Köttbulla-Svensson – en muntlig tradition

Aug 7th, 2014 | By | Category: 2014-08 aug, Novell

Martin PalmqvistNovell av MARTIN PALMQVIST

Det finns en historia i varje stad. En historia om en polisman som haft problem med stavningen och därför fått flytta brottsplatsen till en mer lättstavad sådan. Möjligtvis skulle originalet kunna handla om Bernt Köttbulla-Svensson (1869–1933) som var en känd poliskonstapel i Karlshamn i början av förra seklet. Namnet Köttbulla-Svensson fick han helt enkelt för att han var väldigt förtjust i köttbullar. Det påstås att han alltid patrullerade förbi hemmet strax före middag och skrek åt hustrun: “Vad blir det för middag?” Hustrun som var beredd på frågan svarade alltid glatt inifrån köket. “Det blir köttbullar Svensson”.  Samma hustru bötfällde han några år tidigare för hon uppträtt störande. “Vad gör du Svensson?” ska hustrun ha frågat förvånat. “Lagen måste ha sin gång” lär Svensson ha svarat med hårt tonfall.

Den vanligaste historien om Köttbulla-Svensson handlar om att han grep en person för fyllekörning (enligt andra källor handlar det om en död häst) på Christopher Schrödersgatan, ganska nära kyrkan mitt i centrala Karlshamn. När det blev för komplicerat att stava hela rapporten drog han hela följet ner till Ågatan istället. En korsande gata lite längre väster ut i samma stad.  En historia som många blekingar gärna berättar. Men nu har jag gjort ett försök att skriva ner denna muntliga historia enligt min egen tolkning.
———————————–

Bilden: Köttbulla-Svensson på Ågatan. Foto Karlshamns museum
————————————

Köttbulla-SvenssonKonstapel Svensson var mätt och glad. Smaken av hustruns köttbullar med gräddsås och lingonsylt satt fortfarande kvar på tungan. Han flyttade sabeln lite till höger och klappade sig nöjt på magen. Ett par unga hushållerskor som varit på biografen runt hörnet och tittat på Charlie Chaplin hälsade på honom innan de försvann bort mot Stortorget. Svensson stirrade upp natthimlen samtidigt som han filosoferade. Var inte Karlshamn lite vackrare än andra städer ändå?

En ångbåt på väg att lämna hamnen lät visslan ljuda. Signalen fortplantade sig upp bland kåkarna. Svensson stannade upp och lät tonen dö ut innan han slutligen fortsatte. Han lade händerna på ryggen och traskade sedan vidare bort mot Christopher Schrödersgatan.

I höjd med kyrkan stannade han till. Det var någonting som hade stört honom. Han hörde ett tydligt ljud från en av portarna vid korsningen till Kungsgatan. Svensson smög sig närmare. Inifrån ett valv jämte Telegrafverkets lokaler hörde han tydliga snarkningar. Svensson lyfte upp sin lykta och gick igenom kupolen. Snarkningarna tilltog. Bakom ett skjul och lutad mot en regntunna låg en person och sov under en uppslagen tidning. Svensson kände igen mannen nästan direkt. Trasten, en välkänd kverulant, delinkvent och drinkare. Svensson tittade sig omkring. “Fylleri och dagdriveri på samma gång”, tänkte han och tog upp pappershäftet. Det skulle bli böter à 4 kronor. Det kunde Trasten vara säker på.

Svensson slickade sig på tummen, slog upp bötesblocket och skulle precis börja skriva när han insåg något. Han tittade ut genom porten igen. Gatan var folktom. Svensson bet sig i läppen. Han fick plötsligt upp en bild från sin skolgång när tant Saga hade tvingat honom att läsa högt inför hela klassen. Alla hade skrattat åt honom när han inte kunde få fram orden Mor ror ur texten. Han svor igen. Tyst, denna gång. Sedan slog en tanke honom plötsligt.

På innergården stod en vedkärra. Svensson tvekade inte många sekunder innan han förstod vad han måste göra. Den sovande Trasten stönade tyst när Svensson försiktig lyfte över honom i kärran. Svensson tog av sig uniformsjackan och lade den ovanpå den snarkande fyllbulten. Försiktigt, nästan helt tyst, sköt han vagnen framför sig, ut på Christopher Schrödersgatan. En ensam fiskmås svävade över torget.

Vid Asschierska huset hade en hästskjuts från Sternö tappat en stor sten mitt på gatan. Svensson försökte manövrera sig förbi den men vagnen var tung och han misslyckades grovt. Ena hjulet körde rakt över stenbumlingen och Trasten studsade till och for en bit upp i luften innan han med hård kraft slog ner i vagnbotten igen. Svensson hörde hur han grymtade till och för en kort stund såg det ut som om Trasten skulle vakna. Han hade öppnat ena ögat. ”Bara ett lite tag till”, tänkte Svensson. ”Så är vi hemma med stavningen.”

De sista meterna nerför backen satte han rejäl fart på vagnen och när de äntligen kommit ner på Ågatan tippade han den snabbt åt sidan. Trasten flög ut med ett brak och landade i rännstenen. Vagnen fortsatte på ena hjulet rakt ut i ån. Trasten satte sig förvirrat upp och slog upp det andra ögat också. Köttbulla-Svensson tittade sig snabbt omkring. Det var fortfarande tomt på gatorna men han hörde hur folk var på väg i deras riktning.

I rapporten stod senare följande att läsa:

Johan Trastberg bötesfälld på Ågatan för fyllekörning med vedvagn.

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22