Du, sköna nya cybervärld

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Krönika

Av Helena Sigander

DAST-läsaren är säkert lika förtjust och skälvande glad för cyber som jag. Det finns ingen ände på det. Bara en sådan sak! Och lilla jag och DAST-läsaren och alla andra människor kan ta hur stor plats som helst i cyber. För, vilket är det helgalna, det finns ju, alltså, inget slut på möjligheterna med det!

Det är första gången i mänsklighetens historia som en Ny Värld introduceras utan att överheten sätter stopp (jajaja, det är klart att Staten inte stillatigande ser hur en oändlighet finns till för medborgarna som Staten vill ha egen fason på och onda planer smides i Kanslihus i de Gamla Världarna överallt, var så säker) och det föranleder mig en utvikning, här.

DAST-läsaren känner säkert till uttrycket man talar till bönder på bönders vis och till de lärde på latin.

Som jag har indoktrinerats i förståelsen för talesättet handlar det i praktiken om en ranking, så vanligt i Männens Värld – outbildad mot bildad. Den bildade är finast och ska bestämma. I strukturen ligger ett maktbegrepp som karlar bygger in i sina liv och det ska inte ruckas på. (Vi damer hänger på. För annars blir det ju krig!)

När katolicismen introducerades i Sverige blev den där ordet-är-makt strukturen väldans synlig. Som DAST-läsaren känner ur svensk historia talade maktbrukarna länge enbart på latin. Under den latinska perioden fick gemene man hålla sig till den tolkning som gavs och för att det inte skulle bli krig eldade man upp upproriska kärringar och svarta katter i en slags skenmanöver som höll i sig ett bra tag.

Den Katolska Världen gav gemene man snäva begränsningar. En tråkig historia, som vi inte ska fördjupa oss i. För folk låter inte manipulera sig hur länge som helst. Latinet fick dö. Trots franskans och tyskans och engelskans erövringar blev den outbildade mer talför. Demokrati blev ett frihetsbegrepp som betyder att majoriteten lägger makten på ett fåtal att regera över sig. (Helcorny men OK för nu!) Folk kände sig fria i anden, lite mer för varje dag och började uttrycka åsikter till höger och vänster.”

Till exempel att kärringar flyger inte på kvastskaft. Gud pratar inte latin. Bönder är inte outbildade. Ganska vågade grejer, alltså, i sin begränsning.

Idag vet DAST-läsare bäst själv hur Vars och Ens Värld funkar. Det man ska bry sig om står i rubrikerna i tidningen och samma sak filtreras i morgontevesoffan.

Så välordnat har det varit fram till cyber att man kunde sova gott om natten för att man hade full koll och inga magiker som ordade på latin eller andra konstigheter gjorde att man kände sig dum som ett spån.

Ganska bra tid, kan man säga. Inrutat, formtaggat, juste – men hur kul har det varit på en skala sedan solförmörkelsen 1954?

Cybervärlden.

Den har ingen ände!

Och vi som lever är med allihop på samma tåg som kan tuffa på i oändligheten, eller hur? (Om vi bara får vara i fred för Kanslihuset!)

Hur många känner DAST-läsaren som inte har dator och sms-ar och står i med bokstavsförkortade sändningar hit och dit? Bild och ord och åsikter flaxar omkring snabbare än en glimt i ögat.

Många användare, har cyber.

Men …

Hur många begriper vad som pågår? Man tackar och tar emot ”det där”. Man använder och förenklar sin tillvaro. Man lär sig pö om pö att hantera cyberspace genom sin datorskärm och tangentbord och högtalarna som (ibland) ger helt oväntade ljud ifrån sig. Man tycker man har järnkoll och det är jättekul.

Då trillar himlen ner.

Staten stängde Pirate Bay i juni. Det är en sajt. Till den har vem som helst access. Det är en fildelningssajt och staten hetsades av de kommersiella skiv- och ljudbolagen att stänga ned. Sajten öppnade igen.

Stänga, bestämma, begränsa! Det känns futtigt. Cyber är oändligt, som DAST-läsaren vet. Varför inte bara erkänna att Manualen inte täcker framtiden. Att kansliet inte har en susning…

En jordbävning är på G i det Strukturella Maktnätverkets Värld. Leve den Nya Sköna Världen! Det ohistoriska är att det är fullständigt fel personer som leder utvecklingen, de tillhör ingen elit och de är inte folkvalda. Men de tar sin plats i det oändliga cyber och styr en utveckling som är fullständigt slumpartad. Rena thrillern, om DAST-läsaren frågar vad jag känner!

Den unga (o)(ut)bildade generationen kan föreställa sig cybervärldens potential och agerar som om varenda människa begriper vad det är fråga om. Och om man inte begriper eller inte gillar sajten kan man skapa en alldeles egen och skita i andras. Eller så kan man kopiera andras och leka med dem och skapa om och skapa om, i oändlighet.

Det är retfullt tycker Kansliet och ger inga skatteintäkter. Vilket i sig är retfullt!

Cyber är en lika stor uppfinning som hjulet och vem äger hjulet, det är lika stort som språket och vem äger språket, skulle man kunna säga om man vill göra frågan om fildelning och bloggar och domäner och allt cyber som ännu inte sett dagens ljus hanterbar.

Staten stänger sajter som gör fel saker. För Kanslihuset är det enkla, till exempel, vem som gjort de inspelade ljuden i en ljudslinga. Stjäl man slingan genom att ladda ned t.ex. från en fildelningssajt är det stöld.

Men, hallå!

Hur ska man veta det?

Somliga konstnärer ger upp sina upphovsrätter till fildelningssajter. Andra gör det inte men verken hamnar på sajten i alla fall. Det finns ingen kodmärkning om att somligt skall betalas för …

Och även om all musik och film DRM märks (Digital Rights Management) finns det, enligt doktorand Jacob Ehnmark, intet inspelat som inte kan överföras.

Branschen kallar fildelning stöld och Staten backar upp.

Branschen vill ha pengar för upphovet. Staten missar skatteintäkter om någonting är gratis eller går att stjäla utan att staten får sin hacka med, som t.ex. vid kassettinspelningar, då låttjuven betalar skatt för den tomma kassetten.

Antagligen blev det en massa moralsnack när hjulet uppfanns. Vem skulle få rulla med det? Vem fick kopiera, vem skulle tjäna på förräntningen…? Vilka skulle hållas i schack genom limiterad användning av hjulet?

I dag har gränsen för mitt och ditt flera blindövergångar. Det är ett svaj som kan reta gallfeber på en för man trodde att det var glasklart det där att det som inte är mitt, är någon annans.

Häromdagen hamnade jag mitt i ett pådrag av ljuvspanare och väktare med visselpipor och hörsnäckor och batonger. De tog en tjuv.

Tjuven drog en kärra fullastad med tjuvgods från Åhléns. Det var ett solklart fall av shoplifting.

Det var bara det att tjuven var en ung kvinna och kärran en barnvagn med en baby i.

Folket på gatan tog öppet parti för tjuvkonan.

– Hon kan väl få ta de där sakerna. Vad spelar det för roll?

Jo. Det är det man undra.

Jag kan väl få ladda ned de låtar jag vill? Vad spelar det för roll?

Hm!

Det är just ”rollen” man inte kan greppa numera. Och varenda sekund är ett spännande ögonblick av vad-ska-hända-nu! Vilken mur ska rivas! För det är alldeles för sent, tack och lov, att starta krig mot en hel generation och den som kommer efter den och den efter den och faktiskt framtiden – bara för att ingen har någon koll alls.

Jacob Ehnrnark som ska bli professor i framtiden exemplifierar det nya moralkonsumenttänket genom hur han själv laddar hem ett datorprogram och efter fjorton dagars användning beslutar sig för att betala för produkten. ”Inte alla gör väl det”, säger han (i DN juni/06, i samma moderna anda som blåser runt Åhléns City i Stockholm) men skaparen av programmet kommer att tjäna tillräckligt genom att de flesta betalar. Han refererar till datorprogrammet Shareware som har en licensform som tillåter obegränsad kopiering och distribution och nedladdaren av filen kan/får betala, också. Spelet Doom ”blev ett av tidernas bästa säljande spel” trots att ”många av dem som hämtade hem spelet lät bli att betala för sig” via Shareware.

Gamla rävar får tänka om, det är hela saken.

Kanske räcker det i en snar framtid att en tjuv betalat för barnvagnen med moms och allt (och kan visa kvitto på avslutat köp) för att sedan utan problem fylla den med stöldgods?

Utan en tanke på att starta ett krig konstaterar jag helt enkelt att en sådan framtid, ger ett spännande perspektiv. Man blir liksom lite lycklig … om pengar för tjänster och jobb inte kommer att räknas någon till godo då faller Patriarkatets Strukturer som käglor på en bowlingbana vid full strike. Demokratins spelregler blir inte massan kontra de utvalda/folkvalda. Det blir cyberannat!

Mest av allt gottar jag mig i tanken att cyberfrågorna kommer att avgöras av människor som varken kan ett ord latin eller mjölka en kossa.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22