DEN FÖRVÅNADE TJUVEN

Sep 16th, 2009 | By | Category: 1998-1, Novell, Övrigt

Detta är en kriminalgåta som publicerades år 1938 i en brittisk dagstidning. Den har en skimrande patina från en svunnen tid. Kan våra läsare lösa gåtan?

Försök! Skicka in svaret på ett vykort till DAST Magazine, Gåtan, Box 4, 240 36 Stehag. De fem först dragna rätta lösningarna belönas med bokpriser.


Han fick åka med en skåpbil från Kensington Garden till Hyde Park Corner, där han tog tunnelbanan. Det var inte mycket folk ute. En välklädd herre med plommonstop och paraply, en gammal gumma, några turister. Han tog upp papperslappen ur kavajfickan igen och tittade på den.

107 Gordon Hill

Enfield Middlesex

Det var nedskrivet på en bit av en påse. Huset var tomt på människor men inte övergivet. Murare hade blandat puts i en lave utanför, målare burit färgpytsar och papp, folk gått därifrån bärande små weekendväskor. Det hade han sett från kolbilen igår. Som i en filmglimt bara, men han hade genast fattat situationen. Ägarna flyr undan reparationen. Occasio facit furem. Han hade skymtat namnskylten och antecknat adressen. Men det blev kanske inte så lätt att hitta dit på egen hand i kväll.

Vid Turn Pike Lane långt ute i norra London bytte han till buss 144 B. Han tänkte så intensivt på vad han skulle göra om han blev upptäckt under inbrottet att han blev förskräckt när den kvinnliga konduktören begärde 11 pence av honom. Efter ungefär en mile steg han av vid S:t Michael Church. Nu borde det bara vara en liten bit att gå.

Huset var av den vanliga tvåvåningstypen med trädgård och han höll på att gå förbi det. Släckt överallt. Dörren tillbommad och låst. Vad han misstänkt besannades. Ett fönster var uppskjutet för målarfärgens skull. Med hjälp av en planka lutad mot väggen lyckades han ta sig upp. Genom en korridor kom han fram till trappan vid ytterdörren. Till höger om hallen låg ett större rum. Öppen spis med imiterad koleld. Elektrisk element. Han slog prövande på kontakten. Det lyste upp, blev dunkelt högrött. Tavlor? Tyvärr var han ingen kännare. Svårt att få ut något för. Pantlånaren var inte att tänka på, fick varje dag sin Pawn List. Trappan ledde upp till två mindre rum. Det ena var alldeles tomt. Den andra dörren var låst, men nyckeln till köksdörren i källarvåningen passade. Här hade man tydligen för hantverkarnas skull samlat ihop så mycket som möjligt av de ömtåligare sakerna.

I en uniform hittade han förutom 10 shillings i en plånbok, nyckel till en väska, som stod i ett av skåpen. Det var för mörkt för att se vad den innehöll, så han bar ned den i hallen för att titta efter i skenet från gatlyktan. Då hörde han att någon ryckte i ytterdörren intill. Förskräckt pressade han sig hårt mot väggen och uppfattade i samma ögonblick att det var poliskonstapeln som kontrollerade dörrarna i sitt distrikt. Hade polisen sett honom genom fönstret? Han drog sig mot korridorens andra ända för att kvickt komma undan genom fönstret, men stötte till en telefonapparat så luren skrällde i golvet, greps av panik, sprang mot trädgårdssidan, slängde ut väskan genom fönstret och hoppade själv efter.

När han kom runt knuten såg han konstapeln springa mot en telefonkiosk i närheten. Om några minuter skulle The Flying Squad vara där.

Han kastade ifrån sig väskan i häcken, slängde nyckelknippan efter och sprang mot busshållplatsen. Där stod redan två personer och väntade så bussen måste alltså vara där när som helst.

Innan bussen kom var två Detective Sergeants på platsen och bad de tre väntande att legitimera sig, varefter de förklarade honom gripen, misstänkt för inbrott.

Han visste av egen tidigare erfarenhet att det inte var så lätt att lura j-sektionens män, men hur kunde de så snabbt se att just han var den skyldige?

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22