Ingen lika spännande i dag

Feb 2nd, 2008 | By | Category: 2002-4, Krönika

“Jag äter middag på Goldinis restaurang, Gloucester Road, Kensington. Kom genast dit, medförande en kofot, en blindlykta, en mejsel och en revolver.

S.H.”

AV JEAN BOLINDER

När jag var någonstans i mitten av tonåren, så skulle mina föräldrar en kväll ha den årliga festen för arbetarna på godset. Innan detta evenemang gick av stapeln, var allt upp- och nedvänt i slottet där vi bodde. Möbler var undanställda för att ge plats, långbord dukades, maträtter frambars i stor mängd. Våra vanliga tjänare och en del extra sprang runt omkring och förberedde. I den feodala värld där jag växte upp var det viktigt, att människor som jobbade på godset skulle känna sig uppskattade och ordentligt tackade.

Godsägarens son var mest i vägen. Efter att schasats hit och dit, hamnade jag med en ny bok och några snattade läckerbitar i en undanställd länstol på gårdskontoret. Boken slukade mig med hull och hår, något mera spännande och fascinerande hade jag aldrig läst. Och jag inledde ett livslångt förhållande till boken och dess hjälte. Föga anade jag, som det står i sämre romaner, att jag långt senare av ett stort stockholmsförlag skulle få i uppdrag att skriva förord till just en berättelse i denna bok!

Jag har boken kvar ännu – att det verkligen är mitt gamla exemplar framgår av diverse anteckningar, bl. a. resultat i kula och diskus som jag presterade de här åren kring 1950.

11.29 med den sju kilo tunga seniorkulan och 30.26 med stora diskusen – vad skulle det bli i dag? 5 respektive 10 meter? Plus ont i alla muskler i flera veckor …

Boken jag läste hette Sherlock Holmes äventyr och berättelsen som mer än någon annan fascinerade mig var Baskervilles hund. Georg Lagerstedt hade ritat ett suggestivt omslag där hunden med fosforlysande nos står och ylar under manen på den ödsliga Dartmoorheden med Baskerville Hall långt bort i bakgrunden.

Så brakade då den folkliga festen igång och vad jag minns av den var, att någon kom in i ett av gästrummen, tände ljuset och fann mig och en av arbetarnas döttrar i en ömsint situation på en av de engelska paradsängarna. Mamma blev förbannad, jag tror att hon inte tänkt sig att jag skulle ha något slags sexualliv över huvud taget. Pappa var också arg, för honom fick jag intressera mig för alla flickor i världen, utom för de som var döttrar till hans arbetare!

Vart flickan tagit vägen i livets villervalla, vet jag ej. Men Sherlock Holmesböckerna plockade jag fram härom dagen och läste om dem för kanske tionde gången. För den som är hårt sysselsatt med att recensera böcker är det extra skönt, att efter dagens id krypa ner i sängen med en bok, som kan läsas i sävlig takt och där man inte behöver anteckna inför kommande skrivande. Berättelserna är lika suveränt fängslande nu som de var den där förtrollade kvällen på Laggarps Säteri i Atterboms Åsbodal. Det finns hos Sherlock Holmes en vibrerande blandning mellan tryggheten i våningen på Baker Street och farligheterna ute i den dimfyllda världen. Och den viktorianske detektivens niala formuleringar är lika fantastiska att läsa för 66-åringen som de var för 15-åringen: “Det är bara en viklig sak som har hänt de tre sista dagarna och det är att ingenting har hänt.

Just nu läser jag om Bruce-Partingtons undervattensbåt där Londons Underground spelar stor roll. En budbärare har överräckt en lapp på vilken är skrivet det som här inledningsvis citeras – här finns spänningen mellan tryggheten på restaurangen och faran som de uppräknade redskapen varslar om. Holmes och Watson är nu försedda med kofot, en blindlykta, en mejsel och en revolver, klättrar ner i underjorden till en nedsänkt förgård mellan ett hus och trottoaren. Ovanför hörs en poliskonstapels taktfasta steg i dimman. Holmes låter lyktans gula ljuskrets lysa på ett lågt fönster och öppnar del. “I samma ögonblick hördes ett dovt mullrande som hastigt växte till ett öronbedövande dån och sedan dog bort – det var ett tåg som rusade förbi /…/ i mörkret.”

I fönsterbrädans lager av sot finns fläckar som visar var den mördade kroppen vilat …

Finns det en enda nutida deckarförfattare som kommer i närheten av den spänningen? Det tvivlar jag starkt på!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22