Falkenering

Feb 22nd, 2013 | By | Category: 2013-02 feb, Krönika

Jena BolinderKrönika av JEAN BOLINDER

Jorden är i stort utforskad in i minsta busksnår. De vita fläckarna har krympt. Den aggressiva vita rasen har “upptäckt” trakter där människor redan bott länge. Svarta har konkat i skiten på bärstolar med påstått heroiska vita hjältar. P O Sundman, glömd och förtalad toppförfattare, har bättre än kanske någon annan svensk skildrat detta i sin Expeditionen (1962).

Vilka är de stora upptäcktsresandena? Columbus, Vasco de Gama, Magellans och Cook är klassiska. På deras tid fanns det verkligen något att upptäcka! Som pojke var min stora idol Rolf Blomberg, en av de få av mina barndomshjältar som jag tycker håller än. Som gymnasist upplevde jag honom live – ett av de stora ögonblicken i mitt liv. Rolf Blomberg berättade i Författaren själv (1993) om hur hans huvudintressen djur och natur mer och mer gled över “till ett engagemang för utsatta och förföljda människogrupper”. Särskilt engagerade han sig  “för Amazonas indianer och deras rätt att leva kvar i sin ursprungliga kultur.”

Min kusin Anders Bolinder var upptäckare och bergsbestigare i Sydamerika och var ett tag den svensk som nått högst. 1952 nådde han 6.500 meter när han besteg en bergtopp i Ausangate i Anderna. Han bodde i Schweiz men besökte mig ofta och hade ett liknande humanistiskt perspektiv som Blomberg.

När jag under en sjukdomsperiod fick för mig att studera tidsandan i några av min ungdoms böcker, fann jag i Biggles på hett spår (1966) en uppräkning av engelska “ökenupptäckare”.

Bland dem Sir Richard Burton (1821–90), som var en av dem som sökte efter Nilens källor. Han räknas som “upptäckare” av Tanganyikasjön och översatte 1885–88 Tusen och en natt till engelska.

Bertil FalkBertil Falk – en gång chefredaktör för DAST (bilden till höger) – ger till vänner och bekanta ut Zen Zatz Jul. Första boken kom 1998 i 100 numrerade exemplar. Sedan har det blivit ett ex mindre år från år. Förmodligen är detta Sveriges märkligaste serie böcker som borde uppmärksammas mycket mer. Omslag till Falkeneraren i Indusdalen2007 var upplagan nere i 91 exemplar. Boken var just skriven av Sir Richard Burton och hette Falkenering i Indusdalen. På omslaget syns en falk som slagit ner på en gazell som stegrar sig i dödskamp. Bilden är skissad och tecknad av J Wolf 1852.

Falk menar att Sir Richard Burton kan göra anspråk på titeln världens störste äventyrare genom tiderna. Därtill talade han över trettio olika språk och ett tiotal dialekter. Förklädd tog han sig till Mecka och skrev ett enormt verk om detta. Han är en viktoriansk tvärvetenskapare vars skrifter utgör en ständig källa till kunskap för historiker, antropologer, lingvinister och representanter för flera andra dicipliner.

Boken om falkenering kom 1852 – alltså drygt etthundrasextio år sedan. Den och andra tidiga Burtonverk fick uruselt dålig kritik. Man tyckte att de helst borde brännas. Falkeneringsboken trycktes i 500 ex som var till salu i bokhandeln från 1852 till ca 1912. Någon modern succé och kioskvältare var det inte – det såldes ca 7 böcker om året.

I dag är ett ex av förstaupplagan svindyrt. 2006 begärde man 5.000 pund för den under åren trögsålda boken.

Vad var då falkenering? Jo en adelsman red ut med en falk på näven. Han hade med sig falkenerare, burar och vinthundar och tänkte jaga t ex storspov eller häger. När Burton skrev boken hade man slutat med denna sport i England, där man numera också förbjudit den vidriga rävjakten.

Själv hatar jag att resa i geografin och är om möjligt ännu mera motståndare till jakt. Min far sökte göra en jägare av mig, men jag sköt med flit bom på älgar och andra tilltänkta byten. Vilken rätt hade jag att mörda dessa fria och lyckliga varelser?

Ändå sätter jag mig att läsa om hur Richard F Burton och hans fete och maktfullkomlige vän Ibrahim Khan Talpoor jagar med dresserade falkar. Som ung läste jag med förtjusning Ernest Hemingways Döden på eftermiddagen om spansk tjurfäktning. Då fattade jag inte vilket hemskt djurplågeri detta handlade om. Men nu är jag äldre och hudlösare. Jag mår illa av att läsa om hur både falkar och deras byten behandlas.

Döm därför, bäste läsare, om den stora glädjen när jag fann mig själv i ett land där den nobla sporten blomstrar i hela dess ursprungliga härlighet. Jag ska aldrig glömma den djupa tillfredsställelse med vilken jag, efter att ha försäkrat mig om en erfaren beloch, lyckades sy ihop ögonen på en falk för första gången.

Sy ihop den stackars falkens ögon! Det handlar om grymma män med makt och pengar. De stöttas av mängder med devota tjänare som hjälper dem i deras vidriga behandling av djur.

Ändå är det en fascinerande bok. Det som sker känns hämtat ur en mardröm, ett ångestfullt besök i det kollektiva omedvetna. Jag läser den och känner mig berikad. Redan den första berättelsen om Lärkfalken Kharius för tidiga död fascinerade mig. Utan all tvekan är det en stor kulturprestation av Bertil Falk att översätta och kommentera detta verk!

När kastar sig en begåvad und doktorand över Zen Zats märkliga serier julböcker?

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22