Prisvärt, prisvärt, prisvärt! Är du värd något utan en belöning?

Sep 9th, 2009 | By | Category: 2006-2, Krönika

Av Helena Sigander

Mitt pris – en klarblå glasbubbla med bokstäverna Stockholm Stad och bild på S:t Erik i guld glittrar.

Jag är utvald.

Det är härligt.

DAST-läsarna är säkert utvalda lite till mans och känner igen euforin, när priset tynger i handen och fotografen knäpper och lovar retuschera det blöta på kinderna.

I januari delade jag ut en blå fjäder till Stockholm läser:s utvalda stockholmsskildrare Johanna Nilsson. Ingen i den fulltaliga publiken i Läsesalongen i Kulturhuset undgick att se framgångens olidliga lätthet i den unga författarens steg mot podiet. Utvaldhet är magiskt, att vara den enda. I februari blev jag själv utvald. Jag blev den månadens stockholmare, utställd en hel månad på www.stockholm.se/månadens.

Ära utan slantar

Johanna Nilsson och jag åtnjöt ära. Det fanns inga prispengar. Johanna Nilsson smekte sin blå prisfjäder och blev historisk med sin stockholmsroman De i Utkanten Älskande.

I mitt utvalda fall var jag enbart glad över att skattebetalarna slapp betala mer än glassaken som är Stockholm stads representationsföremål och troligen inte sååå dyrt att jag ryckt undan sjuksängen för en sjuk eller skjutit upp reparationen av ett hål i gatan.

Men jag började fundera på hur allmänheten ser på priser. Om en prissumma pengar gör en utvald ännu bättre. På tidningarnas kultursidor skriver man ibland om litterära pristagare. När det är pengar inblandat spetsar summan ingressen. Som om det var pengarna som… ?

DAST-läsarna kanske funderar på att publicera sig litterärt? För att ge inspiration både till kommande berömmelse, ära, plaketter och … pengar redo visar jag härmed en massa litterära priser som finns i Sverige.

Skriv i olika genrer

Ett tips: DAST-läsarna ska akta sig för att bli deckarförfattare på helskrivtid. En roman då och då, en gnutta poesi, dramatik till och med, ger reda prispengar.

Svenska Deckarakademins priser är enbart hedrande att få liksom Skandinaviska Deckarsällskapets Glasnyckel. Också Jurys deckarpriser är offensiva priser instiftade för uppmuntran, som Flintyxan för historiska kriminalare. Ture Sventonpriset Temmelburken och Spårhunden är barn- och ungdomsdeckarpriser vilka ger stor ära och berömmelse.

Barnboksförfattare kan få utmärkelsen Heffaklumpen av Expressen. Kulla-Gulla-priset, som nog har lite pengar i sig, delas ut av Martha Sandwall Bergströms stiftelse vartannat år. Sveriges allmänna biblioteks Nils Holgerson-plaketten ger ära Liksom BMF-plaketten, Bokhandelsmedhjälparföreningen.

Sikta på de stora priserna

Om nu DAST-läsarna skriver barnböcker, säger jag: gå mot de rejäla barn- och ungdompriserna om inte heder & ära räcker. Schullströmska priset på 60.000 kr som delas ut vartannat år är instiftat av Kjerstin Schullström.

Slangbellan är ett debutantspris på 30.000 kr. Alfons-Bokalen à 20.000 kr och Astrid Lindgrens pris à 40.000 kr delas ut av Rabén och Sjögrens förlag.

Bokförlagen delar alltså ut litterära priser. Det kan man tänka på när man ”väljer förlag för sin utgivning” som man lögnaktigt brukar säga (det är förlagen som väljer ska DAST-läsarna förstå). Wahlström& Widstrand exempelvis har ett pris vartannat år på 50 000 kronor. Natur och Kulturs kulturpris är på 200 000 kr och Månadens boks pris Årets bok är på 30 000 kr.

Tidningar på bettet

Fler tidningar än Expressen delar ut litterära utmärkelser. Borås Tidnings debutantpris kommer ur T G Wärenstams stiftelse och är på 100.000 kr. Göteborgs-Posten delar ut 50.000 kr liksom Aftonbladet. Tidningen Vi och Svenska Dagbladet har båda prissumma à 25.000 kr.

Samfundet de Nios enda uppgift är att dela ut priser. Stora Priset är på 200.000 kr. Astrid Lindgrens pris är på 75.000 kr. Vinterpris delas ut till flera författare på samma gång om 40.000 kr vardera samt Karl Vennbergs pris på 50.000 kr.

Många pris delas ut av stiftelser som författare själva eller beundrare till författare skapat. Selma Lagerlöfs litteraturpris är på 100.000 kronor. Ferlinpriset 25.000 kr. Övralidspriset på 250.000 kr är en vartannat års pris.

Ivar Los personliga pris är på 290.000 kr och det Ivar Lo-pris som fackföreningen delar ut är på 125.000 kr. Piratenpriset är 50.000 kr och Stig Carlson priset 30.000 kr.

Aniarapriset på 10.000 kr delas ut av Svensk Biblioteksförening. 100.000 kr är Augustpriset från Svensk Förläggareförening och Svenska Författarförbundet delar ut Katapultpriset på 50.000 kr. ABF har ett litteraturpris på 20.000 kr.

Svenska Akademin – skapliga stålar

Rejäla priser är de som delas ut av Svenska Akademins ledamöter som Gerard Bonniers pris på 125.000 kr och Nobelpriset i litteratur på 10 miljoner.

Bellmanpriset är på 150.000 kr. Men observera att Svenska Akademins Stora pris är en medalj! (ära).

Alla dessa priser har en ekonomi bakom sig som bygger på enskilda gåvor, på författares tidigare vinstpengar, på hopskrapade medel som förräntat sig för att man ansträngt sig att hålla stiftelserna vid liv. Men hur är det med priser som ”nån annan” betalar.

Exempelvis Sverige Radio har en del åtrådda priser. Pristagarna får framträda och verken läses ideligen i mediet och det är mycket bra för ”spridningen” att vinna exempelvis lyrikpriset på 30.000 kr eller novellpriset på 25.000 kr eller romanpriset på 30.000 kr. Ganska säkert är att vinnarna är välkända och redan har fått priser på annat håll. Personligen skulle jag gärna vinna priser genom massmedias försorg men är det verkligen så bra att det här skattefinansierade utdelandet pågår?

Annorlunda Persson-pengar

För var tror ni pengarna till Sveriges Radios priser kommer ifrån? Jag ringde upp och frågade. På kulturredaktionen svävade man på målet och jag kopplades till ekonomiavdelningen. Där svarade man att pengarna är anslag från regeringen. Regeringen ger också 5 miljoner till Astrid Lindgrenspriset ALMA som delas ut årligen.

Känner DAST-läsarna eufori av att betala till enskilda författare med era skattekronor? Kunde inte de surt indragna skattepengarna gå till en allmän sänkning på konstnärliga uttryck i stället? I Västerås delar kommunen (= skattepengar) ut Tranströmmerpriset på 100.000 kronor. Luleå kommun delar ut Erik Lindgrens lyrikpris på 50.000 kr vartannat år och Boden, vartannat år, Eyvind Johnson priset på 40.000 kr.

Varför pröjsar skattebetalarna?

Ärligt talat, varför ska Sveriges Radio (finansierat av skattepengar) dela ut litterära eller andra priser? Och kommuner? Och Astrid Lindgrens pris kunde väl Astrid Lindgrens barn betala? Och varför ska skattebetalare i hela orden betala 350.000 danska kronor för Nordiska rådets litteraturpris?

Jag smeker min blå glasbubbla.

Drömmen om ära är mättad. Rik blir jag om någon köper min bok eller går och ser på min pjäs, tänker jag (och skjuter sturskt bort fantasierna om 350 tusen danska kronor).



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22