Den farliga satiren

Jan 21st, 2015 | By | Category: 2015-01 jan, Ledare

Naggen-teckningDet är många nu som säger Je suis Charlie. Och många som angriper dem som säger så.

Dast är en tidskrift för underhållningslitteratur, och satir han vara underhållande. Som tidskrift är vi naturligtvis för yttrandefrihet.
Med detta sagt så är vi väl inte som nation så ovana vid satir som en del sagt i diskussionen efter terrordådet. För hundra år sedan fanns skämttidningen Naggen med målsättningen att sätta en ordentlig sprängladdnng under det svenska ”tjuvsamhället”.

Oro för islamisering fanns inte, men en stark och elak kritik mot det rådande kristna hyckleriet (se teckningen), och angrepp på överhet, kunglighet, militär och polis. Första världskriget hjälpte Naggens unge redaktör Erik Lindorm att rikta sin kritik mot krigets floskler om ära, fosterlandskärlek och mod. Censuren fick förstås också sina slängar. De sista åren kom tidningen mer sällan och avsomnade helt 1922.

Den som vill läsa mer får försöka att hitta på antikvariat eller på bibliotek boken Naggen, Sveriges olydigaste skämttidning, med bilder och texter från tidningen samlade och med en inledning av Per-Erik Lindorm. Den kom ut senast 1958 på Boklotteriets förlag.

Naggen var inte först med att kritisera statskyrkan. Det gjordes förstås både från frikyrkorörelse och från radikaler. En del tvivlade helt på Guds existens.

Viktor LennstrandEn ganska bortglömd sådan tvivlare har lyfts fram av en av Dasts medarbetare, Pär Alexandersson. Han har skrivit om ”Sveriges meste hädare” Viktor Lennstrand (bilden tv), som levde ett kort liv i slutet av 1800-talet. Han kom från en kristen uppväxt och möjligen skulle han studera till präst eller predikant, men i stället drabbades han av insikten att ”Gud är död” och blev en glödande predikant för ateism.

Sådant gick ju inte för sig och han åtalades och dömdes flera gånger. Han bildade också ett samfund mot kristendom och startade tidskriften Fritänkaren.

För den intresserade finns alltså en tjock vetenskaplig skrift, Förnekelsens förbannelse – Viktor Lennstrand som förkunnare och blasfemiker, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala University studies  in Systematic Theology and Worldviews 3, ISBN 978-91-554-9080-5, 426 sidor.

Leo TaxilI boken finns också en kort text om en fransk hädare, Leo Taxil (bilden th). Han har gett ut böcker som La Bible La Bible amusanteAmusante (Den roande bibeln) och Les Maitresses du Pape (Påvens älskarinnor) i slutet av 1800-talet. Han är också känd för ett lurendrejeri mot katolska kyrkan. Efter att ha blivit känd som anti-katolik omvände han sig och mottogs som den förlorade sonen av kyrkan, och han fick till och med en audiens hos påven. Men vid ett offentligt möte med många präster närvarande avslöjade han att hans omvändelse bara var för att avslöja kyrkans hyckleri. Mer finns att läsa på Wikipedia.

En tidig wallraffare alltså, och även då krävdes polisskydd för att han helskinnad skulle komma ut från föreläsningssalen.

Så visst finns upprörande bilder och texter tidigare. Och att fanatiker saknar humor är också en gammal erfarenhet.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22