Naturlig slutpunkt för 007?

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Notis

”Slutpunkten är naturligtvis den fullständiga rockad vi har sett under Pierce Brosnans era, där M har blivit kvinna (som dessutom på ett bestickande sätt påminner om LO-ordföranden Wanja Lundby-Wellin), där Bonds roll som sexualatlet i det godas tjänst ständigt utsätts för den mest okänsliga ironi och den där den gamla pojkbokshjälten över huvud taget är en förvirrad nykomling i de moraliska komplexiteternas värld. Kolonialfolk framställs som vanliga människor i stället för ondskefulla knarkare eller glada naturbarn, tyskar och ryssar får tala sina egna språk i stället för att skälla fram repliker på bruten engelska. M kallar Bond för en sexistisk dinosaur från kalla krigets dagar och Miss Moneypenny skämtar om sexuella trakasserier. Den gamle vällustingen Ian Fleming skulle nog tycka att Bonds kastrationsångest slutligen blivit besannad. Men egentligen är det bara förpackningen som blivit ändrad.”

Skribenten fortsätter:

”När författaren Paul Johnson år 1958 skrev att James Bond personifierade allt som var osunt i den engelska nationalkaraktären, ”mobbarens sadism, den frustrerade tonåringens mekaniskt tvådimensionella sexlängtan, och den vuxne förortsbons grovt snobbistiska böjelser”, hade han väl bara fel på en punkt: han antog att detta var specifikt engelskt.”

(Jesper Högström i SvD 28/11 2002)



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22