Pengar, roten till allt ont?

Jun 17th, 2013 | By | Category: 2013-06 juni, Ledare

Omslag till Vad är pengar?Pengar vill de flesta av oss ha. Så att pengar är ett vanligt motiv till brott, i verkligheten och i fiktionen, är väl inte att förvåna sig över.

Men vad är pengar? Vad är pengar är också titeln på en liten pocketbok av Andreas Cervenka, häromveckan rankad som Sveriges bäste ekonomijournalist (http://www.dagensps.se/artiklar/2013/06/12/86452524/index.xml). Den har undertiteln Allt du velat veta om världsekonomin men inte vågat fråga om. Den är lättläst, pedagogisk och skrämmande för oss som gärna vill känna oss trygga med pengarna vi samlat och vanligen lämnat i bankens förvar. Tryggt förvar? Garanterat av staten? Läs, kan också klassas som thriller.

Visst finns det ekonomiska thrillers, men verkligheten överträffar dikten. Den senaste jag läste (och recenserade) är Fear Index av Robert Harris. När man läser om hur börsrobotarna faktiskt fungerar så känn Harris dystopi inte så avlägsen.

För oftast är pengar bara elektriska impulser i stora datasystem.

Cash is king. Sägs det. Men kontanterna flyter numera bort i betalsystem med plastkort, internetbanker och mobilbetalningar. Det blir allt svårare att betala stora summor med det vi traditionellt menar med kontanter, alltså mynt och sedlar. Butiker, banker, finansbolaf, bensinbolag, alla vill de att vi ska ha deras kort och betala med det.

Själv har jag sedan nu många år tillbaka ett tjusigt plastkort från en stor internationell hotellkedja. Jag är silvermedlem, och när kortet vartannat år förnyas tackas jag för att jag bor hos dem och de försäkrar att jag uppnått silverstatus. Dock har jag aldrig bott på något av deras hotell. Och jag undrar då om det finns någon lägre grad än silver…

Det finns ju många som vill ge mig pengar, och inte bara mig. Nej, jag tänker inte i första hand på alla de ekonomiska rådgivare som vill hjälpa mig att förmera de pengar jag har, eller de som erbjuder mig snabba lån, eller de som vill att jag ska spara pengar genom att teckna abonnemang på piller eller strumpor. Nej, jag gläds åt de allt mer udda varianterna av Nigeria-brev.

Numera är det inte bara någon banktjänsteman, eller advokat, som behöver min hjälp, och vill dela med sig av vinsten, från undanhållna miljoner eller arv utan arvingar. Nu kommer också glada underrättelser att jag vunnit stora summor bara genom att jag är ansluten till Internet, eller, som senast härom dagen, att Facebook vill ge mig en miljon dollar. De delar ut bonus vartannat år.

Det mystiska är dock att jag inte är med i Facebook, och att avsändaren inte verkar ha något med Facebook att göra, och att den svenska texten är så erbarmligt dålig. Vill Facebook verkligen ge mig så mycket pengar har de ju Sverige-kontor som kan stava.

Jag har just nu också erbjudits ett militärlån som vänder sig till krigsveteraner. jag som inte ens gjort värnplikten…

Western Union ber också om ursäkt för att de inte lyckats skicka de pengar som jag bett om. Men jag har inte bett dem, och jag har inget konto i den bank de hänvisar till.

Nej, Nigeria-brev och deras moderna efterföljare har arbetat också före elektroniken med alldeles vanliga brev. Visst kan man förstå att snabba vinster kan locka, men nu många decennier senare borde det inte finnas många kvar som blir så enkelt lurade. Men tydligen vill mänskligheten bedras, för det känns som om försöken kommer allt oftare.

Eller så är det ett förhoppningsfullt tecken på att det går så dåligt att bedragarna måste jobba hårdare.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22