Ett kontrakt att stilla bedja om

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-3, Notis

Varför skriver folk deckare? För att tjäna pengar? För att bli berömda? Eller är det en inre drift som skapar författare? Det ena behöver inte utesluta det andra, men det kan naturligtvis finnas mycket speciella anledningar.
John-Henri Holmberg har läst Patricia Cornwells Fula fiskar (Norstedts) och noterar att hon har ett kontrakt som innebar att hon ska spotta fram en ny roman var tionde månad.
Det föranleder Holmberg att i en recension under rubriken ”Genuint gräsligt” i Sydsvenskan (5/5 2000) lägga fram en intressant teori om varför han tror att Patricia Cornwell skrivit Fula fiskar.
Han skriver att boken ”får åtminstone mig att mycket starkt misstänka att Cornwell vid det här laget blivit så dödligt trött på sina eviga deadlines att hon gör sitt yttersta för att krångla sig ur avtalet utan att kunna anklagas för avtalsbrott – eftersom enda sättet att lyckas med den saken faktiskt är att lämna in så bisarra böcker att förlaget ser sig tvingat att tacka nej till utgivning. Än har hon inte lyckats, eftersom den har boken faktiskt har kommit ut.”
Så långt Holmberg.
För andra författare skulle ett slikt kontrakt vara en nåd att stilla bedja om.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22