På advokatkåntor

Feb 28th, 2017 | By | Category: 2017-02 feb, Novell

Omslag till Ville AndesonEn av mina favoritböcker när jag var barn var ett mycket slitet exemplar av Svarta Maskens Ville Andeson blir pracktisk, utgiven 1929 av Bonniers. Ville är en ekenskis men inte så skicklig i stavning. Boken är en samling berättelser, av Ville själv, när han prövar olika yrken, skomakarelev, sjarkuttriaffär, fottografilära och många fler. Han vill väl men det slutar oftast illa. Här ett smakprov. Han provade aldrig att vara detektiv, så ett advokatkontor får duga.

Svarta Masken är pseudonym för Anna Fredrika Myrberg, 1878–1931. Hon skrev sångtexter, kåserier och texter till skämttidningar, och arbetade på Stockholms-Tidningens fotoavdelning. Mest känd blev hon för sin debut 1919 med Svarta Maskens dårdikter. Ville Andeson dök först upp i en bok där han berättade Svärjes historia. Villes äventyr blev också film 1929 i regi av Sigurd Wallén. Ville spelades av Sune Holmqvist och andra mer kända skådespelare var Gustaf Lövås, Dagmar Ebbesen och Artur Rolén.

LEIF-RUNE STRANDELL

 

Av Svarta Masken

Fru Junggren, som mossan ä bekant me, städar ett advokatkåntor om morgana, å när hon hade att ja sakna plats, låda hon skriftligen rekommendera mej som bitredande mottagnings- å springgrabb hos advokaten, åsså tota hon ihopet så här:

”som jag pärschonligen känner ynglingen Villem Andeson okk vet att han är ovanligt fullslipad för sin ålder samt dessutom ljuger fermt okk fräckt, får jag rekommendera honom såsom särdeles passande för edert djuriska ämbete.
Älna Junggren som tårkar mattena.”

Djuristen vatt höckst intresserad å låda mej genast kåndischon. Han klappa mej på kulan å flina på lagenlig vis, men frövrit såg han ut som ett helveckat dragspel i nian jenom alla finurliga tankar å funderingar, som gradera i järnan påa.

Dom första dagarna satt ja i väntrummet å släppte in klienterna, som han kalla dom som sökten, fast ja tyckte prexis dom likna vanliga mennicher, å dässemellan lubba ja ut me brev, som skulle läggas i lådan, å me kassörskans pinscher, som skulle lufftas å vädras.

Men i fredas mosse ringde advokaten på i telefon å sa åt kassöskan: ”Ja sitter i råsstun i dag, för ja har fått ett ekstra mål där, säg dom som söker mej att dom får inställa sej effter klokkan 2.”

Kassöskan kvittra nåra taxamma ord tebax, men sen låste hon in stålana i pulpeten å pudra sej å bossta opp polkasköret å gol: ”Nä, de ska sjutton sitta inne i de stiliga vårväder. Nu går ja ut å lunschar me min fästman eller också tar ja en promenix utåt Jurgårn me min hund. Ja hoppas du sköter dej å upplyser dom besökande om advokatens pärschonliga frånvaro okk återkomst.”

Donnan vippa iväg ut me jycken på slep, men ja kila mesresamma in i djuristens privata rum å kika i lagbökkena, för å lära mej nåra ensjillda parragrafer. De dröjde inte länge, föna ja vitt störd av ett långsmalt fruntimmer i jusgredelin hatt å näsa i samma kullör, som kom in å vifta fram nattviolsluckt ur pällsverket å stånka: ”Kan man bli lagligt skild här från en otrogen make?”

”Ja, men inte föna efter klockan 2”, svara ja, ”men då ska också frun bli så grundlit åtskild, så hon allri fastnar för en kar mer.”

”Ursch, sånt egendomlig språk”, bräkte kvintett, ”nej, ja vender mej till en annan byrå, där dom taret lite hummanare. Ajöss!”

Å så viffta hon fram violluckten ett tag å tripp ut, strakst efferåt loma de in en lannsjeppe å hengde mössan på ampeln i take å harkla: ”vasnäll å sätt opp ett testamänte te min gamla hushålleskas förmån, för de tjatar hon om hjemt. De ska vara på både lös å fast egendom, fast ja står i skuld, så jaggu blir hon inte betalningsschyldi i ställe, när ja kolar.”

”Jaha, de ska strakst bli klat”, svara ja å bedde bongen stiga me in, å där slog jan sej ner i sjinnmöbeln å spåtta i advokatens galåsser, mens ja stillisera opp testamäntet effter bongens egna ord:

”Jag, Petter Lasson, bestemmer att mitt gamla huskoss Amalia Jöransdotter skall effter min bottgång (som jag håppas skall dröja) ärva alla mina 3 kor okk de höns, som möjligen överlever mig, hjemte den potatis som f,n, finns i tjällaren. Det är bäst att hon får huset på tjöpet, så att hon blir nöjd, fast det är intekknat ända från grunden. Skulle hon emellertid dö före mig, vore dätta en stor gledje.

Petter Lason
m.h.å.p.

Att Petter åtminstone denna dag varit vid sunt förnufft intygar 2 med fullt föstånd begåvade vittnen.”

Bongen tykktere va klämmigt hopsatt å gedde mej 5 krisch å låva kåmma tebax å få skrivelsen lagfaren, men när han hadde gått, kåm de en gammal tant in å jode villda schåser me lemmana å kackla:

”Ja vill att ni jenast stemmer fru Hakman för ärekrenkning okk fösmedliga yttranden vid hengning av tvättkleder å hederligt fålks torvind. Fåra stiga in å rekna opp dettaljerna?”

”Ja, vassego”, sa ja å visana in i rumme, där hon dunsa ner i fåtöljen.

”Ja, men ä inte henn för ung å stämma fålk?” undra tjäringen.

”Håll muggan å bekjänn va ni vet!” röt ja åtna.

”Jisses då — tat lungt — de va så att ja hengde min dotes mersisserade strumper breve hennes gubbes lindrit rentvättade sjortor på strekke, årå kalla hon mej för ohyggienisk slaskgroda å hecksa å mykke mer, ja minns inte allt — men säj, henn, va kåstare å fåna ordentlit stämd?”

”850 krisch”, höhh ja till, ”fallat de ska jör nån verkan i framtiden.”

”850??” gapa tanten. ”Näej, så mykke har ja inte rå å kåsta påna. Då jer jana helleer på nöten schälv, när hon visar sig. Ajöss henn!”

”Nehej, stopp lite!” skrek ja, ”Vassego betala 5 lock för upplysningen!”

”5 lock?” gasta tjäringen å vende i dönn. ”Schäms du inte, ditt yngel? Här skaru få en lavett, såre slå lock för ören på rej i ställe.”

Åsså smellde hon till mej, så ja rulla bakom paraplystället, men när hon skena iväg, mötte hon djuristen i trappan, årå pussta hon åten: ”Ackta sej henn, fallat han har ärende te advokaten! De var nära att jag blitt av me matksingen för vikkan.”

Advokaten hadde fått ett nytt ekstra vekk millan ögena, när han kåm in, å fatän ja visan att ja fökjänt 5 bagare på en bonge, såg han lika mossk ut å kjörde mej meresamma ut kjänsten.’

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22