. Sayonara september kallas för ”sveriges första riktiga manga” och det kan mycket väl stämma. Att hon lånat (stulit?) väldigt mycket från Nana (en mycket populär manga som också översatts till svenska) är uppenbart för den insatte. Inte bara tecknar- och berättarstil är närmast identiskt utan även vissa scener och serierutor är antingen mycket lika eller rent av identiska. Men det sänker inte betyget för detta är en intressant berättelse, även om jag tycker att den är ojämn. Ibland skulle vissa delar behöva fördjupas och ibland skyndas på.

Alex börjar på serieskolan och med det förhoppningsvis ett nytt liv. Alex har ett mörkt förflutet som hon inte vill konfrontera. Där blir hon inneboende hos ett gängs udda killar och vän med den påstått tankeläsande Lillian. Men hur mycket hon än försöker leva ett lyckligt studentliv kan hon inte fly ifrån sin hemlighet, som sakta håller på att trasa sönder henne.

Det är väldigt kul att det finns en tecknare i Sverige som verkligen förstått vad som gör manga manga. Det är så mycket mer än stora ögon, söta stjärtar, våld och sex. Det är en seriestil som främst fokuserar på den enskilde personen och dess relation till alla andra. I mangornas värld får även mindre viktiga karaktärer plats eftersom de är så viktiga för helheten. Och precis som i verkliga livet är ingenting enkelt, svartvitt eller uppenbart. Detta vet Åsa och vi som läst Sayonara september vet att hon vet det.

Är då mangastilen seriesveriges framtid? Nej. Sverige behöver en egen serieidentitet och den kan vi inte få genom att rakt av kopiera av andra. Men det är genom att låna och experimentera som man utvecklas och jag kan självsäkert förutspå att denna generation serietecknare kommer ge oss en massa nya, intressanta alster och idéer. Och detta kommer i sin tur inspirera nästa generation serietecknare. Det är ännu en anledning till att Sayonara september är ett välkommet tillskott.

Jag vill avsluta med att berömma svenskan. Första gången jag läste serien sade jag till mig själv ”äntligen en manga som är skriven på vettig svenska”. Jag har till dags datum aldrig läst en svensköversatt manga vars svenska inte känns onaturlig och styltad. Det är förstås ofrånkomligt att det blir så när man ska översätta från ett så annorlunda språk som japanska , men det känns som om översättarna oftast är mer angelägna att översättningen ska stämma snarare än att den ska låta bra för en svensk publik. Denna taktik fungerar ofta i romaner men sällan i serier eftersom flödet är helt beroende av relationen mellan serierutan och språket. Bildspråk och textspråk ska komplettera varandra och är relationen ojämn så tappar läsaren intresset.

Sayonara september är därför en fröjd att läsa eftersom detta flöde fungerar perfekt och kan därför fungera som en mall för översättare som känner sig vilsna i seriernas värld. Visserligen skrevs serien redan från början på svenska, vilket ju hjälper, men här har vi en serie som visar hur en ”äkta” manga skulle kunna se ut i översättning. En bedrift som kanske till och med överskuggar mangans underhållande och läsvärda story.

JOHANNES GENBERG

Åsa Ekström

Åsa Ekström, självporträtt

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22