Svartsjukan förgör

Nov 17th, 2017 | By | Category: 2017-11 nov, Novell

Peter AppelqvistNovell av PETER APPELQVIST

Han presenterar sig så här: Jag är en nybliven pensionär på 62 år med livlig fantasi. Vid 40 års ålder började jag skriva på en bok. Tyvärr tog mina tre söner och privata tandläkarpraktik för stort anspråk av min tid.  Nu har jag däremot tid. Jag har övergivit Kristianstad i Skåne för varma Lagos i Portugal. Här njuter jag av livet tillsammans med min fru Ramona och tar mina första stapplande steg som författare.

Jag började skriva på en thriller som egentligen är början till en trilogi. Efter 100 sidor insåg jag att jag behövde hjälp. Jag vill ju skriva en bok som trollbinder och är svår att släppa. Jag fann Helena Siganders Deckarskola och går nu utbildningen där. Denna novell är mitt första trevande försök i deckarvärlden.

——————————–

”Ta pistolen,” flämtade Oskar när han kom springande ur skogen.

”Har du gjort det, då?” frågade Ludvig. ”Jag har inte hört något skott.”

”Jag slog henne med pipan så att hon föll. Sedan sköt jag den djävla subban genom filten jag hade med mig. Pang, pang. Två skott i skallen. Det hördes inget över discomusiken. Filten kastade jag över henne. Ta pistolen. Jag måste tillbaka och synas.”

”Okej.”

Ludvig tog pistolen, stoppade den i byxlinningen och skyndade iväg mellan träden.

Hubert stod 100 meter bort och väntade vid gaveln till ett av sommarlägrets hus.

”Här, ta pistolen”, sa Ludvig när han smög runt kortsidan och såg att de var ensamma.

”Och?”

”Ja, han har gjort det. Ta den nu så jag kan sticka tillbaka till discot.”

Hubert tog vapnet och rundade hörnet. Andra fönstret i byggnaden var öppet. Där lämnade han vapnet. Sen skyndade även han sig tillbaka till discot.

***

Årets månadsläger vid Mälarens strand hade börjat helt fantastiskt för de tre sjuttonåriga tjejerna Helena, Marita och Susanne. De var hästtjejer alla tre och hade funnit varandra direkt. En av ledarna, artonåriga Diana, blev också en i gänget. Hon bodde 300 meter från lägret tillsammans med sin pappa Erik och sina två hästar Zorro och Nikita. Redan andra kvällen samlades de hemma hos Diana. Sedan hängde de hos hästarna så gått som varje kväll.

Marita var ledartypen som pratade hela tiden. Hon var van vid att få sin vilja igenom. Snabbt tog hon kommandot i gruppen och bestämde hur kvällarna med hästarna skulle se ut. Susanne var den glada i gänget som viskade roliga hemligheter i de andras öron för att få dem att skratta. Både Diana och Helena var blyga och sa inte så mycket.

Idyllen försvann efter en vecka med den nye ledaren, David. Han var lång, blond och muskulös med helt fantastiska blå ögon. De blev förälskade i honom. I takt med att de ökade sina försök att få hans uppmärksamhet, upplöstes deras vänskapsband. Efter en vecka hatade de varandra. Han njöt av deras uppvaktning och lovade att bli tillsammans med en av dem. På lördagskvällen skulle de träffas vid viken bortom lägret. Där skulle han utse vinnaren i deras Bachelor-tävling.

Det blev inte som de hade tänkt sig.

Susanne och Diana stod och väntade vid viken men David kom aldrig. Helena hade fått migrän och lagt sig. Marita hade fått två skott i skallen och låg död i skogen.

***

Klockan sju morgonen därpå kom Sverker Toreskog springande med Rocky, sin bayerska viltspårhund. De sprang alltid samma morgonrunda innan det var dags för Sverker att ta på sig kostymen och bege sig till sin advokatfirma inne i Stockholm.

Hunden fick snabbt vittring på Marita.

Strax därefter vimlade det av poliser i skogen. Området spärrades av. Både teknisk undersökning och förundersökning gällande mord drogs igång. Poliskommissarie Göte Färm från mordroteln ledde operationen med van hand. Snabbt samlade hans manskap ihop ledarna och ungdomarna som var på lägret. De utfrågades i hastigt iordningställda förhörsrum.

Någon av dem kunde vara mördaren.

Klockan två blev det lunch och första polisgenomgången hölls.

”Någon som vill börja?” frågade poliskommissarie Färm sina medarbetare i mordroteln.

”Jag kör”, sa polisinspektör Willner.

Han brukade starta genomgångarna med en sammanställning av situationen. Han hade under den senaste halvtimmen samlat in de första intrycken förhörsgruppen fått.

”Lägret var trivsamt första veckan. Sedan kom en ny ledare, David. Fyra tjejer som först var vänner började förstöra hela stämningen här. Alla fyra ville ha honom. Inte nog med att de bråkade sinsemellan. De jäklades med de andra ungdomarna också. Ren mobbning på vissa. Stämningen var som sämst i går. Ledarna hade anordnat ett disco. De ville försöka få tillbaka den goda stämningen från den första veckan.”

”Okej, vad heter tjejerna?” frågade poliskommissarie Färm.

”Helena, Susanne och Marita. De deltar i lägret. Diana tillhör också gruppen, fast hon är en av ledarna. Hon bor 300 meter från lägret med sin pappa Erik. Även han är ledare. Tjejerna har varit hemma hos henne nästan varje kväll under första veckan.”

”Sedan är det några som blivit mobbade också”, sa Färm. ”Vilka är de?”

”De två som har råkat mest illa ut är Oskar och Ludvig”, svarade polisinspektör Willner. ”Värsta mobbaren var Marita. De andra tre eggade nog mest upp henne så hon kunde bli ännu djävligare mot grabbarna.”.

”Okej, då kör vi med dessa fem i eftermiddag och ser om det ger något”, sa Färm. ”Resten av lägerdeltagarna och ledarna behöver inte komma tillbaka efter lunch. De måste naturligtvis stanna kvar på området. Är det någon som vet något om vapnet?”

”Kriminalteknikerna har hittat kulorna, troligen 9 mm”, svarade Willner. ”Rättsläkaren håller på att tidsbestämma dödsögonblicket. Vi får nog besked från båda i kväll.”

”Kör nu vidare med förhören och kalla på mig om något särskilt händer”, avslutade Färm.

***

Redan efter en timmes utfrågning bröt Oskar ihop. Han erkände att han skjutit Marita. Han avslöjade inte Ludvig eller Hubert. Ludvig erkände ingenting. Han ville ha en advokat och satt sedan tyst. Åklagare Parnevik beslutade att inleda häktningsförhandlingar med Oskar och ordnade fram advokater till både Oskar och Ludvig. Förhandlingarna skulle ske inne i stan redan samma kväll. Nöjda med dagens resultat bröt mordrotelns personal upp och poliskommissarie Färm bestämde att de skulle ha nästa genomgång på polisstationen klockan åtta morgonen därpå.

***

Hubert blev blixtförälskad första gången han såg henne på lägret. Hon var också intresserad av honom första veckan. De var tillsammans all den tid som hon inte tillbringade med sina nya tjejkompisar. Sedan anlände David. Han förstörde allt.

Men den tredje veckan återvände hon till honom. Hon var olycklig och behövde tröstas. Det ställde han mer än gärna upp på. Hon sa att hon hatade de andra tjejerna. Mest hatade hon Marita. Hubert berättade att han hört Ludvig och Oskar pratade om Marita. De hatade henne också. Oskar så mycket att han skulle kunnat döda henne.

”Jag kan fixa en pistol”, sa hon. ”Du kan fråga honom om han vill ha den. Du får inte berätta att det är jag som kan fixa fram den.”

Nästa dag sökte Hubert upp Ludvig och Oskar. Påverkad av hennes hat mot Marita hade även han börjat tycka illa om henne. Snart förde han in samtalet på Marita. Ilsket berättade Oskar att han ville göra henne riktigt illa.

”Jag kan fixa fram en pistol om du vill ha en”, sa Hubert.

Oskar tittade storögt på honom en lång stund. Han nickade.

”Okej.”

En plan utarbetades. Det skulle ske under discot på lördagskvällen.

Nu var Hubert livrädd. Om Oskar eller Ludvig skvallrade på honom då låg han illa till. Han sökte upp sin kärlek och berättade om sin fruktan. Hon lugnade honom. De bestämde att träffas vid viken samma kväll strax efter mörkrets inbrott.

När han kom längst stigen ropade hon där hon stod inne mellan två syrenbuskar en bit från stigen. Hon hade lagt ut en filt i gläntan och bad Hubert att lägga sig på den. Hon grenslade honom, böjde sig fram och kysste hans läppar. Han glömde sin oro när han kände värmen från hennes kropp.

”Blunda”, viskade hon i hans öra och satte sig upp. ”Nej, blunda sa jag.”

Han såg hur hon började knäppa upp sin blus och bestämde sig för att lyda. Han slöt sina ögon. Hon sökte med sin hand under filten. Hon greppade kniven hon stulit från köket. I nästa ögonblick stötte hon med full kraft kniven i hans hjärta. Det slog bara ett enda slag till. Sedan dog han. Hon knäppte knapparna, torkade av knivens handtag, reste sig upp och vek filten över honom. I skydd av nattens mörker smög hon sig därifrån.

***

Nästa morgon fann Rocky Hubert. Samma polispådrag som föregående dag drogs igång. Rättsläkaren fastslog att han mördats klockan elva föregående kväll. Vid förhören i samband med förundersökningen framgick det att ingen hade sett något av värde kvällen innan. En av ungdomarna kom däremot ihåg att Dianas pappa Erik var med i hemvärnet. Polisen visste att hemvärnets K-pistar använde 9 mm ammunition. Samma kaliber som Marita dödades med. De undersökte om Erik hade vapenlicens. Han var ägare till en Glock 17. En pistol som även den skjuts med 9 mm kulor. De beslagtog vapnet och skickade det till kriminaltekniska för att utröna om det var mordvapnet. Vid förhör med honom framgick det att han hade alibi för hela kvällen. Han hade skött musiken på discot.

”Vem fan kan ha kommit över vapnet”, röt Färm.

”Det måste vara någon av de tre tjejerna”, sa Willner. ”De kände till vapnet. Erik hade varit och skjutit med dem på skjutbanan en kväll första veckan de var här. Vi får förhöra dem igen.”

”Varför mördades Hubert?” undrade Färm.

Polisinspektör Willner svarade. Han hade varit på polisstationen under föregående kväll då häktningsförhandlingarna med Oskar genomfördes och delgivits den informationen Oskar berättat.

”Jo, Oskar talade om att det var Hubert som fixade fram vapnet. Personen som gav Hubert pistolen har nu sopat igen sina spår.”

”Hur är tjejernas alibi första mordnatten?” frågade Färm.

”Helena gick och la sig redan vid niotiden på grund av migrän”, svarade Willner. ”Ingen såg henne så det är svårt att avgöra om hon låg i sängen. De andra två stod och väntade på David och kan ge varandra alibi. Men å andra sidan, Oskar har redan erkänt. Att lägga tillbaka pistolen kan alla tre ha gjort.”

”I går då?”

”Alla tre har vid något tillfälle varit ensamma under kvällen”, svarade Willner.

”Varifrån kommer kniven?” undrade poliskommissarie Färm.

”Det verkar som om det är en av knivarna från lägrets kök”, sa Willner.

”Vi får förhöra tjejerna igen”, sa Färm. ”En av dem är Huberts mördare.”

Han stod tyst en stund och funderade. Sedan sa han.

”Vi gillrar en fälla för tjejerna. Vi delar upp dem och förhör dem samtidigt i tre olika hus.”

***

Fan, det var ju inte riktig så här det skulle gå, tänkte hon. Jag hade ju planerat allt så bra. Jag fick Marita att mobba Oskar och Ludvig så att Oskar till sist small av. Vilken djävla mes han var som erkände. Helena hade inget alibi den kvällen med sin migrän. Jag skulle alltid kunna få ett alibi av Hubert om det hettar till. Jag kunde ju ljuga om viken och säga att jag var med Hubert istället. Fan, djävla Oskar, djävla Hubert. Vad ska jag nu göra?

***

Inför kvällens förhör av de tre tjejerna hade poliskommissarie Färm arrangerat en fälla. Flickorna skulle utfrågas samtidigt i var sitt hus. Innan de förhördes skulle dörren stå på glänt, så att de kunde tjuvlyssna på utredarna. Deras samtal skulle gå ut på att inga spår hittats vid Hubers kropp. Tänk om man bara kunde hitta en liten hårklämma. Då hade gärningsmannen varit häktad nu.

Hon nappade på betet. Hon stack direkt efter förhöret och stal en hårklämma. Hon inväntade nattens mörker innan hon smög genom skogen mot gläntan hon mördat Hubert i. I samma ögonblick hon skulle kasta klämman tändes tre ficklampor. Susanne var avslöjad.

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22