Möte med teveproducent

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-3, Krönika

JEAN BOLINDER

Hon kom som en vind en vårvinterafton när det var snöyrväder och kyla i luften. Hustrun och jag var inne med Saaben för att hämta henne vid Lunds järnvägsstation. Hon var teveproducent från kungliga huvudstaden Stockholm och hon ville prata med mig om kriminalromanen Oskulden som skulle komma samma höst.

Det hade börjat med att hon hört av sig till mig och förlaget och haft smickrande ord att säga om min produktion. Och som jag svarat undvikande att jag inte är så intresserad att bli tevefilmad och avstått från att sända böcker, utverkade hon manus till den kommande boken av förlaget.

När hon läst var hon idel beröm och entusiasm. Det var en bok som skulle bli en utmärkt tevefilm på tre gånger en timme. Jag sade att jag var tveksam men att vi ju alltid kunde prata om saken. Skulle de bli något ville jag skriva manus själv, gärna med hjälp av någon tevekunnig person.

Internationella radiopjäser

Jag har erfarenhet av något i den stilen. En radioman som hette Åke Blomström fungerade som dramaturg när jag skrev en lång rad radiopjäser på 70- och 80-talet. Resultatet blev sådant att pjäserna spelades i våra nordiska grannländer, på de stora tyska stationerna och ända ner i italienska RAI.

Nå, så kom hon då och vi bjöd på en god middag och så pratade vi på om saken. Den här producenten var en charmerande dam och vi hade liknande åsikter om mycket – att det hela skulle vara seriöst och inte publikfriande osv.

Jag berättade om några producenter från Göteborgs-teve som för några år sedan kommit på samma sätt, bett om en synopsis (skiss) av mig och sedan inte kommenterat den och ej heller mera hört av sig om den filmningen.

Böcker till låns

Hon tyckte att så fick man ju inte göra. Vi måste samarbeta, ge och ta och diskutera det hela om det fanns någon chans att göra en bra tevefilm av min roman. Sedan bestämde vi att jag skulle göra ett synopsis och att vi skulle hålla tät kontakt. Därpå pratade vi om böcker av andra författare som kunde tevefilmas och jag lånade henne en hel hög ur mitt bibliotek.

Efter det sände jag en liten skiss, hon skrev ett brev med råd och löfte om att de lånade böckerna ”snart” skulle komma i retur. Så satte jag mig att jobba ut ett synopsis som jag skickade henne i början av juni. Där angav jag också min sommaradress på Nordkoster och började sedan med spänning vänta på vad hon skulle tycka. Det var mycket jag ville diskutera med henne nu när jag lagt ner detta grundliga (och obetalda) jobb på idén.

Sommaren kom och gick utan svar. Däremot kom det en varnande cirkulärskrivelse från ordföranden i Författarförbundet där man påtalade hur verkligt illa Sveriges Television bar sig åt mot författare när det gällde litterära rättigheter. Jag får säga att mig bekymrade det inte eftersom jag inte lovat något men jag tänkte att jag och ”min” teveproducent ju alltid kunde diskutera detta nästa gång vi talades vid.

Nästa gång ja … Jag skrev en bok som fyllde mig helt och jag målade och jag for hem till Åsbo i Östergötland och pratade vid en litterär händelse i Atterboms gamla äng. Så började skolan och jag hade inte hört något alls från Stockholm om vad producenten tyckte om mitt synopsis. En gång hade jag ringt men producenten hade då semester. Jag tänkte att hon skulle höra av sig när hon kom tillbaka.

Nominering reaktionslös

Skolan krävde sin man och jag glömde alltmer ”samarbetet” vi inlett. Oskulden kom ut och nominerades som en av årets fem bästa kriminalromaner av Svenska Deckarakademin. Det borde väl få producenten att reagera kan man tycka. Men nej då! Och SVT Drama visade den fascistiska Robinsonserien och såpoperor som har olika författare till skilda avsnitt. Hur kan sådana kalla sig författare? (Skrev jag vad jag tycker åker jag väl dit för ärekränkning!)

När ungefär ett halvt år gått utan respons på mitt synopsis skrev jag till producenten att jag tackade definitivt nej till att SVT Drama skulle få filma Oskulden. Ett ”samarbete” av det slaget kunde jag undvara. Och jag undrade om jag kanske kunde få tillbaka de böcker som skulle komma ”snart” i maj.

Hon tog mer än två veckor på sig att svara. Då skrev hon att hon tänkt skaffa ”en lämplig manusförfattare” tydligen glömsk av att det var det jag motsatt mig jag kan skriva själv!

I mig vet jag att jag med stöttning av någon som ovannämnde (nu avlidne) Åke Blomström skulle kunna skapa en spännande, viktig, seriös och levande film om den av det onda samhället förstörda kvinnan som kommer till den vindpinade, kalla och på mänskliga känslor så utarmade ön. En film som skulle gå till svensk filmhistoria. Men medelmåttor och nonchalanta divor som struntar i verkliga konstnärers visioner hindrar sådant. Köpta hantverkare ska göra gottköpssmörja av det som är konst.

Jag går hellre i graven med Oskulden ofilmad än låter teves byråkrater göra luderfilm av den!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22