Läs!

Sep 30th, 2014 | By | Category: 2014-09 sept, Ledare

Ger man ut tidningar, tidskrifter och böcker är förstås grundförutsättningen att de man vill nå är läskunniga. Och det  är också en förutsättning för att det demokratiska systemet ska fungera. Medborgarna måste kunna läsa.

Dessutom är läskunnighet nödvändigt  för att vi ska klara oss i det moderna elektroniska samhället. Internet är ju i stor utsträckning textbaserat.

Inte så konstigt alltså  att många  resurser satsas på  att se till att barn och unga lär sig läsa. En  del har uppfattat detta som att unga måste  lära  sig läsa skönlitteratur. Men det finns många sorters texter och många sorters sammanhang där läsförmåga och läsförståelse är nödvändiga.

Att  få unga att läsa var temat på flera seminarier på årets Bokmässa i Göteborg. Lärare, bibliotekarier och andra engagerade vuxna diskuterade  vad  som behöver och vad som kan  göras. Och mycket görs.

Fredrik Backman (författare till En  man som heter Ove – och som därför i  samtalet  flera gånger tilltalades som Ove) önskade att eleverna ska  läsa annat och bättre texter, också än hans egna. Vilket meddebattörerna protesterade mot.

Han påpekade att för de flesta så kommer de stora läsupplevelserna när man är ung, och att 32 i en högstadieklass inte kommer att tycka om samma bok.

Läsförståelse är inte bara svensklärarnas uppgift, alla måste vara med för språk använder vi ju hela tiden i alla olika sammanhang.

Varför ska man läsa?  I Essunga, en liten och nästan okänd kommun, finns två läsutvecklare i skolan. Där har man lyckats bland annat genom att byta lärarens krav på att eleverna ska “recensera” boken de läst till att de ger lästips till kamraterna i parallellklassen. De använde iPads i årskurs sex där eleverna fick ge sina tips. Plötsligt upptäckte eleverna att det fanns någon som läste budskapet. Dessutom blev de yngre eleverna också intresserade av tipsen och läsningen ökade.

Andra sätt att få ungdomar att läsa och skriva är Berättarministeriet och En läsande klass (den som vill veta mer kan kolla på webben, länkar nedan).

Seminariedeltagare på läs-seminarium

Författarna Martin Widmark och Johan Unenge, Dilsa Demirbag-Sten från Berättarministeriet, Sven Hagströmer och seminarieledaren Bodil Unenge.

Berättarministeriet startades av bl a Sven Hagströmer, en udda man bland alla lärare och bibliotekarier på seminariet: en man från näringslivet som anser det väldigt viktigt att se till att unga får tillgång till språket, för språk och arbete är inträdesbiljetten till samhället, och utan språk inget arbete.

Idén kommer från USA som  satsat för att hjälpa barn från socialt utsatta områden, och näringslivet står bakom. Här i Sverige är det kommun, näringsliv inklusive bokförlag och enskilda entusiaster som står bakom och där första verksamheten startade i Södertälje. Nu har just Järva-området i Stockholm kommit i gång och där Hagsätra och förhoppningsvis någon del av Göteborg står på  tur.

Barnboksförfattaren Martin Widmark är engagerad  i En läsande klass, och han hade synpunkter  på seminariets titel “Lägg undan mobilen unge  och läs”, för han anser att också gubbar  och gummor ska lägga  undan mobilen. Det är exemplets makt, att man läser hemma, som är viktigt, inte  att man säger till barnen att de ska läsa.

Och hans dotter fastnade i böckerna när sommarstugans internetuppkoppling hade pajat, Nej, han hade inte varit ansvarig för sabotage.

Vad har  nu  detta med Dast att  göra? Jo: om inte unga fortsätter att  läsa som vuxna så blir det färre läsare av böcker, och färre författare, och de som blir kvar som gillar att läsa får mindre att välja på. Och om vi alla blir sämre läsare så ligger demokratin pyrt till. För det gäller ju  inte bara att vi  ska kunna läsa orden, vi ska också kunna bedöma, värdera och ta ställning  till vad som sägs och skrivs, och det var också ett ämne på ett annat seminarium. Vi på Dast ägnar oss ju mest åt det som kallas underhållningslitteratur, men den avspeglar ju också samhället.

På seminariet där Berättarministeriet presenterades (förresten är Södertälje den ort där flest författardebutanter finns för barnens berättelser har  publicerats i bokform) inleddes det med ett exempel på hur man arbetar.

De närvarande fick föreslå en huvudperson, tre förslag kom att  välja på, en kompis (också tre förslag), en plats (dito), och ett problem. Så blir det början på en berättelse.

Detta är vad som röstades fram, och inledningen till berättelsen: Det var en gång en socialistisk brandmanstjej som brann för frågan om glass till alla. Hon  satt  i en  glassbar. Där utanför stod en drake som hette Gertrud. Hon var rasande och moderat för hon ville in i glassbaren men var liiite för stor i käften…

Och fortsättningen fick  deltagarna själva lösa. Och ni läsare också.

LEIF-RUNE STRANDELL

Berättarministeriet: http://berattarministeriet.se/
En läsande klass: http://www.enlasandeklass.se/

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22