Trakasserier

Jun 14th, 2016 | By | Category: 2016-06 juni, Krönika

Jean BolinderKrönika av JEAN BOLINDER

Författarförbundet gjorde en undersökning som visar att svenska författare i skrämmande hög grad utsätts för hot. Det är nog därtill så att det ändå finns ett mörkertal – vad är repressalier och hot för vad man skrivit och vad är “bara” sådant svenskar i allmänhet har vant sig att stå ut med?

När jag skrev kritiskt om polisen i Kvälls–Posten blev jag föremål för en rad polisaktioner som gick ut på att jag kört ospecificerat “konstigt” och nu skulle jag blåsa i påse. Jag återkom då i Kvälls-Posten och tackade för att mina lungor blivit så mycket starkare av allt blåsandet. Efter det slutade av någon anledning de där “nykterhetskontrollerna”. Men jag tänkte att man kommer nog tillbaka med något rejält.

När jag så var ute som konstkritiker prejades jag av en polisbil. Unga polisgossar skrek åt mig att en trafikant anmält mig och att jag kört berusad och drogpåverkad på fel sida av vägen och i för hög fart.

Jag bad att få blåsa i påse men så enkelt skulle det förstås inte vara. Först skulle man skrika ytterligare en rad otrevligheter mot mig. Min passagerare, vilken inte var van vid hur jag behandlades av poliser, blev arg och sade att hon ju åkt med och inte märkt något av det jag anklagades för.

Polisen kräktes nu galla över henne också. Det tog nog en kvart innan jag fick blåsa i påsen. Då fick jag inte veva ner rutan utan måste sitta med solen i ögonen. Det flimrade och värkte i mina ögon och när jag sade det, tycktes det glädja polisen som nu även tillkallat förstärkning. Ännu en bil med skällande poliser hade anlänt.

Till sist blev det klart att jag inte var påverkad. Det tycktes göra polisen rasande.

– Kör! skrek chefspolisen.

– Nej, sade jag, det gör jag inte.

Han frågade ursinnig varför jag vägrade lyda order.

– Ni har ju mitt körkort i handen, sade jag. Jag kan väl inte köra utan körkort!

Då slängde han körkortet på mig och sedan följde de två polisbilarna efter mig när jag körde. Jag hade blivit så bländad av solen att jag knappt såg vägen.

Efter ett par dar kom det brev från Länsstyrelsen att bländade jag kört så osäkert att man övervägde ta mitt körkort. När jag långt senare fick läsa vad polisen skrivit till Länsstyrelsen fann jag skildringen lögnaktig – men det var så dags då, jag hade inte fått minsta chans bemöta lögnerna.

Jag fick sända läkarintyg och det får jag fortfarande göra vart tredje år. Nu är det Trafikverket som står för detta. De har hotat med att ta körkortet om jag kommer för sent, sedan tar det dem ett halvår att titta på intyget.

Förmodligen hade jag råkat mindre illa ut om jag varit rattberusad. Ett alkolås på bilen och det hade bara varit att köra vidare.

Omslag till Poliser i HultvikDe polisinsatser jag utsattes för inspirerade mig till boken Poliser i Hultvik, som kom 2009. Där skildras en grupp poliser som bär sig lika illa åt som det vilket våra tidningar rapporterar om, vecka efter vecka.

En uppgift var det flera som inte trodde på. När en journalist skrivit illa om polisen bötfälls hans frus bil när den står parkerad på sin vanliga plats utanför villan:

Hustrun säger (sid 155):

– Vi får parkeringsböter här på Sandbäcksvägen! Har det någonsin hänt i hela världshistorien! /… / Vi har fått böter för att du har retat upp dem med dina satans djävla undersökning …”

– Så gör inte polisen, utlät sig en vän.

– Akta dig så att man inte sätter dit dig på samma sätt, varnade en annan vän. Väck inte den björn som sover!

Ja, inte vet jag hur det hänger ihop men lördagen 16 april 2016 fick vi en överraskande parkeringsbot på min hustrus bil som stod perfekt parkerad utanför vår villa på Bülows väg i Bjärred – på en plats där allmänheten och vi stått sedan vi köpte villan 1965 – för ett drygt halvsekel sedan.

Angiven överträdelse: Stannat eller parkerat på allmän plats inom tätbebyggt område som är terräng (3 kap 48§), Överträdelse av bestämmelser i trafikförordningen (1998: 1276).

För ett 20-tal år sedan byggdes Bülows väg och Södra Villavägen om så att regnvattnet kunde rinna direkt ner till brunnarna. Man uppgav att man tänkte göra så med hela Bjärred men som experimentet lyckades dåligt skedde icke detta. Jag gick ut till bygget och frågade den ledande tjänstemannen där om hur det nu skulle bli med vår parkering. “Inga problem”, sade han. “Regnar det rinner vattnet ner och stör inte. Idén är att vi ska lösa vattenavrinningen och kunna behålla parkeringen intakt. Det är bara att parkera som vanligt!”.

För ett par år sedan stod det en kvinnlig parkeringsvakt vid vår bil och skrev i ett block. Jag gick ut till henne och frågade om bilen stod fel och fick svaret: “Nej då, den är rätt parkerad. Jag bara kollar att folk respekterar 24-timmarsregeln. Du får stå här 24 timmar och är det helg kan du stå här från fredag kväll till måndag morgon.”

Massvis med människor parkerar dagligen sina bilar på platsen. På sommaren när folk badar är varenda meter full. Vid det tillfälle då vi fick böter stod det åtta andra bilar på motsvarande plats vid Bülows väg och Södra Villavägen. Ingen av dem bötandes fastän de begick samma “brott” som vi. Och när jag ringde Kommunen var de föga benägna hjälpa mig, deras alerte parkeringsvakt stod på sig så det så.

När grannar och vår son klagade, kom det till sist upp en parkeringsskylt som sades stå “tills vidare” i väntan på utredning.

Säkert har 10.000 bilar stått parkerade på platsen men det är bara vår bil som lappats. Min hustru har MS och sitter i rullstol. Att det är så borde lapparen anat – huset är försett med ramper och annat handikappmaterial. Förbjuder man oss att parkera bilen vid vår villa, kan vi inte bo kvar i villan. Vilket Lomma Kommun kanske önskar.

När jag flyttade till Bjärred, fick jag Lomma Kommuns kulturstipendium för mitt “dynamiska och allsidiga författarskap som skildrar människan i brottsligt, psykologiskt och historiskt sammanhang.”

Sedan dess har i takt med mina framgångar vårt kommunala anseende sjunkit som en sten i Atlantiska Oceanen. Det har skrivits oändliga mängder skit om mig, barnen har bland annat fått stryk, anonyma brev har spytt galla över mitt författarskap.

Det tar en halv minut att parkera. Polisen ägnade sedan mer än en månad åt att utreda om parkeringen var felaktig eller inte. Den rika kommunen Lomma vars representanter två gånger försäkrat att man får parkera på platsen, sade nu inte flaska. De avvaktade ointresserat vad polisutredningen skulle komma fram till, till synes utan att bekymra sig det minsta för oss.

Som författare ligger jag gärna och vilar när jag tänker på mitt skrivande. En dag hade jag somnat. Då ringde det kraftigt och länge på dörren. Yrvaken gick jag och öppnade. Det var två vänliga damer från Malmöpolisen som visade polisbricka och sa att de var satta att utreda parkeringsärendet.

Jag fick följa med medan de diskuterade saken och ville ha mina synpunkter. Och jag tänkte att så trevlig kan ju polisen/vissa poliser också vara. Damerna stod i skarp kontrast till de unga hetsporrar som en gång beskyllt mig för att vara full, drogad och jag vet inte allt vad.

Jag tror att det var min lycka att Malmöpolisen fick utreda ärendet. Efter några dagar kom det brev från POLISEN där det stod “Betalningsansvaret undanröjs”. Som Grund för beslutet angavs: “Efter kontroll på platsen konstateras att parkering är tillåten på platsen.”

Jag undrar nu i mitt still sinne om en -P–vakt verkligen kan vara så okunnig att han tror att parkering är förbjuden på en plats där alla parkerat i årtionden och där polisen snabbt kan konstatera att parkering är tillåten. Eller är det så att …?

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22