1968

Sep 5th, 2017 | By | Category: 2017-09 sep, Recension

Omslag till 1968Av Jan Guillou
Piratförlaget, 2017
ISBN 978-91-642-0515-5 , 441 sidor

Magistern i Guillou märks tydligt i den nya boken besiffrad 1968, den sjunde delen i romanserien Det stora århundradet. Han vill gärna lära ut vad som är rätt och fel i internationell politik. Vänstern är bra, även om vissa kamrater tål att skämtas med. Det viktiga är att kämpa mot det bestående, fast man bör inte gå till överdrift.

Huvudpersonen, den aspirerande författaren Eric Letang, är rätt engagerad medlem i gruppen socialistiska jurister vid Stockholms universitet där de är i stadig minoritet eftersom de tycker att juridiken ska utövas med politiska förtecken.  Vänsterrörelsen är stridbart idealistisk året 1968 och den börjar bli alltmer fundamentalistisk, något som den mer rationelle Eric inte helhjärtat ställer upp på. Men han har fortfarande hjärtat på rätta stället, till skillnad från släkten, och därför söker han arbete hos den uttalat vänstervänlige advokaten Hans Göran Bank som märkligt nog rekommenderar honom att i stället söka sig till den aningen skandaliserade Henning Sjöstrand i vars firma ingår den andre kändisadvokaten Lars Silberman. I verkligheten fanns advokaterna Hans Göran Frank, Henning Sjöström och Leif Silbersky. Deras nya litterära namn skiljer sig inte mycket från originalen.

Jan GuillouHan får jobbet och häcklas givetvis av kamraterna men Eric vet, han är ju också individualist, att det är en strategiskt riktig åtgärd. Därför genomlider han några fall som rookiejurist och får anledning att fundera över skillnaden mellan juridik och rättvisa innan den stora chansen dyker upp. Henning vill nämligen att han ska åka till Tyskland som observatör i målet mot läkemedelsföretaget Grünenthal vars preparat Talidomid (i Sverige kallat Neurosedyn) orsakat att det fötts missbildade barn.

I vårt land är det Hennings byrå som tagit sig an den så kallade neurosedyn-skandalen. Ett spontant möte på en uteservering ger Eric ett försprång som han sedan utnyttjar eftersom han är en strategiskt tänkande man med mod i barm. Men han är också en man med sprittande hormoner som får utlopp när en strikt kvinna i laget visar sig vara en vänstersympatisör i största hemlighet. Eric hamnar i hennes grupp, får åka med till Prag där socialism med en mänskligt ansikte sjunger på sista versen.

Här visar Guillou lejonklon i sin beskrivning av hur stora politiska händelser påverkar samhällstillvända medborgare på olika sätt, i synnerhet om de tillhör små allvarliga grupper där det inte är långt till det paranoida tänkandet. Trots att jag aldrig hört hemma i ett sådant läger (jag tyckte att vänsterns alla demonstrationer mest utgjorde trafikproblem) är författarens skildring av tiden något som känns igen, både i det stora och i det lilla. Han har ett ärende med det han skriver – långa utredande stycken om hur politik påverkar juridik och tvärtom innan berättelsen återgår till huvudpersonens verklighet där han i sin nya roll måste avstå från träskorna, jeansen och FNL-märket. Men han är inte tillräckligt renlärig för att nöja sig med linser utan gärna frossar i gott vin tillsammans med ostron och en god köttbit på guldkrog.

Han tillhör ju överklassen och har lärt sig hur man för sig i finare kretsar, han är bildad och språkkunnig, så på sätt och vis är han en anakronism i sina nya kretsar. De avsnitt där hans familj förekommer beskrivs raljant med lika stor humor som de revolutioner för vilka Ordförande Mao aldrig kan ha fel och därför måste dyrkas.

Mot slutet finns en liten varnande pekare mot 70-talet där hans tyska väninna Gertrude har återfunnit sin vän, journalisten Ulrike Mainhof.

Om man tycker sig känna igen Jan Guillou i huvudfiguren Eric är man nog inte helt fel ute. Författaren studerade själv juridik 1968 men blev aldrig advokat utan journalist och IB-avslöjare. Hans porträtt av Henning ”Penning” Sjöström är något av en äreräddning efter alla personangrepp från det konservativa advokatsamfunder och inte minst från tidningen Expressen.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22