Grävande journalistik

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Ledare

Så är Annika Bengtzon i farten igen. I detektivromanens värld är hon inte den enda journalisten. Den klassiske privatdetektiven tycks ha lagt av W I Warschawski och Kinsey Millhone är inte precis av det klassiska snittet), och att poliser är vanligt förekommande är inte så konstigt om man vill ha en anstrykning av realism i sin fiktion.

Likaså är rättsläkare, rättspsykologer, en och annan rättsodontolog och –osteolog också med på den litterära banan, och jurister av alla de slag inte att förglömma.

Präster kan få veta saker med tystnadsplikt… Så finns förstås de vanliga människorna som huvudpersoner som råkar in i förskräckande sammanhang.

Och så finns journalisterna.

Det är ju inte så konstigt. Kriminalreportrar har ett legitimt intresse av att ta reda på saker, gärna före polisen, och är vana att gräva sig fram till sanningen. Dessutom är journalister som författare till deckare inte ovanliga, och mediamiljön känner de till.

Men hur realistiska är vi journalister som privatspanare egentligen? Dagsmedias nyhetsredaktioner är mest fyllda av vardagens slit, och mestadels kommer man efter polisen.

När journalister själva, i verkligheten, blir privatspanare som i Palmemordet är de inte mer lyckosamma än polisen.

Vad vill ja då ha sagt? Inget särskilt, annat än att jag under vinter och vår läst en hel rad med böcker där journalister får axla Sherlock Holmes mantel.

Kan ingen komma på en riktigt udda spanare?

LEIF-RUNE STRANDELL



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22