Världen förändras

Dec 30th, 2013 | By | Category: 2013-12 dec, Krönika

Jean Bolinder-logoKrönika av JEAN BOLINDER

Världen förändras i grund. Människan byter plötsligt skepnad. Ett paradigmskifte inträffar. Unga accepterar okritiskt det nya, gamla människor förfasar sig. De gamla nomaderna dukade under för de nya åkerbrukarna. Bonde följde på bonde, till dess de nya industrierna växte upp och i grund ändrade det agrara samhället.

Just nu byts det gamla industrisamhället mot en cybervärld. För mig som är gammal känns det som om man jag rest till ett främmande land, där inget är sig likt.

I julhandeln stötte jag på en av mina gamla elever från Dramaprogrammet. Han är en utmärkt dansare och har varit med i många fina uppsättningar. Dessutom lärare på Kulturskolan. Nu jobbade han julextra i sin fars affär. Jag frågade hur det gick med dansen och fick veta att folk inte iddes intressera sig för något kulturellt numera. Knappt någon kom och tittade när han eller hans elever uppträdde. Det finns bättre dans att tillgå på datorn.

Detsamma har jag upplevt med min teater. När jag nu satte upp Utdömd egendom av geniet Tennesse Williams, kom endast två utomstående åhörare.

Det handlar om ett jordskred. Mina begåvade kollegor får inte ut sina böcker. Somliga skriver brev och klagar över det kulturlösa klimatet som råder.

Det är ju kulturen som höjer människan över djuren. Men kanske har inte kulturen gått under? Kanske byter vi bara kultur?

Folk med hundar och barnvagnar som passerar förbi mitt köksfönster, verkar helt absorberade av sina mobiler. Hopväxta med dem.

Det känns som om de är varelser av ett annat slag.

Världen finns inte omkring dem. Hundarna är mer intresserade för denna värld än de. De avläser meddelanden på stolpar och skvätter sina åsikter tillbaka. Kanske är det förresten ett slags hundarnas mobiltrafik?

Ungarna i vagnarna ligger i ett vakuum. Deras mor pratar och pratar med en osynlig väninna rakt ut i luften. Man kan undra hur de upplever detta. Känns som ett helvete. Tänk om man efter döden hamnar i en värld där ingen pratar med en, utan snattrar med osynliga som befinner sig långt, långt borta!

Världen finns heller inte inne i dessa promenerande människor. Någon själ odlar de inte.

Världen finns i mobilen! Personerna på min gata lever i sin cybervärld. Där finns deras vänner i grannhuset, Malmö, Stockholm eller Singapore. Personer de möter på gatan ser de inte och dessa personer befinner sig själva i långt avlägsna världar.

”Hej, så kul att se dig!” säger en snygg tjej med barnvagn jag möter. Jag är halvt på väg att svara när hon skrattar pärlande och ropar: “Va kul! Tycker du det? Maggan sade att hon är vansinnig på Gustav!”

Förvirrad går jag vidare. Och hur förvirrad måste inte barnet i vagnen vara? Han behöver spegla sig i sin mors ögon och bli tilltalad. Jollra något som modern kan kommentera.

Några av mina teaterelever gjorde en sketch där en man på ett apotek trodde att en kvinna som talade i sin mobil pratade till honom. Hon pratade med sin väninna långt bort om en man som varit i Afrika och fått någon läbbig exotisk sjukdom. Kunden i Apoteket trodde det var han som smittats och blev allt räddare. Roligt men otäckt!

I en annan sketch satt två ungdomar i samma rum och pratade kärleksfullt med varandra på var sin dator. Det var mest av allt skrämmande.

Nya företeelser leder till en kulturpanik. När seriemagasinen kom, förfasade sig de gamle. Samma var det med TV som kallades “dumburk”. Nu är det datorer och mobiler. Otroligt bra saker i sig men illa brukade av människor, som verkar helt förhäxade av det nya.

Hur det går får framtiden utvisa. Det mänskliga äventyret fortsätter!

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22