Säg vad som skulle hända

Sep 4th, 2009 | By | Category: 2002-3, Krönika

Av Jean Bolinder

Ofta har jag anledning att förvåna mig över, att lysande deckare inte uppmärksammas medan rent skräp haussas. Den som har de rätta massmediala kontakterna och gör sig i tevesoffan blir berömd, köpt, prisbelönt och rik. Den som har ett viktigt budskap, skriver väl och vågar vara obekväm, förtigs, skyfflas under mattan och glöms bort i en bokflod, vilken har stora likheter med den femte av floderna i det antika dödsriket Hades, nämligen Lethe. Lethe var glömskans flod som utplånade allt den döde mindes av sitt jordeliv. Och glömda är många fantastiska kriminalromaner av udda författare.

I nådens år 1979 gav Norstedts ut vad som väl närmast kan kallas en thriller. Boken heter DU GAMLA DU FRIA och utspelas på det jättelika åldringscentrat Solbacken. Författare är paret BO och PIA ESTMER, som då bägge var journalister. Bo Estmer hade några år tidigare (1976) kommit med en begåvad debutdeckare Lek med liv. Nu slog han sig ihop med hustrun om en skakande uppgörelse med svensk åldringsvård om man så vill en otäck framtidsvision, som i våra dagar har full täckning.

Ett citat ur Johannesevangeliet inleder. Där säger Jesus till Simon Petrus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var yngre omgjordade du dig själv och gick vart du ville; men när du bliver gammal, skall du nödgas sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och föra dig dit du inte vill.”

Det försäkras också tufft och bittert roligt: ”Bokens fakta kring åldringsvården är autentiska. Vi skulle gärna ha velat tillägga att personerna saknar levande förebilder i verkligheten.”

Det sägs bl.a.: ”Vi bygger anstalter, den ena flottare och större än den andra, för att förvara dom gamla på /…/ Vad skulle hända om du körde med medmänsklighet i ett sådant system. Paj! Grus i maskineriet! Det går bara inte!”

Och samhällskritiken vidgas allteftersom man läser boken. ”Vi sitter i samma båt. Oss unga håller dom inspärrade på i institutioner som dom kallar skolor för att de inte har nåt jobb att ge oss. Vi är inte mer delaktiga i samhället än ni pensionärer. Vi får också finna oss att bli satta under förmyndare.”

Idag, nära ett kvartssekel gått efter det att Du gamla du fria kom ut och snabbt glömdes bort. Men det som står i den här boken känns oerhört angeläget och dagsaktuellt. När man hör talas om hur gamla förnedras på ålderdomshem, där de blir slagna och personal säger åt åldriga damer, att de ska skilja på benen för det har de väl gjort förr – då undrar man hur det kunnat bli på det här sättet i gamla hederliga Sverige.

När man som jag sett hur skolan förfaller och hur många odugliga, självgoda och, som det i ibland verkar främlingsfientliga, lärare förpestar den, då blir man mörkrädd. I mitt fall har jag tagit mod till mig och sagt vad jag tycker om denna skola det har lett till att förbaskade lärare surrat som retade getingar kring mig och skällt på mig fik min härkomst och min fetma, kallat mig ”huligan” och krävt att jag ska tystas. Mig stör inte sådant, men det visar hur sjuk skolan är – där ska ingen öppna fönster och vädra ut gammal stank från överklassgymnasier och fascistiska internat. Sak samma med sjukvården den som placerar en bandspelare i sin gamla mors säng för att avslöja plågoandar, hotas med fängelse!

Det är synd att deckarkritiker och självutnämnda förståsigpåare, premierar usla actionböcker av en typ som det går minst femton av på ett dussin. Kriminallitteratur är en fantastisk genre, som kan rymma mycket som är originellt, begåvat och framsynt. Men det förtigs ofta för de senaste trenderna som har ett gemensamt det ligger stora pengar i dem.

Ett citat till ur Du gamla du fria får avsluta.

”Hon kände sig plötsligt kräkfärdig. Ingenstans på något område i detta jävla samhälle snackade man så mycket och gjorde så lite. Och ändå var det människor det handlade om!”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22