Varför läser jag deckare?

Feb 3rd, 2012 | By | Category: 2012-02 feb, Krönika

Gunilla DoredKrönika av Gunilla Dored

Det finns ett antal deckarförfattare som med erfarenhet från sjukvården använder miljön och kunskaper i sina böcker. Gunilla Dored, psykiater och författare (dock ej deckare), funderar över vi och hon läser deckare. Utgångspunkten är fyra svenska läkare och en sjuksköterska som skriver deckare.

Människor läser deckare och deckare är ofta bästsäljare. Idag i Sverige säljer deckare (och matböcker) mycket bra och så verkar det ha varit under lång tid och i många länder.

Man kan ställa sig frågan om varför det blivit så populärt att läsa deckare. Själv är jag intresserad av ”djuppsykologisk” litteratur förutom deckare men det verkar inte vara så många som delar mitt intresse om man ser till försäljningssiffror.

Uppenbart läser människor deckare hemma i sin lugna vrå eller kanske på tåg. Människor möter i deckare spänning och de kan också möta dunkla områden i människans själ.

Ondskan finns i den mänskliga naturen och frågan är hur vi hanterar den. Det kan vara svårt psykologiskt att ”smälta” världskrigs hemska fasor och terrordåd. Det kan bli stort och närmast ohanterligt.

Människor har känslor i sina hjärnor. Ett annat ord för känsla är emotion i detta ord finns latinets ”motere” som betyder att röra sig. Människor söker spänning när det gäller tankar och känslor.

Ondskan i deckare finns men ofta är inte så många människor inblandade och kriminaldramat får ett rättvist slut. Även om de sista sidorna är spännande så fångar man den som är skyldig till slut.

Jag har bott flera år i Bergen, Norge, och jag har vandrat i deckarförfattaren Gunnar Staalesens spår. Bergen är omgivet av sju fjäll och många trävillor är byggda på fjällsluttningarna.

På fjällsluttningarna går små gångvägar. Jag kunde aldrig lära norsk personal att dricka skånerostkaffe. Däremot så lärde de mig sin mångåriga påsktradition med ”hytter”, skidåkning och ”påskekrim”.

När jag gång på gång möter de mycket höga försäljningssiffrorna för deckare så kan man ju givetvis mer än en gång fundera på människors behov att hantera spänning och psykologisk ondska. Agata Christie på sin tid sålde miljontals och åter miljontals böcker i många länder. Vi har idag många deckarförfattare i Sverige, så många att jag inte kan hålla ordning på dem. Det kommer ju nya hela tiden.

Jag är när det gäller deckare en ytterst vanlig ”tyckare”, dvs en vanlig läsare. Jag har en gång recenserat en bok, av Beate Grimsrud som skriver expressivt om psykisk sjukdom och det var ingen deckare. Därför kan jag ödmjukt fundera på vad som är intressant för en deckarrecensent med vana. Jag tror att realitetsförankring kan vara en bra ide. Om man låter sina ”fiender” dö i en rymdraket till månen så är det science fiction och det kan vara annat med transplantationer som kan bli av för många organ för att patienten ska överleva.

I Sverige noterade jag att fyra läkare och en sjuksköterska skrev deckare. De borde ju från sin profession ha kunskaper som kan hjälpa dem.

Redan Ulf Durling började 1971 med deckaren Gammal ost som fick Deckarakademins pris. Han är psykiater och det är också professor Åsa Nilsonne som debuterade senare.

Jag läste om Gammal ost och det är en deckare som är realitetsförankrad. I boken sker förväxling av mediciner och jag får själv minnesbilder av de mediciner som användes på den tiden för depression. Dessa mediciner finns inte sen flertal år på marknaden. Och skulle man få dem i ett avlägset land så gäller det att följa läkarens dietråd. Jag minns ledsna patienter som fick dietlistan och de fick således inte äta eller dricka ost, vin och andra godsaker som prickig korv, fikon i konjak och choklad.  Visst var de ledsna. Men det gällde att undvika farliga blodtrycksstegringar som kunde bli fatala. Som det blev i Gammal ost.

När det gäller professor Åsa Nilsonne så  har jag senast läst Bakom ljuset och jag uppskattar hennes huvudperson Monika Pedersen som är en stark kriminalpolis som ibland reser till Etiopien. Det var de allra sista sidorna i den boken som var avslöjande.

Jag tolkar in en sensmoral i boken: hur en psykoterapeut ska uppföra sig. Dessutom handlar den om att pengar till välgörenhet i Afrika kan komma på villospår.

Sjuksköterskan Anna Jansson har som huvudperson kriminalpolis Maria Wern, jag har senast läst Må döden sova där en (fantiserad) kollega till mig råkade illa ut och det gjorde även en del andra. Det var mycket mystiskt som kvinnor råkar ut för med hallucinationer och sår som inte vill läka.

Anna Jansson rör sig vant i sjukhusmiljö. Och även i denna bok kan åtminstone jag tolka in sensmoral. Läkemedelsforskning ska inte innebära dubbla journaler där man döljer biverkningar.

Gynekologen Karin Wahlberg har i sin senaste deckare Glasklart skrivit om glasriket i Småland och där råkar en del människor illa ut. Karin Wahlberg har ett par som huvudpersoner, överläkaren Veronika Lundborg som är gift med kriminalpolis Claes Classon. En ganska effektiv konstruktion om man ska lösa brott. Veronika Lundborg rör sig också vant i sjukhusmiljö.  I Glasklart finns också en tidstradition  som jag känner igen mig i. Den unga underläkaren Hilda Glas som tyvärr i en forskningsstudie hittar sin döda mammas journal. Läkare i olika åder är fascinerande.

Sist men inte minst allmänläkaren Jonas Moström som oftast är i Sundsvall i sina böcker. Han har en kriminalpolis, Johan Axberg, och läkaren Erik Jensen som huvudpersoner. De är givetvis goda vänner.

I Dödens pendel möter man sjukhusmiljö och det ganska rejält. Samtidigt möter man den unge läkaren Erik Jensen som kör BMW och dricker många koppar kaffe för att klara av nattjourerna. Jonas Moström är väl förankrad i miljön i Sundsvalls sjukhus. Doktor Valtengren skulle jag själv verkligen inte vilja träffa. Däremot så funderar jag på hans psyke. Varför blir en människa seriemördare? Diskussionerna kring saltet kalium som vi har i kroppen är för mig förståliga.

Det blev för mycket av kalium med Valtengrens behandlingar.

Man kan fundera på varför vissa människor skriver deckare. Sjukvårdspersonal brukar ju också smälla med golfbollar t.ex. Kanske det handlar om psykologisk sublimering som i sig handlar om överföringar av energi. Jag brukar själv gå med rappa steg och när det är alltför många nedskärningar i svensk psykiatri så läser jag om 1600-talshistoria och alla de ”drabbningar och krig” som var på den tiden.

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22