Vi minns Karl G. Fredriksson

Oct 12th, 2015 | By | Category: 2015-10 okt, Notis

 

Karl G FredrikssonI lördags, den 10 oktober, gick min vän och kollega i Svenska Deckarakademin Karl G. Fredriksson hastigt bort. Så sent som för två veckor sedan delade han och hans hustru Lilian ut priset Spårhunden på Bokmässan. De två tillsammans med Johan Wopenka höll också i det traditionella och populära seminariet om årets deckarutgivning. Vi är många idag som sörjer denna kunniga och mycket utåtriktade person.

”Fredrik” föddes 1941 i Uppsala och blev staden trogen hela sitt liv. Efter avslutade studier ägnade han sig åt olika former av kulturarbete. Till att börja med var han anställd hos flera bokförlag, men startade sedermera förlagskonsultföretaget Regina Konsult AB tillsammans med sin hustru. Där verkade han som författare, översättare, kritiker och föreläsare.

Han valdes in i Svenska Deckarakademin 1981 och verkade som dess sekreterare 2001–2004.

Han var en god vän, hade alltid en god glimt i ögat vilket gjorde honom till en mycket uppskattad människa. Han var den första jag kom i kontakt med inom Deckarakademin och han blev min idol. Jag såg upp till hans kunskaper och till hans sätt att betrakta livet. Nu infinner sig endast en stor saknad och många tankar går till hans Lilian.

Jag tror att det är många av oss som ännu kan framkalla ljudet av hans hjärtliga skratt. Tack för att jag fick lära känna dig Fredrik!

NISSE SCHERMAN

Härom dagen hittade jag en Ledamotförteckning för Svenska Deckarakademin från 1 maj 1981. De ordinarie ledamöterna hade precis som i Svenska Akademien var sin stol. Jag hade stol nr 12 och hade blivit invald 1974 då en arg Maria Lang utträtt. Det var inalles 13 stolar. På de dryga trettio år som nu gått har nio av de tretton ledamöterna gått ur tiden: Jan Broberg, Åke Runnquist, Göran Bengtson, Jan Ekström, Iwan Hedman-Morelius, Sven Sörmark, Kjell Stensson, Olov Svedelid och Hans Stertman.

10 hedersledamöter ingick också. Av dem är flertalet nu döda. Den senaste är kritikern, översättaren och hedersmannen Karl G Fredriksson.

På den här tiden intresserade sig deckaretablissemanget för kvalitet och litterära förtjänster.

I dag är det upplagor, intjänade pengar och diverse fånigheter vilka gäller. Pressen meddelade t ex häromdagen att en “deckardrottning” som fått barn inte tänkte amma barnet. Jag undrar vad den gamla Akademin hade tyckt om sådant.

1985 utkom en liten bok om deckargenren: Intryck & Uttryck – mordiska motiv, miljöer, människor. Den var skriven av Karl G och Lilian Fredriksson och utgiven på Regina Förlag.

I den hade K G en studie om mina romaner: “Vem är jag?”. Den slutar: “Kanske finner vi här ett uttryck för den livssyn om den ständigt närvarande historien som TS Eliot bäst av alla formulerat i ‘Burnt Norton’ i Four Qartes (här i Artur Lundkvists tolkning):

Närvarande tid och förfluten tid
är kanske båda närvarande i kommande tid
och kommande tid inrymd i förfluten tid.
Om all tid är evigt närvarande
är all tid oåterlöslig …

Texten blev en chock för mig. K G Fredriksson hade trängt innanför min hud och visste mer om mina innersta tankar, än vad jag gjorde själv. Eliots Fyra kvartetter hade jag t ex läst om och om igen under mina dar som infanterisoldat och raderna om den oåterlösliga tiden hade jag djupt begrundat, både i fält och när jag sedan läste litteraturvetenskap för professor Victor Svanberg i Uppsala.

Än idag, trettio år senare, tycker jag fortfarande att K G Fredrikssons text är den bästa som jag läst om mitt författarskap.

Till hans och hustrun Lilians författarskap i deckargenren hör också en djupsinnig volym Nåd och straff – Religiösa motiv i deckare och thrillers som kom 2007 på BTJ Förlag. Där ger paret Fredriksson enligt baksidestexten:

en spännande expose över religionens roll och hur föreställningar om nåd och straff under olika epoker speglas i spänningslitteraturen. Framför allt visar de hur tidlösa religiösa tankar på ett djupare plan ligger till grund för hela genren, och då och då tränger upp till ytan, som till exempel föreställningarna om den Heliga Graal.

Vi som räknades till Fredrikssons vänkrets fick varje jul ett litet häfte med rapport om årets semester i England, verk präglade av ett stilla vansinne. Ett år – vill jag minnas – hade man noggrant planerat de promenader och utfärder som skulle göras under semestern. Men ve och fasa! Galna kosjukan härjade och de brittiska myndigheterna förbjöd folk att gå runt och eventuellt sprida denna farsot.

Vad gjorde nu paret Fredriksson? De mätte en crickettplan vid sitt värdshus och företog alla sina promenader på den. Man gick t ex femton varv runt planen och inbillade sig se vissa intressanta platser.

Ett gäng japaner som skulle spela cricket på planen ställde till stor oreda. Spela cricket på en cricketplan! Har man någonsin hört något så befängt?!

Man skrattar till dess man får ont i magen. Och de vansinniga äventyren har kommit i nya varianter år efter år. 2003 var man t ex På villovägar i Cotswolds:

Problemet är nu bara att vi måste läsa vägbeskrivningarna baklänges, och för att vi ska kunna se landmärken som finns efter stigen måste vi ibland gå baklänges en bit. Detta väcker en viss förundran hos vandrare som vi möter, och någon hörs muttra något om ‘Tokiga tyskar. Inte undra på att de förlorade kriget.’ ”

Man kan önska att någon ger ut dessa underbara engelska resor, så att en större läsekrets än skaran av Fredrikssonvänner får läsa, njuta och skratta!

JEAN BOLINDER

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22