DAST går i graven, ändra kulturpolitik!

Jan 13th, 2008 | By | Category: 2008-1, Kommentar och debatt

Så går då DAST Magazine i graven, i samband med sitt 40-årsjubileum. Ett stilenligt och läsvärt avskedsnummer.

DAST tycker jag under många år varit en hörnsten i tidskriftsbokhyllan för
alla som gillar spänningslitteratur. Det som alltid varit bra med DAST är
den stora bredden och bredvilligheten att gräva djupt och ta fram saker
som kanske är litet mer udda. DAST har haft många artiklar om okända äldre
författare eller intressanta episoder ur äldre kulturliv. Jag läser mycket
hellre DAST än någon smal, pretentiös poesitidskrift. DAST har alltid
bjudit på en spännande upptäcksfärd! DAST har också varit läsvänligt och
snyggt gjord med många illustrationer.

Nu går vi alltså miste om:
a) DAST:s spännande, intresseväckande ämnesbredd.
b) De många författarporträtten (i detta sista nummer bl a Semitjhov, Tiptree,
Green, May och Tell).
c) Den fina recensionsavdelningen.
d) Det snygga trycket och den läsvänliga layouten.
…och en hel del annat.

Jag tycker att kulturbidragssystemet är skitruttet. I grunden handlar
det inte om huruvida någon tidskrift får 25 000 eller 600 000 (så stort är
spännvidden i godtycket) utan om att det är en förfelad och kulturfarlig
idé att staten via diverse kommittéer av kompisar skall sitta och styra
kulturen via att bevilja eller avslå miljardbidrag, allt medan *alla* inom
kulturen fortfarande betalar världens högsta skatter.

Skall man ha kulturbidrag är det bättre att göra det neutralt, så att
alla får samma chans. Och det kan t ex göras genom skattelindring (att ta
bort kulturskatt, som man t ex gjort med bokmomssänkningen). Systemet med
massiva, riktade kulturbidrag är av ondo.

Riktade kulturbidrag är: a) korrupta och korrumperande, b) slösaktiga
(massor går bort i administration), c) utvecklingsfientliga (s k finkultur
som är död och irrelevant får pengar, men kulturutvecklingens frontlinje
får inget; jfr moralpaniken mot allt nytt med att t ex opera med en
elitistisk, mikroskopisk publik – “omätbar” lyssnarskara i radions
undersökningar – får i stort sett miljardbelopp), d) snärjer kulturutövare
i byråkrati och ett beteende där blankettifyllnad blir viktigare än
skapande (och en del sitter och försöker producera vad man tror ger bidrag
istf det som är bra), e) utgör förmynderi där kultur inte bestäms av vad
människor vill välja utan av en centralkommitté, f) styrs av politruker
som är inkompetenta och drivs av sina egna förutfattade åsikter.

Om detta har jag faktiskt skrivit i DAST vid div tillfällen.

Nu återstår bara de introverta, meningslösa poesiskrifterna som göds med
enorma pengar och den statliga toppstyrningen av kulturlivet rullar vidare.

AHRVID ENGHOLM
Novellmästarna

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22