Språket leder vilse — ibland

Sep 24th, 2017 | By | Category: 2017-09 sep, Ledare

Gärningsmannen friades helt i tingsrätten.

Ett språkligt fel tyckte Teodor Kallifatides när han sett den rubriken i en tidning. Håller med. Alla ska betraktas som oskyldiga till domstolarna sagt sitt.

I litteraturen kan dock meningen passa. Påminner mig om en bok jag läste och recenserade för mycket länge sedan, Torsken. Det är huvudpersonen som berättar och han är sur för att domstolen dömde honom för det han anklagades för. Visserligen var han skyldig, men med sin erfarenhet från rättegångar tyckte inte att det fanns nog med bevis för att fälla honom. Och då gjorde ju domstolen fel.

Gärningsmannen borde frias.

Att vi som deckarläsare ofta ser hur gärningsmän går fria, att författare roar sig med att låta skyldiga åka fast för ”fel” brott eller har en skurk, Tom Ripley till exempel, som huvudperson, behöver ju inte betyda att vi inte kan skilja på fakta och fiktion.

Omslag till Långt fallI en nyutkommen bok, Långt fall av Denise Mina, bygger enrättelsen på ett verkligt rättsfall, men författaren har funderingar på gärningsmannens roll. Läs den!

Omslag till EkoMinette Walters Eko (som också gått som tv-film) har en kvinna som mördare och som på slutet grips av polisen. Men hur en domstol skulle se på saken framgår inte, men Sällskapet Deckarvännerna höll för några år sedan en rättegång (http://www.dast.nu/artikel/deckare-provad-i-”svensk-domstol”) och kom fram till att ”gärningskvinnan” friades. Minette Walters tror likadant.

Men språket är viktigt. En driven pusseldeckarförfattare kan leda läsarens tankar helt fel för att på slutet avslöja hur man skulle läst det där avsnittet. Carter Dickson har i ett par av sina böcker till och med i slutet lämnat sidhänvisningar till de ställen där ledtrådarna finns. Ellery Queen och Rex Stout lade stor vikt vid hur språket och orden användes.

Sara Lövestam är känd av oss deckarläsare för sina nu fyra böcker om den papperslöse detektiven Kouplan, men är ännu mer känd bland bokläsare för sina böcker om språk och grammatik.

Orden kan lyfta fram eller dölja, och om man skriver ”gärningsmannen” bör man vara på det klara med om det är en domstol ellr en deckarförfattare som säger det.

LEIF-RUNE STRANDELL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22