Då ens bokförlag med tiden går ur tiden…


May 30th, 2013 | By | Category: 2013-05 maj, Krönika

Helena SiganderKrönika av HELENA SIGANDER

… är det dags att antingen pensionera sig som författare eller …


Jag bokdebuterade sent i livet. Jag var över fyrtiofem år. Redan då ansågs jag vara på gränsen att kunna bli ett affischnamn. Tack och lov har de förlag som gett ut mina böcker varit små, obskyra och inte haft en tanke på att göra mig till affisch. Jag trivs som jag är.

Men både små och stora förlag lägger av.  Som ni kan gissa är min likhet med Joyce Carol Oates (jämför bilden nedan) ringa Joyce Carol Oatesförutom det att jag liksom hon oavbrutet producerar litterära verk. Att vänta på att ett nytt förlag kommer att ge ut mig är inte att tänka på, särskilt som de som jag trodde jag var populär hos numera tittar åt ett annat håll då jag kommer med famnen full av manus. 
Därför har jag startat eget.

Exilium förlag heter det efter mitt möte med Kärleken. Jag var student i Uppsala.  Inskriven på Norrlands Nation, vägledd av kamrater som dansat under flera terminer på Norrlands. Norrlands var tyvärr under reparationer. Den som ville roa sig hänvisades till ett ruckel vid Fyrisån, några bräder till väggar och tak som skevade ut över vattnet. Exilium, kallades det. Misslynt stapplade jag dit på platåerna. Humöret skiftade snabbt för genast upptäckte jag en långhårig, rödhårig student. Han upptäckte mig. Inte förrän då barnen var över tjugofem berättade vi för dem om kvällen på Exilium och att vi flyttade ihop tre dagar senare. Man vill ju inte föregå med omoraliskt exempel då det gäller barna.

Då det gäller bokutgivning är också beslut snabba. Vilket manus ska göras odödligt? Exilium förlag är tänkt att ge ut e-böcker. Att läsa på läsplatta och i telefonen och på andra skärmar, datorn går bra, är alternativ som vinner terräng. E-boken dör inte på samma sätt som en bok som faller i glömska så snart den inte exponeras. E-boken finns i cyberrymden för evigt och därmed författaren! Boken finns så länge någon vill hålla den i lager. Och det är dyrt.

Mitt förlag ska ge ut mina böcker som e-böcker. Det var hur jag tänkte i december 2012. Alla mina deckare först och sedan…

Men så kom Sigrid Anders. En gång. (Sedan kommer hon inte mer på grund av olyckan.) Men hennes manus fanns på förlaget. Dubbeldöd, ett manus med två deckarmanus i. I det ena introducerade hon en trio utredare som jag fastnade för.

Poliskommissarie Herman Hansson, en mager något framåtlutad 60-plussare mer håret kammat bakåt i spår som på en nykrattad kyrkogård med småsten. Anna Ljung, gotländskan och doktoranden i forensisk vetenskap, vars unga trumpna överlägsenhet svårt sargade den tredje, Kim Petersén, rörmokaren och dvärgen vars dröm var att bli en decimeter längre. Därför skriver Kim, mot betalning, Citymord som finns parallellt i volymen Dubbeldöd. Få vet, förresten, om Kim är man eller kvinna. (Inte ens jag.)

Omslag till Hållplats Ättehögsgatan
Sigrid Anders fick komma ut med två e-böcker, 2012, innan mina egna ens fått nya omslag. Dubbeldöd och Hållplats Ättehögsgatan. Och så blev det några e-böcker till.

Förvåningen över att det rullat på är stor i bekantskaps- och författarkretsar.  
Mest förvånad är jag möjligen själv. Förutsättningarna för stordåd var inte givna i tidens begynnelse eller i alla fall på fyrtiotalet, då jag är född. Det betyder att mina föräldrar är födda på det tiotalet som var första världskriget. När de växte upp och blev föräldrar, under andra världskriget, hade de alltså inte ätit vitaminer och proteiner och annat nyttigt, under en lång rad år. När de fick mig var jag så liten och pyttig att de trodde att de hade fått ett barnbarn. Sedan dess har jag vuxit till mig och står med båda fötterna stadigt på jorden. 
Nog om mig! 
Mer om Exiliums författare.

De är alla speciella. Främst är att de skriver väl. Sigrid Anders är inget undantag. Grejen med henne är att hon aldrig kommer att framträda.  Trots att hon är i den bästa av ungdomlig ålder, är trevlig och… allt möjligt gott – gjorde olyckan hennes ansikte förstört. Från en dag till en annan. Rent hemsk! Chock att titta på sig själv i spegeln. Förlaget kommer fortsättningsvis att stödja henne och ge ut hennes deckare. (För resten av huvudet fungerar utmärkt.)

Hållplats Ättehögsgatan är Exilium förlags andra fysiska bok. (Den första är Dosan, Helga Gregorius berättelse, av mig). Kvarlevorna av ett barn hittas i ett bostadsområde i Göteborg. De visar sig vara kanske upp till femtio år gamla. Frågan är vem barnet var. Varför ingen saknat det? Hur dödsfallet gått till.

Samtidigt i Göteborg pågår en underlig form av hemfridsbrott. Någon går in i folks lägenheter och gör sig hemmastadd. För dem som bor där, alltid en ensamstående kvinna, har det tagit tid att fatta att någon faktiskt varit där. Inget är stulet. Ingen åverkan på låset har gjorts. Inget intrång via fönster eller så.

Hållplats Ättehögsgatan, vilket är namnet på en hållplats för spårvagnen i Göteborg, är ett psykologiskt drama. Den berättar hur ömtåligt en människas psyke är. Att allt vad man varit med om, gjort själv eller varit vittne till finns med inom en. När en kris kommer utlöses mekanismer beroende på vad man har i sin ryggsäck.

Och Sigrid skriver vidare … och det blir samma gäng som utreder, vad jag har hört. Skriver mer, det gör jag med. Om det blir en e-bok eller bokbok, jaa det står skriver i cyberrymden. Men utgivet blir det.  Och underbart är det att slippa ligga vaken om natten och undra om manuset blir antaget …

HELENA SIGANDER
Nytt jobb: förläggare

Exilium förlag: http://exiliumforlag.se/

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22