Är den sista stora romanen skriven?

Sep 15th, 2018 | By | Category: 2018-08 sep, Novell

Lars Thunell

 

Novell av LARS THUNELL

Kalle Kola ville bli författare.

Han ville skriva en bok, men inte vilken bok som helst. Det skulle bli den stora romanen, en klassiker. Han tänkte att det vettigaste vore att vända sig till en förläggare för att få goda råd och tips.

En dag knallade han helt sonika upp på ett random bokförlag och knackade på dörren. Förläggaren blev överrumplad och bjöd Kalle Kola att sätta sig ner och berätta om sitt ärende. Vis av många års förläggande räknade hon med att mannen framför henne hade ett färdigt manus som han ville överräcka, som hon tänkte överlämna till manusavdelningen och därefter ta lunch.

Då det istället visade sig att Kalle Kola ännu inte skrivit en rad, sken hon upp och gav honom ett enda tips. Förlaget letade med ljus och lykta efter det där alldeles unika manuset, någonting nytt som ingen tidigare skrivit, och med en berättarröst som aldrig tidigare hörts.

***

Stärkt av mötet med förläggaren gick Kalle Kola hem och började skriva. Han skrev det som föll honom in men undvek att skriva in sig själv i berättelsen. Det skulle bli en alldeles för trist anrättning. Efter tre år var han klar med sitt manus, 500 sidor långt.

Han begav sig åter till förlaget. Även denna gång tog förläggaren emot Kalle Kola. Hon skummade igenom de första femtio sidorna och log mot Kalle Kola som flög till sjunde himlen när han fick veta att det där var precis vad de sökte efter med ljus och lykta – men det var för tre år sedan. Nu var det deckare som gällde. Kanske kunde han gå hem och ändra lite i manuset så att det blev en deckare.

***

Stärkt av mötet med förläggaren gick Kalle Kola hem och skrev om sitt manus så att det faktiskt blev en deckare, en svart och rå historia med bestialiska mord. Det tog ett år.

Med sitt manus under armen knackade Kalle Kola på hos förläggaren som sa varsågod och sitt, läste de första femtio sidorna och tittade under lugg på Kalle Kola. Det var riktigt bra, spännande med flera oväntade vändningar, så vitt hon kunde förstå efter att bara ha läst 50 sidor. Det var bara en sak, under det gångna året hade ljudboksmarknaden växt något alldeles otroligt mycket, och Kalle Kolas manus var på tok för långt för att bli en ljudbok – som var det enda alternativ förlaget kunde erbjuda.

***

Kalle Kola sprang hem. Han svettades, hjärtat bultade varmt. Det var det där leendet hon gett honom när han gick. Väl framför datorn började han korta ner sitt manus till cirka 80.000 ord. Det var ett drygt jobb som tog honom ett halvår.

Förläggaren hade bytt frisyr, det märkte Kalle Kola direkt när han klev över tröskeln. Hon passade i kort hår. Hon var vacker redan tidigare. Nu var hon rent av bedårande. Hon log, Kalle Kola rodnade. Han stammade något om att nu måste väl mitt manus duga. Det gjorde det – nästan.

Under det halvår som gått hade trenden vridit åt det lite mysiga hållet. För att tilltala lyssnarna skulle en deckare innehålla en kärleksrelation – som i de svenska deckarserier tv visade. Och så en sak till: manuset var fortfarande för långt för att kunna bli en ljudbok med vinstpotential.

Kalle Kola gick sakta hemåt. Han tänkte på vad förläggaren hade sagt. Han tänkte på henne också, på det korta håret, de röda läppar och det vänliga leende. Ett halvår, så lång tid torde det ta att göra de ändringar som krävdes.

Var han beredd att offra mer tid av sitt liv för att få den där boken utgiven, den där stora romanen, klassikern som förvandlats till en dussindeckare? Fanns det verkligen inget annat som kunde fylla hans tomma själ?

Jo, visst gjorde det.

Handen skakade när han satte nyckeln i låset, när han drog sitt deckarmanus till datorns papperskorg var den stadig.

Dagen efter låg ett vykort i förläggarens postkorg. På baksidan stod: ”Jag älskar dig! Kalle Kola”Redaktören

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22