O. Henry. De överraskande knorrarnas mästare

Sep 2nd, 2009 | By | Category: 2000-4, Notis

Kritiker av amerikanen O. Henry (1862-1910) har haft en väldig förmåga att prata om vad han inte klarar i stället för att tala om det han var mästare på, nämligen att skriva noveller med överraskande knorrar. Trots att knorrarna inte sällan vittnar om psykologisk skärpa, så kan man än i dag läsa att O. Henry saknade djup men att han var bra på att underhålla folk. Fast det har förstås blivit bättre i takt med att allt flera insett att O. Henry är en tidlös rackare.

Kritiker går men O. Henry består. Ungefär som två andra herrar i det här numret, Frank Heller och Paul Erdman, så flydde Henry Sydney Porter (som var hans riktiga namn) utomlands sedan han anklagats för att ha försnillat pengar från en bank.

Under de svenska veckotidningarnas guldålder på 1930- och 1940-talen förekom det ofta O. Henry-berättelser i t.ex. Lektyr och Allers.

Henry Sydney Porter föddes i Greensboro, Nord-Carolina och flyttade till Austin. Texas där han blev banktjänsteman. Därefter flyttade han 1895 till Houston, Texas och blev tidningskolumnist.

Året därpå kallades han tillbaka till Austin, anklagad för att ha försnillat pengar från banken där han hade arbetat. Det var en kinkig situation. Hyllande maximen ”bättre fly än illa fäkta” stack han till Honduras, men där stod han alltså bara ut ett halvår. Han kom hem, tog sitt treåriga straff och blev som sina kollegor Frank Heller och Paul Erdman en framgångsrik författare.

När han lämnade fängelset i Ohio 1901 for han till New York och skrev nu 250 berättelser under pseudonymen O. Henry. De flesta berättelserna är förlagda till New York. Hans mest berömda noveller är The Gift of the Magi, The Last Leaf och The Green Door, den sistnämnda fanns med i DAST nummer 2, 1998.

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22