Datarevolutionen

Jul 25th, 2013 | By | Category: 2013-07 juli, Krönika

Jean Bolinder-logoKrönika av JEAN BOLINDER

Jag har i mitt liv mött många människor som mästrat:

– Det ska jag säga dig Bolinder att lever en som du, bli man inte gammal!

Dessa välmenande och oftast ytterst skötsamma personer är nu i allmänhet döda. Men jag som av en orättvis försyn begåvats med tåliga gener, stor tur och en omtänksam fru lever vidare betydligt längre än jag kunnat tro.

Vilket har sina sidor. Jag kan inte ringa min mor och diskutera olika personliga spörsmål. Kan inte utbyta erfarenheter med kompisar som nu är döda och borta.

Dessutom är världen – min värld – mitt uppe i en av sina största revolutioner genom tiderna. En gång för mycket länge sedan kom nomader på, att frö som sått sig på en tillfällig rastplats kom tillbaka. Petade man ner frön och stannade kvar slapp man resa runt för att klara sin livhank. Den agrara revolutionen gjorde det mänskliga livet enklare för de flesta. Men för några stackare som inte kunde – eller ville – ställa om, blev det ett helvete.

Många tusen år senare uppfanns en mekanisk vävstol som gjorde vävarens jobb. Nu kunde man få kläderna enklare och billigare! “Toppen!” tyckte alla utom vävarna vars kunskap och jobb plötsligt var obehövliga. Från att ha varit ett yrkesstolt skrå blev de totalt värdelösa.

Mina förfäder var alerta när den industriella revolutionen kom. De startade Bolinders som nu är “B” i Volvo BM och blev berömda och rika. Satt i rader på matsalsväggarna hemma och tittade med som det skulle visa sig berättigad misstänksamhet, på lille fånige Jean.

När en tredje revolution – datoriseringen – utbröt, fattade jag ingenting och hörde till dem som gick under. Och förpassades till historiens skräphög. Datarevolutionen gjorde mig arbetslös, kunskapslös och löjlig. För min del började det med att man på Liber där jag jobbade, köpte en datamaskin. Det var nog i början av åttitalet. Apparaten stod för sig själv i ett rum och sände utskrifter till ett rum femtio korridormeter bort. Där fanns en skrivare som lät som en trampad anka när den gick i gång. Jag betraktade alltihop med den korkades djupa misstro och klippte ut och satte upp en tidningsnotis om ett japanskt passagerarplan som följt sin dator och flugit rakt i marken. Det hade kostat över etthundra japaner livet.

Jag tyckte att jag funnit en poäng, men så var det inte! När jag några år senare (1989) läste Informationsteknik vid Lunds Universitet ingick bara ett par timmar datorkunskap – dvs i praktiken ingenting.

Världen datoriserades i ilfart. När detta skrivs är den som inte gillar uppkopplade datorer utestängd från nästan allting. Man får inte ens åka buss. Den som har tillgång till nätet kan, enligt vad tidningarna skriver om, luras med bluffakturor, meningslösa prenumerationer och få allt de har på sina konton stulet. Jag har skrivit till justitieministern om saken men ej fått något svar.

Allt jag läst vid Universitet och Högskolor är nu värdelöst. Tioåriga barnbarn kan lätt ta reda på mycket mera, med hjälp av en läsplatta.

Ingen verkar längre intressera sig för den kultur jag ägnat hela mitt liv. Jag avsattes i en skånetidning som konstrecensent och på många tidningar har dessa specialister ersattes av allmänreportrar som inte verkar veta något om konst. Gnissel och klagan från gallerister och konstnärer, men det struntar makthavarna i.

Bara föräldrar och anhöriga ser mina teaterföreställningar med ungdomar i en Lundakyrka. ­

– Vilken hög klass ni håller, sade en man som av en händelse slunkit in. Varför skriver tidningarna inget?

Tidningar skriver inte om unga som använder fritiden till kultur. Däremot spaltkilometrar om unga som mördar, stjäl, våldtar och tuttar på.

När jag av Deckarakademin fick Grand Master, bestämde jag mig för att sluta skriva böcker. Jag målar tavlor men tavlorna recenseras aldrig om någon gallerist ställer ut dem.

Jag är inte biltog helt ensam, det har mina författar-, teater- och konstnärsvänner berättat.

Datarevolutionen har ändrat nästan allt!

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22