2 x Gustaf IV Adolf

May 19th, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Gustaf IV Adolf

EN KUNGLIG TRAGEDI
– en biografi om Gustav IV Adolf”
Av Mats Wickman
Fischer & Co 2009

Det kunde ha börjat bättre för Gustaf IV Adolf. Redan innan han föddes, gick ryktet om att han inte skulle vara av äkta börd.

Gustaf III, som var lycklig över att ha fått en tronarvinge, såg till att kronprinsen fick en uppväxt och utbildning som skulle göra honom till en kompetent efterträdare på Sveriges tron. Fysiskt sett blev behandlingen stundtals brutal, eftersom meningen var att han skulle härdas. Han bedömdes vara studiebegåvad och visade bra resultat på olika områden. Tidigt intresserade han sig för religionen och lärde sig, att kungamakten vilade på en gudomlig grund. Av detta följde att Gustaf Adolf ansågs sig vara särskilt utvald att styra Sverige.

Vid mordet på Gustaf III 1792 var kronprinsen bara 13 år gammal och fram till dess han uppnått åldern för trontillträdet, styrdes Sverige av en förmyndarregering under ledning av Gustaf Adolf Reuterholm, till vilken Karl XIII, kronprinsens farbror, i praktiken överlämnat ansvaret för landet.

Det var ingen lätt uppgift att ta över ledningen för Sverige. Upplysningstiden med dess kritik av kungamakten passade inte Gustaf IV Adolf, som snart efter sitt tillträde fick både militären och ämbetsmannakåren emot sig. Kungen såg som sin stora uppgift att bekämpa Napoleon; det skulle kosta pengar och staten drogs redan med stora underskott. När Sverige förlorat både Pommern och framför allt Finland, blev kritiken mot kungen massiv och planerna på att avsätta honom realiserades. Han tillfångatogs i mars 1809 och fördes till Gripsholms slott. I december tvingades han, tillsammans med sin familj, lämna Sverige och förde bl a som ”överste Gustafsson” ett kringflackande liv i Europa under återstoden av sitt liv. Han dog 1837.

1884 kom överste Gustafsson trots allt tillbaka till Sverige och fick en kunglig begravning i Riddarholmskyrkan.

Mats Wickman, kulturhistoriker och journalist, använder ett enkelt och okonstlat språk och har åstadkommit en överskådlig och lättläst skildring av Gustaf IV Adolfs liv. Han låter den negativa syn man i allmänhet haft på kungen ända in på 1900-talet nyanseras något här, bl.a. genom de citat han presenterar ur kungens hittills okända memoarer.

Monarken, som misslyckades med det mesta, insåg dock, att Sveriges näringsliv behövde utvecklas och han förespråkade att ny teknik skulle nyttjas. Så t ex förde han diskussioner med Baltzar von Platen beträffande dennes utredning om att anlägga Göta kanal. Uppfattningen av Gustav Adolf, som alltför temperamentsfull utan bra fingertoppskänsla när det gällde att välja medarbetare, knyta diplomatiska kontakter och parera politiska manövrar, kommer att leva vidare. Inga avgörande nyheter presenteras, utan personen Gustaf Adolf förblir ändå ganska anonym för oss.

Mats Wickman. Foto Ulla Montan

Mats Wickman. Foto Ulla Montan

Omslaqg till I stormens öga

I STORMENS ÖGA
Gustaf IV Adolfs regeringstid och revolten 1809
Av Christopher O’Regan
Forum 2009

Den andra boken om Gustaf IV Adolf börjar med en skildring av hur flera fester hålls i Stockholm en januaridag 1808, då avtäckningen äger rum av Sergels staty av Gustaf III. Den 29-årige Gustaf IV Adolf med familj går på fest med borgerskapet i Börshuset, men trots alla fester infinner sig en ödesmättad och olycksbådande stämning i huvudstaden.

Efter den franska revolutionen 1789, stormningen av det kungliga palatset i Paris 1792 och avrättningen av Ludvig XVI, rådde stor oro bland kungahusen i Europa. I början av 1800-talet kom Storbritannien och Frankrike att stå mot varandra. Den djupt troende Gustaf Adolf lierade sig med engelsmännen mot ”apokalypsens vilddjur” Napoleon, som kommit till makten 1799. Britterna var överlägsna till sjöss, medan fransmännen härjade på den europeiska kontinenten. Sedan Sverige tvingats lämna Pommern åt fransmännen, gällde det för Gustaf Adolf att rädda Finland, som hotades av ryska trupper.

Kungen fick skulden för allt som gick fel för Sverige under hans regeringstid. Att mycket misslyckades berodde bl.a. på att han hade en förmåga, att sätta fel man på fel plats. En av hans närmaste män, ”kungens finansminister” C E Lagerheim, hörde till de oppositionella och motarbetade kungen genom att undanhålla viktig information eller ge honom helt felaktiga siffror.

Ett annat exempel utgjorde chefen för de finska stridskrafterna, general M W Klingspor, som kungen redan från början förstod inte skulle klara uppgiften. Generalen retirerade hela tiden och spred defaitism bland manskapet. Ett tredje avgörande misstag var utnämningen av C O Cronstedt till kommendant på Sveaborg. Ryssarna lurade utan strid av honom den ointagliga fästningen. Därmed var slaget om Finland över.

Ett rykte om att Napoleon och tsar Alexander skulle dela Sverige mellan sig, tillsammans med förlusten av Pommern och Finland, blev för mycket för de oppositionella, som tog kungen tillfånga i mars 1809. Han fördes till Gripsholm, där han fick avsäga sig tronen och mot slutet av året skickades han med sin familj utomlands. Fram till sin död 1837 flackade han alltmer rastlös runt i Europa som överste Gustaf Adolf Gustafsson.

Christopher O'Regan

Christopher O’Regan är föredragshållare och har medverkat i TV med kortprogram om svensk 1700-talshistoria. 2007 kom O’Regan ut med Ett märkvärdigt barn, som handlar om Gustav IV Adolfs barndom. I stormens öga skildras Gustaf Adolfs liv från trontillträdet 1796 till dess han dör i Schweiz, ensam och fattig. Författaren har en vurm för målande uttryck och raddar gärna upp adjektiven efter varandra, men den lättsamma, positiva tonen minskar ändå inte allvaret i det historiska skeendet han återger. Han har inget nytt att komma med beträffande Gustaf Adolf som person, men tycker att kungen inte värdesatts efter förtjänst. Gustav IV Adolf, numera känd som ”Galenpannan”, utmålades länge i Sverige som sinnesförvirrad, men belägg saknas för de flesta påhitt och anekdoter som cirkulerat, menar författaren.

Inte sedan mitten av 1900-talet har någon skrivit en sammanhängande skildring av Gustaf IV Adolf, men i år har Mats Wickman och Christopher O’Regan samtidigt utkommit med var sin bok. Medan Wickman har skrivit en biografi som täcker hela kungens liv, har O’Regan författat sin andra bok om Gustav IV Adolf.

Det historiska skeendet skildras på ungefär samma sätt, men i Wickmans bok får Gustaf Adolfs irrfärder i Europa, sedan han avsatts, onödigt stort utrymme. Man får följa exkungens rörelser i detalj och det blir ganska tröttsamt i längden. O’Regan ägnar mer utrymme åt kungens tid som regent och som fånge på Gripsholm.

Wickman intresserar sig särskilt för kontrasten mellan Gustaf Adolfs liv på Sveriges tron och det torftiga liv han levde som avsatt kung, ständigt på resa i Europa. Språket hos Wickman känns neutralt och något återhållsamt, medan O’Regan blir oerhört engagerad och dramatisk, vilket märks inte minst i kapitelrubrikerna, t.ex. ”En dolk bakom varje leende”, ”Korsfäst! Korsfäst!” och ”Hur fan skall det här sluta?”. Ingen av författarna har någon spännande nyhet att komma med vad beträffar Gustaf Adolf som person, men O’Regan verkar vilja ta den stackars kungen till sitt hjärta och få oss att inse, att det mest är förtal, det som i allmänhet har sagts om Gustaf Adolf.

Den som är intresserad av att följa ”överste Gustafssons” öden och äventyr på kontinenten, den bör uppskatta Wickmans bok, medan den, som tycker om att höra O’Regan berätta om 1700-talets Stockholm under en guidad tur i Gamla stan, antagligen föredrar hans bok.

MONICA LINDSTRÖM

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22