Dessutom är det en tävling med 10.000 kr i pris och chans att medverka i Karin Wahlbergs nästa bok.

Här är boken: http://static.lokaldelen.se/static/sv_SE/om-lokaldelen/Deckarkampen.html

Och så var fallet: han hade gått igenom en nuklearmedicinsk undersökning för att kolla att en tumör var borta. Den undersökningen hade gjorts över 300 timmar tidigare, och radioaktiviteten borde nu vara försumbar. Men tydligen har man i USA känsligare apparatur.

Han släpptes in med hänvisning till att strålningen var så liten.

Nu visar det sig att fallet inte är ovanligt i USA, och att amerikanska läkare allt oftare skriver intyg om att deras patienter, som ska flyga närmaste tiden, kan ha radioaktivitet kvar efter behandling.

USAs ambassad bekräftar att sådant kan ske. Den ansvarige hade själv stoppats efter en undersökning.

Terrororon har haft många oväntade följder…

Detta berättar den drabbade svensken om i Läkartidningen.

Som alltid är Fossums deckare otäcka och mycket spännande. Dels beror det på den typ av brott som hon berättar om, dels för att de är så vardagliga att man lätt kan leva sig in i hennes böcker.

Huvudperson i Döden ska du tåla är Jonny, en hatisk  tonårig kille med alkoholiserad mamma. Faktiskt undrar jag lite över titeln på svenska och tycker mer att den norska titeln fångar boken. Jonnys olika hämndupptåg mot andra ”normala” människor slår hårt mot de drabbade och de blir varse att det finns sidor av livet som de tidigare inte varit uppmärksamma på. För dem som utsätts för hans utstuderade skrämmande pojkstreck blir inte livet sig likt igen.

Konrad Sejer  löser tillsammans med Skarre fallet som i Fossums tidigare deckare. Sejer är en lågmäld och sympatisk polis och han och kollegan är ett sympatiskt par som sakta kommer på spår efter spår som leder dem fram till Jonny.

Karin Fossum är i sitt esse. Jag har lästa de flesta av hennes deckare och detta var inte en de tre bästa men den är jämfört med många andra deckare mycket bra och värd att läsa.

LOTTA MAGNUSSON

Karin Fossum. Foto Arild Sønstrød

Ulla Bolinder har en egen variant av kriminalroman: det är samlingar av dokument, vittnesförhör, tidningsnyheter och intervjuer gjorda av en journalist. Det är också denne (fiktive) journalist som sammanställt materialet till en krönika över utredningen av ett brott, i denna senaste roman ett dödsfall där man misstänker att det inte är en olyckshändelse.

Och så är det (förstås) inte heller. Men varför mördades han?

Utredningen klarlägger efter hand att den 40-årige skilde mannen hade en del hemligheter (vilka ska förstås inte avslöjas här). Och hur personer i hans omgivning agerar, på gott och ont.

Det är en lågmäld vardagshistoria om de boende i ett bostadsområde, med så många sidospår man kan förvänta sig i en polisutredning. Efter hand får vi allt bättre konturer av den döde och hans omgivning, och det känns trovärdigt, även de allvarligare inslagen.

Ulla Bolinder har avsikten att berätta om dagens samhälle, och i stort lyckas hon. Detta är ingen actionthriller eller mysrysare, men hennes vardagsfokus imponerar.

Det blir mer allvar än underhållning, och det är beröm. Men ingen litterär höjdpunkt.

LEIF-RUNE STRANDELL

Roy Jacobsen, född 1954, har etablerat sig som en av Norges främsta författare. Han har för två av sina romaner, Segerherrarna (1993) och Frost (2004), nominerats till Nordiska Rådets litteraturpris.

I Marions slöja visar han på några av de påfrestningar som kan komma i dagen i det mångkulturella samhället och hur vi människor brottas med våra fördomar.

Marions slöja är en spänningsroman, som inte bara får oss att fundera på vem mördaren kan vara utan också på tunga ämnen som rasism och hedersmord. Handlingen utspelar sig i Norge, där en ung muslimsk kvinna hittas mördad i en glascontainer på Gjelleråsen. Nasreen hade hunnit bli tjugo år och var andra generationens invandrare med pakistanskt ursprung. När hon hittades bar hon slöja och hade fått vänstra handen avhuggen.

McNaughton är chef för en specialgrupp, sammansatt för att arbeta med etniskt relaterad kriminalitet. Denne man, ”med en bister min i sitt skotska berglandskap till ansikte”, får nu i uppgift att lösa fallet med Nasreen och den försvunna handen. I hans grupp ingår Marion, ensamstående mor med en tonårig son, och hennes kollegor Reza, vars familj kommer från Pakistan och William, en akademikerson, som trotsat fadern och valt polisen i stället för juridiken. Det är egentligen bara McNaughton och Marion man får något grepp om. De övriga känns som tunna bifigurer.

Mellan de tre medarbetarna märks snart betydande motsättningar. Marion, som gång efter annan går på ren känsla i stället för fakta, lyckas med hjälp av sin starka vilja övertyga McNaughton om att välja hennes spår. Man diskuterar om det kan röra sig om ett hedersmord, eftersom Nasreen levde med en norsk pojkvän och dessutom studerade, något som hennes far och bröder inte såg med blida ögon. Eller är det en rasist som, genom att få dådet att se ut som ett hedersmord, vill blåsa under främlingsfientligheten i landet?

Det sker fler mord, men romanen känns vid det här laget ganska rörig och ointressant, trots det brännande ämnet. Författaren skapar ibland onödigt långa meningar med många inskjutna satser. Vid ett tillfälle sträcker sig en enda mening över en hel sida.

Men plötsligt ändrar Jacobsen grepp i skrivandet och det blir bättre, mycket bättre. Det har gått ett och ett halvt år, morden är uppklarade och McNaughton står inför en offentligt tillsatt granskningskommission. Han och hans grupp har i sin iver att lösa fallen använt sig av ytterst tveksamma metoder. Författaren varvar förhören av McNaughton med skildringen av hur gruppen arbetat vidare med att hitta mördaren och nu är romanen riktigt spännande och handlingen lättare att följa. När han skriver så här, kan man mycket väl förstå att Jacobsen är en hyllad föfattare!

MONICA LINDSTRÖM

Det här är första gången jag läser om en indisk privatdetektiv som jobbar i Indien. Vish Puri är en fetlagd och lite självgod deckare med lånade dra av Sherlock Holmes och Hercule Poirot. En stor del av hans vardag handlar om att bevisa äkta mäns otrohet eller att undersöka om en tilltänkt måg har de kvaliteter som svärföräldrarna önskar.

En tjänsteflicka försvinner och hennes arbetsgivare anklagas för att ha förfört henne och hon tros vara död eller rättare sagt mördad. Vad som egentligen hänt blir Vish Puris uppgift att ta fram.

Tarquin Hall är en brittisk författare och journalist som delar sin tid mellan London och Delhi tillsammans med sin indienfödda fru, även hon journalist. Hall har tidigare skrivit fackböcker, men Fallet med den försvunna tjänsteflickan är hans debutroman.

När jag hade läst en tredjedel av boken kändes den som en pojkroman. Jag vet inte varför, men intrigen och personerna framträdde lite fyrkantiga och enkla till sin natur för att lätt ta till sig. Så som ungdomsböcker ofta är skrivna. Sen slog det mig att romanen hade andra sidor i dubbel bemärkelse. Intrigen tätnade, men det bestående minnet av boken blir att läsaren delges en mängd information om vardagen i olika indiska städer, om människors sätt att umgås, vad de äter, vad de talar om, vilka värderingar de har och plötsligt börjar romanen att leva. Jag är övertygad att den som läser Halls roman får lära sig betydligt mer om Indien, bortsett från sevärdheterna, än de som turistar där en eller två veckor.

LENNART HÖGMAN

För att stimulera läslusten och öka språkförståelsen hos ungdomar distribueras Ung brånad till elever på gymnasienivå. Boken, i det behändiga pocketformatet, innehåller texter om kärlek av skiftande slag. Eftersom den är satt med större stil än vanligt är den mycket lättläst. Skönlitterära författarsällskapet vill bl a sprida intresse för skönlitteratur och med utgåvan av ”Ung brånad” bör chansen att lyckas med detta hos tonårsgruppen öka rejält. Den här antologin har något för var och en – yngre som äldre!

Ett exempel på det begynnande intresset för sexualitet hos en ung pojke skildrar Lennart Högman i De låsta dörrarna. Det sätt han beskriver grabbens nyfikenhet på vad man kan göra med flickor är kittlande och författaren har säkert skrivit sin berättelse med ett leende i mungipan. Stilen är säker och prosan frisk och läsaren förs med lätthet över textraderna.

Poeten Peter Curman bidrar med några dikter ur sin samling Hemmaliv, 1970. Den ena hurtig, nästan lite busig, den andra betagande finstämd. Den tredje får mig att tänka på kärlekslyrik, som de stora diktarna skrev för mer än 2000 år sedan. Det är magiskt att läsa Curman.

Elisabeth Lindfors har skrivit Johan finns, så det så, en roande berättelse om Pella, som går i 9:an. Den unga tjejen tycks vara en riktig tuffing och man skrattar gott åt hennes sätt att utmärka sig inför grabbarna i klassen. Men bakom fasaden, bortom grupptryck m m, är Pella en helt annan person.

I ett av Kjell E. Genbergs bidrag till antologin möter vi ett moget äkta par, som blickar tillbaka på sin första tid tillsammans. Den första gången är kärleksfullt skriven med stor värme, men där finns också en gripande sorgsenhet. Slutet har som oftast hos Genberg – en riktigt oväntad knorr.

Ung brånad ska naturligtvis även innehålla ett smakprov på gammal god berättarkonst. Här får vi läsa ett utdrag ur den kritikerrosade romanen Italienaren, 2003, av Sven Olov Karlsson. I Kärleken till Ålsvarta beskriver han mycket humoristiskt, när Peter ska hälsa på hos sina föräldrar och blir allt yngre ju närmre barndomshemmet han kommer.

Sven Wernström har skrivit böcker för läsare i alla åldrar. I sitt bidrag, La Vie Parisienne, får vi möta ett par grabbar på Skinnarviksberget, som har börjat fundera över hur man hanterar det här med sexualiteten och vad man sätter för ord på allt som förknippas med den. Wernströms svar på detta drabbar oss på ett ohejdat roligt sätt.

Sist men inte minst – Kurt Salomonson med sin Inhiberad våldtäkt ur novellsamlingen Flickan med sagohåret, 1979. Den här lilla historien innehåller inte bara en suggestiv skildring av ett möte mellan en ung man och flickan han motvilligt vill ha, utan den ger oss också en naturbild skildrad med de mest lyriska rader.

Sammanfattningsvis kan sägas: Läsaren bjuds på välskrivna noveller som både roar och griper tag i en och inbjuder till att läsas om och om igen. Att en stor poet medverkar i antologin gör den så komplett. Redaktör Högman har gjort ett verkligt gott urval till Ung brånad.

MONICA LINDSTRÖM

De första priserna har nu delats ut: pris för bästa svenska science fiction-roman 2009 går till Carl-Magnus Åsard för Tredje testamentet. Motivering: Carl-Magnus Åsard har med sin roman åstadkommit en både traditionsrik och originell historia om en förstelnad värld och de förstelnade människor som bebor den. Det är en tänkvärd, välskriven och spännande roman som belönar och berör.

Bokförlaget Mormor: http://www.bokforlagetmormor.se/

Priset för insats inom svensk science fiction 2009 går till Tarik Saleh. Motivering: Tarik Saleh är regissör till den animerade långfilmen Metropia. Filmen, om den lilla människans plats bland dom stora konspirationerna, har tagit flera år att färdigställa. Resultatet är en ambitiös, unik och vacker skapelse.

Produktionsbolaget Atmo: http://www.atmo.se/

Priset består i ära, ett fint diplom och medieuppmärksamhet. Förhoppningen är att det nästa år också ska finnas en prissumma.

Spektakulärt: http://spektakel.blogsome.com/

Lagom till att boken lanseras som låne-e-bok på biblioteket kommer jag med min recension. Jag tog tid på mig.  Jag var så fylld av entusiasm och tillförsikt när jag började läsa boken. Det där fixar jag på nolltid, tänkte jag.  Äntligen en författare som levererar korta meningar. Meningar som sprudlar av energi och kraft. KG är en mästare av adrenalinprosa. Jag var på väg att skanna in halva boken för att beräkna antal ord per mening. Antal meningar per stycke. Antal meningar per sida. Äntligen prosan som pulserar och dunkar.  Inga onödiga bisatser eller överkomplicerade trestegssatser.

KG är en grym författare. Han har översatt Dick, Clarke, Asimov och andra storheter inom scifi. Jag gissar att Filip K Dick är en av hans stora förebilder. Även i detta alster märker vi influenser av psykodeliska romaner. Verkligheten är en projektion, nätet är en matrix som binder ihop människor och deras drömmar. Världen styrs av Katolska och Kaba.  Året är 2068 och huvudperson utforskar glödande hett Stockholm och Luleå. Dystopisk framtid där allt är en projektion, en bild för verkligheten, där Usama och Jesus pryder elektroniska skyltar och anslagstavlor.  En virtuell framtid där alla människor har nätglasögon som levererar reklam, spottar och jinglar, såpoperor utgör livsnerv och alla är ständigt uppkopplade till nätet. Nja, nästan alla. Världen består av ”äkta människor” som är anslutna till nätet och icke människor ”zombies”. Det finns en värld och de finns ett skuggrike för dem som är utanför. Att passera en gräns, gå över till en annan värld är ett tema som författaren utvecklar i berättelsen.

Huvudpersonen är Frank, en sorts försäkringsagent som jagar ”syndare” åt Trygg/Snygg, Han är en sorts desillusionerad och bedragen  ”bladerunner” som dricker mojitos och tjänar försäkringsbolaget.  Hon – Selena Rashid – utför försäkringsbedrägeri för att rädda livet på sina föräldrar.  De goda och onda byter plats. Kommer han sätta dit henne, vågar han gå över gränsen från digitala världen till analoga? Kan en man överleva utan nätglasögon och batterienhet?

Det finns en sorgsen underton i slutet av boken. Det blir en sorts vändning från scifi till relationsroman. Plötsligt handlar berättelsen om friheten men också om utsattheten i att leva utanför samhället – nätet. Där kommer bokens titel in: ”frukost i skymningen”, där tid och rum inte är som man tror, där natt och dag blandas ihop, när längtan efter det sanna slår över till behovet av det artificiella och förljugna. Jag tycker om tonen, språket, dock var är slutet? Jag har läst och läst om hela berättelsen och jag finner inget slut. En värld utan slut, en framtid utan mening.  Kanske är det genren som står i vägen: Romantik och dystopi hör inte riktigt ihop, när ”allt finns på nätet”.

Det finns ett stycke i boken som tecknar svensk framtidshistoria ”Tryckta dagstidningar försvann… Böcker gradvis. Sedan kom återvinningskampanjerna. På några år blev välfyllda bokhyllor, från att ha varit en statussymbol, ett tecken på både ekonomisk och social fattigdom.”  Hej där, ni är zombies om ni har böcker hemma, buuu  på er!

Det är riktig spännande med bra science fiction som är skriven på svenska samt utspelar sig i Sverige. Det blir en blandning av samhällssatir och spänning som berör en mycket starkare än amerikanska förlagor. Läs den nu eller pröva läsa KG Johansson nästa bok, han har säkert hunnit skriva en ny vid det laget.

ANDRÉ LOUTCHKO

Förlagets webbplats: www.welaforlag.se
K G Johanssons webbplats: www.kgjohansson.se/

Huvudpersonen, polisen Cassie Maddox, har några år tidigare arbetat som infiltratör under namnet Lexie Madison. När en knivmördad kvinna visar sig ha det namnet och hon dessutom är förbluffande lik Cassie, bestäms det att Cassie ska spela Lexie igen. Polisen uppger att den mördade kvinnan inte är död, att hon har en möjlighet att överleva men att hon delvis förlorat minnet.

Efter ett par veckors intensiv träning under ledning av Frank, som skolade in henne även förra gången, är Cassie färdig att bli  Lexie igen. Denna har gått en doktorandutbildning  vid universitetet och även haft en del undervisning. Hennes förflutna är en stor gåta.

Lexie flyttar tillbaka till det gamla hus där hon bott med fyra andra doktorander. Hennes uppgift är att undersöka om förklaringen till mordet finns hos de fyra.

Lexie håller kontakt med sin chef Frank via en radiosändares som hon bär i förbandet över skadan.  Hon försöker också ringa honom varje kväll, då hon går på en promenad, en vana som Lexie tursamt nog också haft.

Tack vare hennes insatser och polisens undersökningar lyckas man till slut avslöja den skyldige. Man lyckas också avslöja Lexies indentitet och klarlägga hennes förflutna.

Tyvärr blir vägen fram till upplösningen väldigt lång. Upprepningarna är många. Det är inte nödvändigt att tala om i detalj hur Lexie ringer till sin polis varje kväll. Dialogerna är många och långa. Alltför ofta tillför de inte handlingen något nytt, möjligen förstärker de bilden av personerna, förtydligar relationerna mellan dem.

Visst är boken både spännande och läsvärd. Men varför så lång ?

BENGT HEURLIN

Tana French. Foto Anthony Breatnach