Vem i hela världen kan man lita på?

Jun 7th, 2010 | By | Category: 2010-2, Krönika

bild på Niclas AhlforsKrönika av Niclas Ahlfors

I december 2008 passerade en pojke på femton år två poliser i Solna centrum och utstötte då ett grymtande ljud som kan liknas vid det som kan höras från julskinkan när den ännu är lycklig. Pojken ska också ha sagt att han inte gillade poliser. Kort efteråt ångrade sig pojken och insåg att han burit sig dumt åt (man får anta att farbror polisen talat förstånd med pojken). Men, sin ånger till trots, polisanmäldes den femtonårige pojken. Pojkens advokat är mycket förvånad över åtalet.

I samband med en nyårsvaka i Uppsala kastades en tjugoettårig man och hans kompisar ut från en krog. Därefter dras den unge mannens arm raklång och tillfogas spark eller slag så att armen bryts på två ställen.

Vittnen till händelsen lämnar samstämmiga uppgifter på vissa punkter, en rättsläkare konstaterar att 21-åringens arm kan ha gått av på det sätt som den unge mannen beskriver.

Resultatet? Inget åtal väcktes… Fanns det inga andra vittnen? Jo, självklart.

Dörrvakterna vid krogen, den utpekade polisen och dennes kollegor (upp till nio stycken, enligt uppgift), men ingen av dessa har hörts.

Den ansvarige åklagaren lade ner fallet i brist på bevis. Åklagaren ansåg sig ha gjort en bra bedömning i detta fall. Den god bedömningen gjordes utan att vittnen hörts, utan att eventuella filmsekvenser från övervakningskameror analyserats…

Listan över förvånande fall kan förmodligen göras mycket längre, tyvärr. I en del händelser har tingsrätten dömt till den polisattackerades fördel. Vid resningen har sedan hovrätten dömt till polisernas fördel; det är lättare att lita på en polis, om än ett rötägg.

Jag vill gärna tro att myndigheterna jobbar för medborgarnas bästa. Men när dylika händelser uppenbarar sig börjar åtminstone jag att fundera. Visserligen, i det fall där pojken nöffade åt poliserna i Solna fanns det åtalsskäl; Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter. Så vackert kan lagen beskriva hur en pojke på 15 år ska hanteras

Jag är inte anarkist, antipolisinriktad eller extrem åt höger eller vänster. Jag anser bara att det måste finns lite rim och reson i saker och ting. Självklart ska brott beivras. Men, säger man nöff, nöff och sedan ångrar sig kanske man borde få löpa, åtminstone om man bara är femton år.

Jag är inte dummare än att jag begriper att det finns rötägg i alla organisationer och förmodligen är det ordnat så att rötäggen dessutom står i någon sorts proportion (jämfört med övriga arbetstagare i en organisation). Eventuellt kan proportionerna variera mellan olika yrkeskategorier. Det värsta uppstår då (kan man tänka sig) när två kategorier (t ex polis och åklagare) sammanstrålar och bestämmer sig för att något brott inte går att bevisa (Uppsalaynglingen) eller att det absolut går att åtala (15-åringen i Solna).

Vissa funktioner i samhället är för kritiska för att inhysa klantskallar och lögnare; ryggdunkare och maktfullkomliga.

Om jag hittade en magisk lampa skulle jag genast gnida den. Av tre önskningar finge en ge oss ett vaccin mot rötägg. Fram till dess vill jag be alla i uniform som har sönder armar och anmäler 15-åringar (bland annat) att högaktningsfullt skärpa sig.

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22