Bigglesworth är tillbaka

Mar 18th, 2010 | By | Category: 2003-4, Krönika

Av Jean Bolinder

Två japaner upptäcker en störtad flygmaskin och en död flygare i djungeln. Som de råa och ouppfostrade sällar de är, brister de i skratt. Major James Bigglesworth, av sina vänner gemenligen kallad Biggle iakttar den motbjudande scenen med rynkad panna och ”viss förvåning”: ”Vän eller fiende var synen för europeiska ögon allt annat än lustig.” När japanerna sparkar liket och stoppar in en cigarett mellan hans läppar, försvinner varje spår av färg från Biggles ansikte, läpparna sluts till en smal linje, näsborrarna darrar. Till sist kan han inte hälla tillbaka sitt raseri: ”- Förbannade avskum hälsade han dem. Tonen var låg men tydlig.”

Japanerna blir förskräckta, kanske är det den dödes ande som talar. ”Av naturen vidskepliga kunde de säkert ha trott det”.

”Era vidriga svin” fräser Biggles och så skjuter han japanerna. En av dem blir liggande med öppna läppar. Tänderna syns. Biggles flämtar: ”Din smutsige skurk.”

Så häftigt går det till i Biggles i Orienten. I Biggles flyger söderut har den engelske gentlemannen åter att göra med underlägsna raser. Här är det afrikanska ”vildar” som hotar. ”Passa på nu, fortsatte Biggles. Ni har kanske hört att en engelsman alltid håller sitt ord? Tänk på det då, för nu tittar jag på klockan och om precis en minut skjuter jag den som är närmare än ett spjutkasts håll.”

Hopen av vildar drar sig bakåt, men hövdingen tvekar. Han ”stirrade än på de vita männen, än på sina egna. Slutligen när han märkte att han stod ensam kvar, gjorde han helt om och gick motsträvigt och truligt som en barnunge som låtsas demonstrera att han ’gör som han vill i alla fall’ när han är tvungen att lyda.” Givetvis kan Biggles ej tolerera detta, han tappar tålamodet och skjuter i sanden bredvid hövdingen med ett ”Lymmel!” muttrat mellan tänderna.

I Biggles värld sågs allt med europeiska ögon. Vita herrefolk hotades av diverse mindervärdiga raser som betedde sig illa och måste tuktas med pistolens eller gevärets makt. Biggles med vänner betedde sig själva alltid väl, stod som engelsmän vid sitt ord och lärde de mindervärdiga ”mores”. I en av de sista böckerna hjälper han t.o.m. sin tyske ärkefiende Erich von Stalhein som råkat i fångenskap i Asien.

Det är inte bra om de primitiva vildarna får tag på europeiska vapen. De är inte moraliskt vuxna att hantera dessa vapen. Men har de bara sina spjut, kan man hålla dem på spjutkasts avstånd. Om de så än hittar på att bära sig åt som olydiga barn eller faller offer för sin naturliga vidskepelse.

Ibland undrar jag om inte Biggles i de yttersta av dessa dagar har uppstått i en ny, den gamla dock snarlik gestalt. Han håller nu ordning på alla hemska muslimer, afghaner och irakier. Dessa ska förstås inte ha samma fina vapen som de vita av gudomlig rätt bär. Hur skulle det gå om slöddret fick atomvapen? Vem kan lita på att detta förbannade avskum, dessa smutsiga skurkar, ja rent ut sagt lymlar inte är så omänskliga att de låter en atombomb detonera över en stad full av människor?

Så ansvarslöst har hittills bara ett enda land handlat. Två gånger var det visst. Vilket land var det nu? Nå, det kan göra detsamma. Och smällarna drabbade bara mindervärdiga asiater som inte förtjänade bättre. Smutsiga skurkar som är vidskepliga och gör sig bäst som döda. Folk som ska hålla sig på spjutlängds avstånd.

Annars sluts läpparna på George W Bigglesworth till en fin linje. Färgen viker från hans ansikte. Näsborrarna darrar. Och blir han så arg, skjuter han inte bara i bushen. Dessa vildar ska jagas ur sina kulor och förföljas till de ligger där döda. Kanske är nye Biggles så effektiv mot avskummet att de till sist ligger där med läpparna öppnade och tänderna synliga. Biggles kan flämta: Din smutsige skurk! Trodde du att du skulle få ha samma vapen som jag!

Alla som ser med europeiska ögon bör göra som gamle Biggles unge landsman Ginger Hebblethblaire. Vara beredda försvara friheten genom att bomba ickeeuropeiska människor. Ärkeskurken Erich bin Ladhein lurar överallt. Det gäller ju att försvara de demokratiska värden vi i Västerlandet är ensamma om. Fred, frihet och civilisation måste bevaras, om det så ska kosta en massa utländskt slödder livet!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22