Enid lever!

Oct 7th, 2010 | By | Category: 2010-3, Ledare

Jag såg en liten TT-notis om att Enid Blytons Fem-böcker ska ges ut igen i Storbritannien. Men de ska få en uppfräschning av det nu över 50-åriga språket.

Det är säkert många nu vuxna som mött deckarvärlden, och thrillern, i Blyton-böcker. Själv gillade jag Mysterieböckerna bättre och blev efter hand trött på de fems allt mer standardiserade äventyr. Och mycket mat(säck) var det.

Blyton var en gång hatad av barnbibliotekarierna. Det hindrade förstås inte att de såldes i stora upplagor. Även min progressive och höglitteräre far tillät min Blytonläsning. Nå, jag läste ju allting annat också och kom in i den ”riktiga” deckarvärlden genom Sayers Mördande reklam när jag var 11.

Men Enids och andra snabb- och mångskrivande serieboksförfattare har ju uppskattats mera på senare år. Kanske inte alltid för sin litterära kvalitet och absolut inte för sina schabloniserade fördomar om alla ”andra” än de medelklassiga huvudpersonerna. De har dock varit en väg in i bokläsandet för många och de kan säga den vuxne läsaren en del om den tid de handlar om.

Omslag till Blytons Fem soker en skattOch Fem-böckerna har också i Sverige kommit ut i nya upplagor och ibland med justerat språk (men jag har inte helt jämfört de olika utgåvorna). Omslagen har också ”moderniserats” även om vi som växte upp med de första svenska versionerna självklart anser att de förflackats.

Ändå kan man undra: klarar den här typen av ungdomsäventyr den moderna tiden. England för femtio år sedan skiljer sig ju inte bara i språk från nutiden utan dagens ungdomskultur är ganska annorlunda. Kanske måste de åldras ännu mer för att de ska upplevas som historiska. Nå, det får bli en fråga för förlagens marknadsstrateger.

Till sist en hågkomst: På en tidigare arbetsplats blev jag arbetskamrat och vän med en av de första Blytonöversättarna, Ingegerd Lindström (lillasyster till Astrid Lindgren). Hon var journalist, men under en period när hennes barn var mindre och maken officeren flyttade mellan olika förläggningsorter fick hon mest skrivande genom översättande. Och hon berättade att när hon satt vid skrivmaskinen så hängde barnen bakom henne och läste sida för sida allteftersom de blev klara.

Det kan ju kallas kvalitetskonroll.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22