Mina översatta deckarfavoriter 2015

Oct 9th, 2015 | By | Category: 2015-10 okt, Krönika


Jean BolinderKrönika av JEAN BOLINDER

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe när våren går bort
och liten glädje oss giver

skrev Lars Wivallius för snart ett halvt årtusende sedan. Han skrev betydligt bättre än det gäng av utländska deckarförfattare vars böcker jag plikttroget läst detta år. Gud hjälpe mig när våren 2015 har gått bort och dessa böcker så liten glädje mig giver. Dagens översatta utländska kriminalskribenter är kunniga och vet hur man bör göra, backas upp av en stab välutbildade experter och böckerna blir välgjorda men nästan identiska. De flesta har enligt vad som stolt skyltas på omslaget i olika länder nominerats eller prisbelönats av ett gäng kritiker, vilka alla förefaller befriade från smak för det originella.

I min barndom hölls varje år hästpremiering på mina föräldrars gods. Man slog då upp ett specialtält med stolar och bord för de märkvärdiga bedömarna. Det var en högtidsstund och vi ungar var entusiastiska åskådare. En tvåhundrakilos medlem i premieringsnämnden och hingstar som fick mäktiga stånd, hörde till toppunkterna i showen. Mitt ardennersto “Lillan” fick ett år en skådepenning, som jag fortfarande har kvar i mitt vardagsrum.

På ena sidan en bild av “Gustaf V Sveriges Göters och Venders Konung” och på den andra en häst i relief “För hästafvelns Främjande”, “Prisbelöning” och ingraverat “LILLAN” och “1937 No 2”.

Nu sitter jag själv som expert i det blåsiga tältet och ser häst efter häst, ledas fram, trava och frusta genom vidgade näsborrar. Synd bara att alla öken verkar vara klonade. På pricken lika varandra. Jag tycker synd om människor som betalar hundralappar för dessa upprepningar av ett mönster för att få lite underhållning i sjuksängen, sommarstugan eller hängmattan.

  1. Omslag till Vem var Alice?(bäst) T.R. Richmond: Vem var Alice? (What She Left) Övers: Cecilia Falk, Massolit Förlag

Desto gladare blir jag åt de som skiljer sig från mängden. Här har jag plockat fram fem favoriter som alla är synnerligen läsvärda. Allra främst sätter jag Vem var Alice? Den är skriven av journalisten T.R. Richmond och översatt av Cecilia Falk.

Alice som besökte Underlandet finns för alltid och det gör kanske den Alice B Toklas som inte skrev en självbiografi – för det gjorde Gertrude Stein. Nu får vi en tredje litterär Alice att grubbla över, Alice Salmon hette hon innan sin förtidiga död.

Den unga Alice Salmon läser på universitet och förefaller vara en ganska vanlig student. En vintermorgon hittas hon död i en sjö i Southampton. Hon är borta för alltid. Vem var hon? Varför dog hon? Vem bragte henne om livet? Varför?

Släktforskare får bittert erfara att de enda spår deras förfäder lämnat efter sig är när de hamnat inför domstol och dömts för något brott. Dagligt, idogt arbete på 17- och 1800-talen har gått spårlöst förbi. När man fötts, döpts och avlidit har detta noterats. Prästerna har antecknat om någon begått enkelt eller dubbelt hor.

Vi moderna människor lever i en tid där vi lämnar efter oss spår i mängder. På ett sätt dör vi aldrig även om vi slutar andas, tänka och agera. På nätet fastnar vi t ex som insekter i spindelns fälla och sprattlar till dess nätet förintas …

Vi möter först Alice Salmon i en självbiografisk artikel Kulturrådets tidning 2001. Hon kommer bl a in på sitt namn: “Förr brukade jag önska att fler kända människor hette Alice … Alice Cooper finns förstås men det är en man och det är inte ens hans riktiga namn. Och Alice i Underlandet, som folk alltid brukar citera för mig …”

Därnäst kastas vi mer än tio år framåt i tiden till Southamptons onlineforum StudentNet, 5 februari 2012. Det har skett en olycka och folk rapporterar rörigt och osammanhängande. Något har skett nere vid floden. Falska rykten surrar. Någon tror småningom att det gäller en “Alice Samson eller nått”. Det ändras till Alice Salmon.

“Fisken Alice brukade vi kalla henne!”. “Smithy” kommenterar: “Borde inte fiskar kunna simma?”, vilket retar “Linz” som kallar “Smithy” för “Idiot!”.

Så får vi läsa ett brev till “Larry” som skrivits av professor Jeremy Cooke 6 februari 2012. En Twitterbiografi 2011 följs av ett utdrag ur Alice Salmons dagbok för 6 augusti 2004 då hon är 18 år. Så har professor Cooke skrivit ett nytt brev 7 februari 2012 till “Larry”.

Lite senare i en artikel, augusti 2013 kommer professorn på att alla människor varenda dag lämnar ett spår, ett avtryck, ett märke. “Kan det vara möjligt, funderade jag, att rekonstruera liv av sådana fragment? Att återskapa en person, att sätta ihop dem av dessa skärvor?”

Det är en genial idé och den genomförs konsekvent och fascinerande. Ett slag av växelsång om den döda flickan, där allt ej är frid och fröjd – vad ligger t ex bakom professor Jeremy Cookies intresse för den döda studentskan?

Detta är en av de bästa och mest fascinerande kriminalromaner som jag läst – och jag har ändå läst tiotusentals deckare!

En klar favorit till Deckarakademins pris för 2015!

  1. Omslag till de öde fältenElly Griffiths: De öde fälten (The Ghost Fields) Övers: Gunilla Roos, Forum

Under oss – i den jord vi trampar fram på – finns det historia och kanske fantastiska hemligheter. Under grävskopan i Norfolk har romarna slagits och Cromwells armé kämpat.

Men nu blottas historia från en mera närliggande tid: Andra världskriget.

Man finner ett flygplansvrak där piloten fortfarande sitter kvar. Men är allt som det bör vara? Är det rätt person som sitter där?

Överraskningarna är många i denna välskrivna, stilistiskt högtstående bok som är en sann njutning att fördjupa sig i.

  1. Omslag till Själarnas bokJames Oswald: Själarnas bok (The Book of Souls) Övers: Gunilla Roos, Modernista

Översättaren spelar en viktig roll när man läser en bok som överförts till svenska språket. Här är det som i förra boken, den briljanta Gunilla Roos som format den svenska texten. Så det är bara att njuta av den här volymen också.

1946 hade vi en sabbatssabotör i Stockholm. Han sprängde vilt, bl a på Stockholms Central. Jag är så gammal att jag minns hur hela nationen hölls i spänning av denne sprängglade galning. I James Oswalds Själarnas bok är det än klart värre brottsling som skrämmer människorna i Edinburgh. Varje jul i tio års tid mördas en ung kvinna. Men mördaren åker dit – eller gör han verkligen det? Kanske greps fel person?

James Oswald har en dragning till det teatrala. Det är både fascinerande och tröttande. Men utan tvekan är det här en av världens bästa spänningsböcker 2015.

  1. Omslag till Det slutna ögatBelinda Bauer: Det slutna ögat (The Shut Eye) Övers: Leif Janzon, Modernista

Belinda Bauer har tilldelats The Dagger in the Library, ett pris som i likhet med svenska Den gyllene kofoten, ges för ett samlat författarskap. Hon är också en formidabelt bra skribent och “Det slutna ögat”, motsäger inte det. Det är en bok som går till hjärtat, den skakande historien om en fyraårings försvinnande och moderns sorg.

Det är en story som man inte läser oberörd. Det är en berättelse vända ut och in på sin själ för och gråta över. Jag gråter över min fars självmord och min mors förkastelsedom över mig.

En bok som i likhet med ett gammalt grekiskt ödesdrama skapar katharsis.

  1. Omslag till Kvinnan på tågetPaula Hawkins: Kvinnan på tåget (The Girl on the Train) Övers: Jessica Hallén, Massolit

De flesta psykologiska deckare är töntiga uppkok på enkla läroböcker om våra vanligaste själsdefekter. Det är rent ut sagt skräp skrivet av bedragare i avsikt att säljas till förnumstiga idioter. Det är synd eftersom våra psyken är så oerhört spännande att lyssna på.

I Kvinnan på tåget möter vi en värld fylld av äkta psykologi – vad är det vi upplever i en tillvaro som är en gåtfull parantes mellan två stora outforskade mörker? Vi kommer ur ett mörker och ska förenas med ett annat. Men vilka är vi?

Rachel Watson tar regelbundet tåget men har ingen praktisk anledning att göra det. Varje dag ser hon två personer i ett hus nära banan. Det är kanske en fantasi, en skapad illusion. Så sker en förändring av detta eventuellt skenbara och Rachel drabbas av en inre jordbävning.

Vad har hänt? Har något över huvud taget skett?

Det här är en av de mest intressanta böcker jag läst men om en större allmänhet förstår sig på den är svårt att veta – alltså placerar jag boken som nummer fem och inte nummer ett!

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22