Bouchercon 2008 i Baltimore, Maryland, USA

Dec 19th, 2008 | By | Category: 2008-5, Krönika

Helena Sigander

Dramatiken var stor i svängdörren till Sheraton City Hotel i Baltimore. En demonstration pågick med flaggor, slagord, knutna nävar mot skyn. Jag och årets speciellt inbjudna gäst John Harvey från England som av en slump kommit att resa ett par timmar tillsammans i en shuttel (en busstaxi) från Dulles Airport i Washington DC tog en annan entré in till hotellet som under torsdag– söndag skulle bli tummelplatsen för 1.500 deckarförfattare och fans.

Ruth Jordan, the mystery conventions organisatör, hade fixat ett topprum till mig. 22:a våningen. Utsikt åt nästan alla väderstreck. Jag fick känning av the American Dream och tog, efter en koll på de luxe-en, den snabbaste hissen ned till hotellets restaurang och beställde skaldjur i någon form. Med 18 timmars resa i kroppen sa jag åt servitören att välja nåt bra, nåt som en främling vill smaka på det första som händer! Och gärna lite french fries till och Coca cola och … grejer dukades fram.

Omgående fick jag kontakt med två damer vid bordet intill. Båda var Boucherconveteraner. De hade just träffats i lobbyn och blivit kompisar. De utbytte erfarenheter om Bouchercon med mig och det mesta går ut på att man träffar fans som läser sådana böcker som man själv gillar, får chans att tala med författare och att man knyter kontakter och att man absolut vill vara med nästa år. Vi blev kompisar. Jag fick halva deras efterrätt, crème caramel, och susade efter maten upp till min de luxe-säng och försökte känna av Baltimoreatmosfären i de flimrande neonljusen. Och det var bra att jag passade på med det eftersom jag knappt skulle komma att hinna med en blink av själva stan.

laura lippman-bok

Laura Lippman är baltimorebo. Hon skildrar crime i en stad hon själv är ytterst försiktig att gå omkring i, utan att tänka sig för. Till mig sa hon att hålla mig till hotellområdet, vilket kändes helt OK för mig. Laura fick två priser under kvällens invigning då Mark Billingham var toast master.

Mary J Rose är en kort kvinna med långt hår och intensiv blick. Enligt hennes författarkompisar, som snart blev mina, David Montgomery, Barry Eisler, Andrew Gross, Mike Lawson och Gayle Lynds, är M J en baddare på att skriva sexscener. Jag tänkte genast på erotikuppgift 10 i min deckarskola vilket kan vålla en del problem och köpte hennes The Delilah Complex som studiematerial. Annars köpte jag inga deckare. Jag fick en kasse full. Det fick alla. I kassen fanns också Crime The Swedish Way av NovellmästarnA med min Äppelkakastory.

Efter min egen panelpratstund, med svenske Bertil Falk som moderator, och deltagande chefredaktörerna på två viktiga deckarmagasinen Ellery Queen Mystery Magazine och Alfred Hitchcock Mystery Magazine, Janet Hutchings och Linda Landrigan, fick jag gå till signeringsrummet och inta en plats mellan storsäljarna Val McDermid, Ace Atkins och Lee Child. Lee Child anförtrodde sina fans på andra sidan signeringsbordet att det verkligen inte var svårt att skriva böcker. Vad som är svårt, sa han, är att gå till ett normalt gruvjobb eller lärarjobb varenda dag och sköta sig.

Till mig sa han att han reser med knappt bagage, efter någon dag köper han nya kläder och slänger de använda, helt enkelt. Jaa, ett bra trick som jag härmed förmedlar.

Paneldiskussioner pågick parallellt och i intervaller på en timma. Liksom på bokmässan i Göteborg var det svårt att välja och vraka bland inslagen. Vad jag tagit med mig är stoltheten hos de amerikanska författarna för genren de skriver i och att många kvinnliga deckarförfattare skriver romance i annat namn – och tjänar mer pengar på det! Jag träffade också i en paus ett Sister in Crime-gäng. Vi blev så klart kompisar och jag fick tipset att Sister in Crime finns i både England och Tyskland, lite närmare alltså och rekommenderades varmt att åka på ett sådant möte och få ännu fler deckarförfattarkompisar! För dem kan man inte få för många av.

Och när jag slutligen kom ut ur hotellet, proppad med fysiska böcker och mentala upplevelser pågick demonstationen som om enbart en sekund hade gått. Jag uppmanades att kämpa för de hotellanställdas villkor och ögonaböj lämna hotellet. Då gjorde jag det och fick en skock nya kompisar.

HELENA SIGANDER

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22