”Statarromanens slaskhinksrealism”

Sep 2nd, 2009 | By | Category: 2000-4, Notis

Nu har det hänt igen. En folkkär men på sin tid av kritikerna sågad litterär gestalt har omvärderats. Det handlar om Kulla-Gulla, årsbarn (1945) med Pippi Långstrump och skapad av Martha Sandwall-Bergström. I Amelia nr 13, 2000 berättar Gunilla Boëthius hur barnbokskritikern Eva von Zweigbergk i Dagens Nyheter formligen förföljde Kulla-Kullaböckerna. Så här skrev den inflytelserika kritikern:

”Talas det om tradition, så kan det inte förnekas att de båda sist utkomna Kulla-Gullaböckerna bevarat en dålig tradition. De förenar den moderna statarromanens slaskhinksrealism med alltför stora doser av Marlitts och Nathalie von Eschrutts tarvliga tyska pensionsintriger och låter Kulla-Gulla stå som en blåögd Pollyanna mitt i det hela. Även om flickor älskar följetonger – och låt dem hållas! – så blir tonen här falsk!”

Nu är det annat ljud i skällan! I somras sändes Kulla-Gulla som radioteater med bland andra Sif Ruud och Ingvar Hirdwall. Barnbokskritikern Ulla Lundquist ger ut boken Kulla-Gulla i slukaråldern och litteraturvetaren Eva Söderberg i Umeå kommer med en doktorsavhandling om Kulla-Gulla. Så går det när en tidsbunden kritiker är ett med den rådande tidsandan och helt gör sig till uttolkare av det för stunden kulturpolitiskt korrekta.

Nu har de som älskade att läsa Kulla-Gulla vuxit upp och det är de som anger tonen. I dag har Martha Sandwall-Bergström och Kulla-Gulla fått sin upprättelse, fastslår Gunilla Boëthius i Amelia och betecknar Eva von Zweigbergks kritik som ”nattstånden”. Vidare fastslår hon att idag så ”beskrivs Martha Sandwall-Bergström som en proletärförfattare av klass, en barnens Vilhelm Moberg.”

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22