Går det för fort?

Nov 27th, 2017 | By | Category: 2017-11 nov, Ledare

ManuskriptVi har på kort tid blivit vana vid att så mycket ska gå så fort. Med hela världen elektroniskt uppkopplad kan vi nå ut och nås av nyheter sekunderna efter att de hänt. Vi har svårt att förstå hur mycket långsammare det gick förr.

I år är det 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser (om han nu gjorde det) och reformationen startade. Men det som fick fart på de nya tankarna var den nya uppfinningen av Gutenberg, det nya (och snabbare) sättet att tillverka och trycka böcker.

Dessförinnan var den mesta bokframställningen att man skrev för hand. Det var många munkar som satt i skrivsalar och kopierade bibeln. De hållbara exemplaren framställdes på pergament.

Det är ett material som kommer från kohudar. Processen att förvandla kon till bok är lång och komplicerad. Till exempel så vill man ju ha vitt eller i alla fall ljust underlag för boksidan, och vita kor är ju bäst i så fall. Men även färgade koskinn gick bra, för man kunde bleka. Fast i så fall fick det inte vara fläckigt för då blev ”papprets” färg inte jämn.

För en normalstor bok behövdes 65—70 kor. För att kunna skriva på det färdiga pergamentet fungerade inte vanligt bläck, för pergamentet sög inte åt sig, utan man måste använda ett speciellt färgämne som etsade sig fast i skinnet. Och… Ja det finns en massa detaljer som ni specialintresserade kan googla fram (snabbt numera). Och om man ville ha en snygg blå färg på en bokstav måste man importera råmaterialet från Afghanistan.

Det är alltså lättare nu.

Dessa tankar kom när jag hörde en föreläsning om medeltida handskrifter av en av världens främste experter på sådana, Timothy Bolton, engelsman numera bosatt i Sverige. Varje hem bör ha åtminstone ett fragment av ett medeltida manuskript, tycker han. På bilden ett sådant som visar en läkare som kollar urin i en flaska.

I och med att framställningen var komplicerad och långsam av en bok var medeltida bibliotek hos privatpersoner inte så stora. Ett par böcker kunde vara en godsherres största förmögenhet. Det får oss att fundera över dagens läge. Moderna böcker är billiga, kan lånas i pappersform eller elektroniskt på bibliotek utan kostnad, och mycket av vår litterära kulturskatt finns gratis några knapptryckningar bort.

En bildad medeltida vetenskapsman hade möjligheten att läsa det mesta som fanns skrivet inom sitt område (som förstås före subspecialiseringen var mycket bredare). I dag hinner inte ens kollega Nisse som samlar på svenska deckare skaffa in allt som kommer ut under ett år. För den moderna tekniken har gjort det möjligt för var och en av oss att skriva och publicera, åtminstone på webben.

Vi som försöker recensera det mesta som kommer inom våra genrer klarar inte allt. Och dagstidningarnas och specialtidskrifternas begränsade budgetar gör det också omöjligt att kolla allt.

Även om datorerna lyckas filtrera och hitta guldkorn åt oss så hinner vi inte läsa allt. Det finns ju filmer, tv-program, teaterpjäser och det vanliga vardagslivet också.

Valfriheten är stor, valmöjligheterna känns gränslösa… Går det för fort?

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22