Det där är inte tomten!

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2001-1, Novell

KORT VINTERNOVELL AV ELISABET PETERZÉN

HA HA HA, skrattade han, och HO HO HO skrattade han också.

Vad hemskt det var! Jag blev så rädd! Jag blundade hårt för att inte höra. Men han fanns dar i alla fall. Alla var som om de tyckte om honom, alla utom jag. Till och med mormor, och hon som är så snäll annars och som förstår så mycket. Att hon inte såg det!

“Du kan gå fram och prata med tomten”, sade hon på ett tillgjort gulligt sätt.

“Det där är inte tomten”, sade jag.

Jag sade det tyst för det var ingenting att skrika om, det var en sak som alla kunde se om de tittade efter. Varför gjorde de inte det?

Inte var det där Tomten, inte! Jag vet väl, jag har ju sett den riktige. Han kom hem till oss i julas och julen innan också. Han gav mig den har söta mjuka tygankan, som jag alltid har med mig, nu också. Jag fick litet böcker och en färglåda och en målarbok också, och allt möjligt. Han var så snäll. Han hade ett snällt ansikte och han talade snällt med mig, precis som om vi kände varann. Honom tyckte jag om genast.

Det var hemskt att se den har tjocka gubben som bara låtsades att han var tomten. Jag skämdes och ville gå hem.

“Sitt i knät på honom, du”, tyckte mormor.

Vad skulle jag säga? Alia bara tittade på oss och när jag sade att det var fel, han var inte tomten alls, var det ingen som trodde mig. Ah, så hemskt det var. Jag ville nästan gråta, men då skulle alla bara titta ännu mer och det är bara småbarn som gråter.

Så de satte mig i knät på honom och han böjde sitt otäcka ansikte över mig. Han luktade äckligt också. Jag hoppades att han inte skulle skratta – snälla snälla gubbe, skratta inte! – men det gjorde han förstås. Han bara öppnade munnen och ut kom HA HA HA och HO HO HO.

Jag hade min mjuka anka i handen så jag stoppade in den i hans hemska mun för att han skulle bli tyst. Det var rätt åt honom’ Då började han hosta och såg jättekonstig ut, så jag tryckte till ankan ännu hårdare bara för att det lät så hemskt. Då ramlade han av stolen, och jag ramlade förstås också och gjorde illa mig i benet.

såg alla att det inte var den riktige tomten, för han hade ett helt annat ansikte. Där fick de se att jag minsann hade rätt! …

Min mjuka anka fick jag inte tillbaka.

Jag vet inte vad de gjorde av den. Jag hoppas att den riktiga Jultomten kommer tillbaka och ger mig en ny. Den var så söt, rutig, och näbben var gul.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22