02-KULORNA

Sep 19th, 2016 | By | Category: 2016-09 sep, Recension

Omslag till 02-kulornaAv Krister Holmqvist
Instant book, 2015
ISBN 978-91-86939-64-9, pocket, 639 sidor

Den här tjocka boken fick flera av de tilltänkta recensenterna att backa. Många sidor, liten text, okänd författare, troligen egenutgivning…

Jag började läsa och fann till min glädje att här finns mycket bra (och en hel del som hade kunnat vara bättre).

Den börjar med Palme-mordet (vilket kan få den vane deckarläsaren att dra öronen åt sig), ur mördarens synvinkel. Mördaren är en japansk proffsmördare, och uppdraget lyckas väl, inklusive masken av Christer Pettersson. Han som beställt uppdraget är en iransk vapenhandlare som tycker att Sverige lägger sig i hans affärer för mycket.

Krister HolmquistLåt er inte avskräckas, detta är bara bakgrunden. Själva historien handlar om en ofrivillig antihjälte, Masen, som arbetar på den hemligaste hemliga delen av den militära underrättelsetjänsten. Nej, ingen 007, bara en skrivbordsanalytiker var uppgift är att sammanställa uppgifter från olika källor runt om i världen. Men i det arbetet dyker det upp fakta som arbetar sig tillbaka till den iranske vapenhandlaren som oroas, och beställer lite mer eliminering.

Detta är en underhållningsroman, så läsaren kan lugnt lita på att Masen överlever (men inte utan psykiska problem).

Titeln, 02-kulorna, har att göra med att vapenhandlaren vill sätta sin signatur på sina beställningsmord, så han har specialkulor som antingen används vid morden eller som lämnas som kvitto på mordplatsen. De är lite sneda för bättre skadeeffekt, 2 grader.

På omslaget finns texten: En otyglad spänningsroman om ett oklokt uppdrag.

Stämmer. En bra förlagsredaktör hade nog tyglat författaren en del, och borde också ha föreslagit att dela upp boken på en trilogi, för både sidmässigt och innehållsrelaterat hade det fungerat. Det ingår tre japanska mördare, och de hade kunnat få vara huvudantagonisters i var sin del.

Berättelsen tar alltså sin början med Palme, och slutar vid millenieskiftet, och årtalsmarkörer finns det gott om, som filmer, tv-program, musik etc.

Det är otyglat också för att författaren växlar mellan klassisk thriller/agentstil och lite mer burlesk personbeskrivning. Det finns också andra burleska inslag (men de har tyvärr sannolikhetens prägel, som den ökande administrativa bördan hos chefer).

Författaren är journalist, och han kan hantverket väl. En god idé som förvaltas väl, men som skulle ha kunnat bli ännu bättre. Hoppas på nya försök efter den här debuten.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22