Jag – en återvändare

Dec 23rd, 2010 | By | Category: 2010-4, Krönika

Nicke-logoKrönika av Niclas Ahlfors

Jag har varit kattvakt.

Lönen för mödan var ringa, bestämd i förskott utan tanke på att det skulle kunna bli mycket bök. Ja, jo jag har haft katt förr, men det är liksom preskriberat nu.

En kväll, intill läggdags, for en lerkruka av större modell i golvet. Kvar på fönsterbrädan satt katten och såg förnärmad ut; inte var väl han så klumpig att han välte omkull krukan – den måste ha fallit av sig själv, eller?

Blomman, en klättervariant av för mig okänd sort, klarade sig bra. Värre var det med krukan. Plocka skärvor, sopa jord och till sist ett varv med dammsugaren.

Papperskassen som jag tidigare burit hem mat i och som nu innehöll nästan hela min samling av Stieg Trenter-böcker hade inte klarat sig när blomkrukan kom farande. Nävvis med jord hade sköljt över påsen.

Sammanbitet började jag plocka ur mina dyrgripar och varsamt dammsuga dem. Med en ren papperspåse började jag att packa ner böckerna igen. Det var då jag började bläddra i dem

Överst: I dag röd, boken som fick mig att börja läsa deckare, stämplad ”skyltexemplar” lockade den in mig i krimtexternas underbara värld. (Detta hände under senare delen av 1980-talet. Jag hade svårt att sova en kväll och kikade i mina föräldrars bokhylla, där stod en grön bok med en fantasieggande titel. Boken lästes slut på kort tid och till min lycka fanns även Rosenkavaljeren i samma bokhylla, sedan var jag fast).

Den här kvällen återvände jag till de böcker där allt började för mig. Då läste jag böckerna och använde dem sedan som mall för mina egna texter. Språket var målande, spännande, annorlunda. Nu – när jag börjar finna min egen röst – läser jag böckerna som tidshistoriska dokument. Kanske är det också av en smula nostalgi som jag läser dem, för hur långt in på natten låg jag inte i mitt pojkrum för att kunna följa Harry Fribergs äventyr, utan en tanke på att det var skoldag dagen efter? (Och hur många gånger påminde inte min mor mig om att det var dags att släcka lampan?).

Så, sorry, alla krimförfattarkollegor, nu i jul blir det bara böcker av äldre datum. Jag kommer att äta gott på Gubbhyllan och Cattelin; besöka Centralbadet och Sturebadet; få små historiska lektioner och promenader genom mina välvårdade böcker, en del av dem i originalutgåva och ett par av dem med Mästarens egna dedikeringar. Just i jul väljer jag att bli en återvändare. Just i jul väljer jag den lite äldre litteraturen. Och kattvakt kan jag tänka mig att vara igen. Men det lär nog dröja ett tag.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22