120, RUE DE LA GARE

Jul 18th, 2019 | By | Category: 2019-07 juli, Recension

Omslag till 120 Rue de la gareAv Léo Malet
120, rue de la Gare, 1943
Översättning Ola Wallin
Ersatz, 2019
ISBN 9789187891793, 205 sidor

Frankrike, tidigt 1940-tal. Halva landet är ockuperat av Tyskland och andra halvan styrs av en marionettregering som samarbetar med det nazistiska grannlandet. En skymningszon har lagt sig över samhället där alla slags brott kan frodas. Även surrealistpoeten Léo Malet ger sig in på brottets bana, om än bara i litterär form, och uppfinner en hårdkokt privatdetektiv med det lätt surrealistiska namnet Nestor Burma. I Frankrike lever Nestor Burma vidare i flera decennier genom en rad romaner, seriealbum och filmer. 

Léo MaletEtt av seriealbumen har översatts tidigare till svenska, men inte någon av Malets romaner. Nu finns debuten från 1943 tillgänglig. Det är en smart, välskriven och mycket underhållande roman som balanserar mellan gammaldags pusseldeckare – med ett utdraget slut där alla bitar måste falla på plats – och ett friare berättande med fokus på suggestiva stämningar och snygga repliker. Närheten till kriget och den pågående ockupationen finns med i bilden, men hör mest till bakgrunden. I stället verkar en gammal vanlig brottslighet, med gangsterbossar och korrupta företrädare för rättsväsendet, leva vidare som om inget har hänt. Gangsterbossarna kan förresten också verka lätt surrealistiska, en av dem går under namnet Jo Tour Eiffel!

Malets handlag är lätt och hans förhållande till kriminalgenren ledigt och lekfullt. Visst är Nestor Burma en traditionell företrädare för den hårt drickande och hårt slående privatsnoken, men han är också en omtänksam och välorganiserad chef för en detektivbyrå med (det lätt surrealistiska) namnet Fiat Lux, varde ljus. Trots en grabbig jargong verkar Burma ha en nästan kysk uppfattning om sexualitet, till skillnad från vad som gällde de amerikanska privatdeckarkollegorna i 1940-talets noir-filmer. Och trots en demonstrativ cynism värnar Burma om en ordning där det i grunden inte är så svårt att skilja mellan rätt och fel.

En intressant detalj är att Nestor Burma har ”en duk” av Malets surrealistvän René Magritte i sin lägenhet, vilket var betydligt överkomligare i början av 1940-talet än i dag. Förhoppningsvis gick det att laga den skottskada som uppkommer på tavlan i slutet av romanen.

PÄR ALEXANDERSSON

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22