Okunniga författare sabbar skrivarkurser!

Mar 5th, 2010 | By | Category: 2007-1, Krönika

Av Helena Sigander

 

I skolan ska det inte finnas obehöriga lärare, säger den nya regeringen.

Inte många tycker väl att det är en dålig inställning. Vad tycker du?

Inte många anser väl att bara man är snäll och talar ungdomars språk och har coola kläder och hiphopig musiksmak så duger man som lärare i svenska, matte, fysik eller samhällskunskap eller lärare i violin.

Inte många tycker väl, över huvudtaget, att personer som utger sig för att vara något annat än de är ska ha lön och ges anseende av att vara specialist.

Jag menar, man vill väl att en hjärnkirurg ska vara utbildad hjärnkirurg. En busschaufför ska ha busskörkort. En pilot ska göra sina träningsflygtimmar och en präst ska ha känningar av Gud. Alltså om jag förtydligar; inte ens om man står i en ändlös vårdkö tar man ett erbjudande om operation i skallen av en person bara för att denne person säger att han vet vad han gör för att han själv blivit opererad i skallen och dessutom läst några böcker i ämnet hjärnkirurgi.

Eller, även om man står strandsatt på en flygplats med strejkande piloter åker man inte med i ett plan rattad av en person som säger sig ha stor flygvana, som resenär.

För gjorde man det vore man inte klok.

Men när det gäller skrivarkurser betalar man för vilken självutnämnd specialist som helst. Läraren är författare, står det i annonsen. Läraren är bästsäljare.

Snälla nån, det är som att gå på lotto-kurs bara för att någon vunnit på lotto. Hur många lottovinnare kommer det av det?

Nä, för sjutton.

Identifikation med läraren är en förmäten inställning av läraren att bygga utlärandet på. Titta, så här har jag gjort. Så här byggde jag romanen, med mitt språk och med min alldeles egen personliga logik och tankar i huvudet. Skriv; som jag!

Helgskrivareleverna eldas till identifikation.

För det var ju så braaa, skrivet.

De skriver som besatta i två veckor efter kursen som gripna av olycklig förälskelse. Alla vet att en författares inbillande kraft inte håller för någon annans författarskap. Spegling är synvilla. Bränslet tar slut och drömmen.

Sedan kommer skrivarkurselever (för)ledda av författare till oss proffs, i bästa fall.

Proffs på lärande är de som skolats i metodik, pedagogik och estetik på universitet och högskolor. Proffs på utlärande av skönlitterärt skrivande är personer som dessutom skolats i analys, grammatik, etik, kulturvetenskaper och har ett mångårigt yrkesarbete som lärare i ämnet att skriva skönlitterärt och utvecklat en självständig metod.

Det räcker inte att vara journalist eller intelligent eller bra på nationalekonomi eller allmänt trevlig. Sådant räcker bara för att upprätthålla skenet om att den här kursen är bra för dig. Köp den!

En lärare som hittar verktygen för en elev att själv gräva fram den egna rösten och forma den på ett vis som kan läsas av andra, är elit.

En författare är inte elit på lärande. En författare är elit på sin egen berättarröst. En författare är inte elit på något annat, i regel.

Författare är krassa människor som man inte ska lita på i skrivläraraffärer, liksom man inte ska lita på killen på hörnet med återförsäljning av begagnade brödrostar. Så klart brödskivan kommer att randas, men gammalt sot infiltrerar ditt bröd, smaken blir fadd, du tappas på lusten att äta. Du dör.

Nej, var försiktig.

Om du till exempel vill skriva deckare har du en (dold) talang. Annars skulle du vilja hoppa fallskärm i stället. Anlita därför proffs, som du gör i alla andra situationer i livet.

Vi som är proffs hittar du på folkhögskolor och på kulturskolor. Vi kvalificerar oss dit för den uppgift som vi ska utföra. Det är en säker tjänst som du köper om du betalar för en skrivkurs eller skrivarhelg av oss proffs.

En och annan av oss lärare har också en annan yrkesidentitet som exempelvis journalist, marknadsförare eller författare. Det betyder superelit och är en bonus för dig som kursdeltagare om du vill inrikta ditt skrivande på ett särskilt område.

Jag är författare. Jag är lärare. Jag är elit till tvåhundra procent.

Det har alltid retat livet ur mina lärarkolleger och numera mina författarkollegor som så gärna spelar kursledare – men bara ställer till det för folk som vill skriva.

Ta inte någon av dem.

De har inte en suck om hur just du ska hantera dina strängar.

Under 2006 och början av 2007 har mina skrivarhelger helat många skadade, men nu, kommande författare. Modet har kommit åter. Viljan också. För författandet är inte att jag satt och skrev lite och så räknade jag till 200 sidor. Å, sa jag till mig själv att det här är ju en bok. Vad roligt. Och sedan ringde förlaget efter tre dagar och sa att det var en bok. Vad roligt.

Storartat mytskapande! Men så är det ju också författare som skapar myter – inte proffs på skapande skrivning!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22