Hur fritt är ordet?

Nov 22nd, 2016 | By | Category: 2016-11 nov, Ledare

bokmässan poliserEtt av årets teman på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg var tryckfrihet. För i år firar vi att vi i Sverige haft en lagstadgad rätt till tryckfrihet. Det är världens äldsta lag om detta. Vi är också unika i det att den lagen är en grundlag. I de flesta andra länder finns sådana skrivningar i konstitutionen.

Tanken på yttrandefrihet är förstås ännu äldre. Yttrandefriheten är inte ohotad. Under hela dess existens har regeringar och överhet försökt att på olika sätt inskränka den i dess form som tryckfrihet, i Sverige senast under andra världskriget. Också i dag måste vi även här i landet se upp med välmenande lagförslag som får till följd att tryckfriheten naggas i kanten.

Det som hände på Bokmässan var ett tydligt exempel. Den högerextrema tidskriften Nya Tider fick en monter på mässan. När det kom protester nekades de, men efter debatt backade mässan och de fick ha sin monter. Det ledde till demonstrationer.

I olika debattsammanhang finns en klar linje mellan de som vill tillåta också dem som har ”otrevliga” åsikter att föra fram dem, och de som vill stoppa sådant som man anser är odemokratiska åsikter.

Till mässan kom också Lars Vilks till ett seminarium, vilket allt sammantaget gjorde att det fanns fler poliser som patrullerade än vad jag sett under tidigare år.

Tryckfriheten har också i lag kompletterats med yttrandefrihetsgrundlagen, och redan från start i tryckfrihetslagen fanns den del som många stater, även demokratiska, tycks ha svårast för: offentlighetsprincipen.

För våra föregångare under den tid som vi, och de själva, kallar frihetstiden, under 1700-talet krävde att medborgarna skulle fritt få uttrycka sig i skrift och att de skulle få insyn i vad myndigheterna sysslade med genom offentlighetsprincipen, var det för att alla i landet skulle kunna delta i det gemensamma samtalet och kunna påverka hur landet styrdes. Det är fortfarande genom offentlighetsprincipen som vi kunnat avslöja fel i hur de styrande arbetat (som när statssekreterare flyger i lyxklass och tar semester med skattemedel). Hur grundläggande detta är påminns vi när principen inte slags igenom i hela EU-systemet.

Vi kan alltså uttrycka oss fritt, men inte hur som helst. Det finns lagar mot förtal och hat mor enskilda och grupper, det är förbjudet att avslöja sådant som kan skada rikets säkerhet.

Räcker det i dag när de s k sociala medierna (som i en del avseenden blir asociala) fylls med hat och hot? På en av seminarierna under Bokmässan diskuterade politiker från samtliga riksdagspartier detta och var i stort eniga om att grunderna står sig men att det kan behövas bättre lagstiftning som också täcker hur ansvar kan utkrävas också utanför de traditionella medierna. Flera beklagade dock att i många fall finns lagar som räcker, men rättsväsendet saknar kunskap och resurser för att ta hand om det.

Socialdemokraten Björn von Sydow beklagade att dagens Yttrandefrihetslag är totalt oläslig och behöver göras tydligare, och moderaten Maria Abrahamsson instämde och, som gammal journalist, visste att inte ens journalister begriper alla delar.

Offentlighetsprincipen är alltså redan från 1700-talet en grund för att vi ska kunna granska överheten. De nya medierna, där annonsintäkter i allt större utsträckning hamnar hos nätjättar som Facebook och Google som egentligen bara är ”tidningsbuden”, medan de som fyller medierna med innehåll får en mindre del. På ett seminarium på Kungliga biblioteket (som har ett särskilt ansvar under året att fira de 250 åren, se https://frittord250.se/ där det finns mycket att ta del av) så underströks att hotet i stor utsträckning är finansieringsmodellen. Dessutom påmindes om hur företag, myndigheter och kommuner och stat rustar upp sin information/propaganda medan de medier som ska granska rustar ner. Och så finns alla dessa nättroll, de som på uppdrag eller för att driva någon ideologi fungerar som skrivbordssoldater. Vi har fått lära oss att Ryssland har en hel ”fabrik” som lägger ut falska meddelanden på sociala medier.

Denna nya propagandaverklighet har vi påmints om nyligen när av misstag Moderaternas ansvarige för pr på nya medier sände ut kritik mot en minister i en form som annars förbehålls de anonyma näthatarna.

Kanske behövs tryck- och yttrandefrihetsbestämmelserna ses över så att nätet också täcks in. Men man får inte glömma att när det kommer till offentlighetsprincipen så gäller det medborgaren i förhållande till staten, inte att vi alla måste vara öppna om allting vi gör gentemot andra.
Fast många berättar gladeligen allt om sig själva helt frivilligt…

Det är inte bara tryckfriheten som kan firas.  Yttrandefrihetslagen fyller 25 och Pressens opinionsnämnd fyller 100, och den är ju ett exempel på att medier själva försöker balansera rätt mellan offentlighet och integritet.

Så till sist något hoppingivande trots att Oxford Dictionaries valt ”post-truth” (post-sanning) till årets ord: både Facebook och Google har satt igång arbete med att se till att falska nyheter inte räknas eller i alla fall inte kommer högst upp när man söker.

Och vi på Dast då? Jo, vi är som gammelmedia fast på webben. Vi berättar vilka vi är, vi har utgivningsbevis. Och vi ska hålla en anständig ton. Mycket av vad vi gör är ju recensioner, och då ska vi tala om vad vi tycker, och varför, men inte kasta skit på personer.

LEIF-RUNE STRANDELLBokmässan yttrandefrihet

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22