DAST Magazine » 2002-4

Spökhuset i Athen

admin — Sun, 03 Feb 2008 18:35:59 +0000

“Intet nytt under solen”, heter det i Predikaren 1:7. Det gäller inte minst spökhistorier med skelett som rasslar med kedjor. Den har antika rysaren skriven med stylus är minst 1900 år gammal. Den skrevs av romaren Cajus Plinius Secundus minor, hos oss kallad Plinius den yngre som levde åren 62-113 efter Kristus och som ofta citerade äldre källor. Eftersom den har spökhistorien utspelar sig i Athen får man anta att den har gamla anor. Huvudperson i berättelsen är förutom spöket filosofen Athenodorus. Den en de Athenodorus DAST lyckats hitta var son till skulptören Agesandros. Enligt Nordisk Familjeboks Uggleupplaga hjälpte Athenodorus sin pappa att skapa den berömda Laokoongruppen som finns i Vatikanen. Denne Athenodorus levde c:a 200 år före Kristus. Därmed inte sagt att han var identisk med spökhistoriens filosof. Fixt och färdigt ur Plinii garderob har det har skelettet fallit ut. Rena förlagan för Oscar Wilde när han skrev hejdlöst roliga Spöket på Canterville.

I Athen fanns det ett visst hus, som var mycket stort men hade dåligt rykte. I nattens tystnad hördes där skramlet av kedjor, till att börja med långt borta, sedan allt närmare och närmare.Snart dök spöket upp, en gammal man, utmärglad och eländig, med benen i bojor och händerna i kedjor. Invånarna i huset låg vakna genom de förfärliga och skumma nätterna.

Sömnlösheten gjorde dem sjuka och sjukan tog död på dem. Så huset övergavs, förbannades och överlämnades helt åt fantomen.

Filosofen Athenodorus kom till Sathen, lade märke till huset som var till salu, tog reda på priset, undrade varför det var så lågt, ställde frågor, fick veta hela historien och trots det, eller snarare just därför, övertog han egendomen.

När aftonen kom befallde han att hans säng skulle sättas fram i husets hallrum, skickade efter skrivtavlor, ett skrivstift och ett ljus och koncentrerade sina händer och ögon och sinne på uppgiften att skriva, så att inte hans fantasi av sysslolöshet skulle uppfinna bilder som de som berättats för honom.

Till att börja med rådde total tystnad, inte ett ljud hördes någonstans. Sedan kom rasslet och skramlet av kedjor som skakades. Mannen lyfte in blicken, inte heller lade han ifrån sig skrivdonet.

Oljudet växte, kom närmare och närmare, hördes först på andra sidan om tröskeln och sedan mitt på den. Han lyfte nu blicken, såg och igenkände det spöke som beskrivits för honom. Det stod där och tecknade åt honom som om det ville att han skulle komma med.

Athenodorus gjorde en gest som om han ville säga “Vänta lite” och återupptog skrivandet. Spöket höjde sina händer och skakade kedjorna alldeles förskräckligt över huvudet på filosofen.

Han såg att pöket återigen vinkade honom till sig, steg upp, tog ljuset och följde efter. Spöket gick långsamt före, som om han tyngdes av kedjornas tyngd, ut på husets gårdsplan och försvann plötsligt.

Athenodorus krattade ihop en liten hög med gräs och löv för att markera platsen. Påföljande dag gick han till underrättsdomarna och bad om en fullmakt att gräva upp platsen.

Ett skelett hittades med benen fortfarande fastkedjade. Kvarlevorna togs upp och begravdes offentligt. Därmed hade spöket fått frid och huset upplevde inte längre dess sällsamma besök.

Pratchett på vift igen

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:55:15 +0000

Terry Pratchett är populär, vilket förstås av att hans böcker ges ut om och om igen av B. Wahlströms. I höst har serien Resan hem, som består av titlarna Vilar, Vijlyr och Vi flyger kommit i kartonnage. Samma gäller böckerna om Johnny: Sara du kan rädda världen, Johnny och döden samt Johnny och bomben. De har tidigare recenserats i DAST.

Kreativ kraft

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:52:51 +0000

“Min berättarvilja för min livsvilja, den kreativa kraften och hungern. Jag har aldrig kunnat skilja ut en kreativ HM och en privat HM”, säger Henning Mankell till DN:s Annika Persson.

Läsning på “hög nivå”

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:52:09 +0000

I fickan framför passageraren ombord på flyget brukar flygbolagen tillhandahålla en glättad tidskrift med mer eller mindre intressanta artiklar plus massor med annonser för whisky, kläder och andra konsumtionsvaror. Däremot förekommer nästan aldrig någon skönlitteratur. På United Airlines har man funderat över saken och dess inflight magasin Hemisphere innehåller numera noveller, Redaktören Lisa Fann säger att med tanke på alla pocketböcker som säljs på flygplatserna är det egendomligt att flygmagasinen inte innehåller skönlitterära inslag. Hon säger att hon använder de skönlitterära inslagen för att skilja ut sitt magasin från andra flygbolag och att hon fått många brev sedan man börjat publicera berättelser.

Folke Isaksson

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:50:58 +0000

har tilldelats 2002 års Sven O. Bergkvistpris. Det delades ut vid en ceremoni i Författarrummet på Paddy’s Pub i Sollentuna den 18 september i år.

Deckarpriser på bokmässan

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:49:47 +0000

Jan Brobergs kritikerpris Den Svarta Luppen tilldelades Maria Neij “för klipsk och kunnig kritik i fack- och dagspress”, Neij skriver i Jury som också delade ut priset.Champagnevispen gick till Bokförlaget Tre Böcker för att det placerat Göteborg på deckarkartan,

Ture Sventonpriset Temmelburken erhöll Cornelia Funke för boken Tjuvarnas herre,

Flintyxan tilldelades den historiska kriminalromanen Liemannen av Bo R, Holmberg.

Priset Spårhunden för årets bästa barn- och ungdomsdeckare gick till Laura Trenter för Julian och Jim.

Deckare fel samtidsgenre?

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:48:47 +0000

Urstockholmaren Lars Bill Lundholm har inga samtidsomstörtande ambitioner med sina deckare. berättar han för Aftonbladets Christina Larsson. “Jag vill ge underhållning. Det går inte att undgå samtiden, men jag behöver inte skriva utropstecken efter den. Jag är inte säker på att deckaren är rätt genre för det.” Som urstockholmare mördar han i Stockholms skärgard och på överklassens östermalm.

Tre böcker mest svenskt

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:47:48 +0000

Göteborgsförlaget Tre Böcker är för andra året i rad det som ger ut flest svenska deckareförfattare. Av förlagets skribenter i genren är det Björn Hellberg som säljer bäst.

Innehåll 2002-4

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:40:11 +0000

Gripande bild av Leena Lehtolainen: Här fängslas en deckardrottning
K KOIVULA

Lars Fredrikson: “Att skriva som man vill ger livet innehåll”
B FALK

Författare och gaphals som kräver äran för allt
K E GENBERG

När Perry Mason såg ut som Maurice Chevalier!
H SIDÉN

Apropå Maldorors sånger
B FALK

Ned Land uppdaterad
I EKBRANT

Synpunkten: Fusktitt i kristallkula
B FALK

Danielle Steele: Författare med tre assistenteroch ett liv på både gott och ont
K E GENBERG

Krönikan: Ingen lika spännande idag
J BOLINDER

I spårhundens spår
A ENGHOLM

Några rader om JBS – och vem/vad är det nu, då?
G GILLBERG

Augusts blåa himmel!
J BOLINDER

Att skända den döde!
B FALK

Ivar Kreuger i svenska spänningsberättelser
D HEDMAN

Lennart Lundstedt – utvald och tryckt
H SIGANDER

Kitty ledde Gissy in på brottets bana
B FALK

Av hög internationell klass
J BOLINDER

Oåterkalleligen död
B MÅRTENSSON

Förlag som står på två ben: Deckare och lättläst
B FALK

Lässvårig barndom gav lättlästa böcker
B FALK

Snusbutikens Allybi
L HÖGGREN

En kartläggare slår till igen
B FALK

Klassikern: Spökhuset i Athen
PLINIUS d.y.

Dags för en Carr-renässans?
P OLAISEN

Bill, 91, fyller 80 år i svensk bokhandel
B VINBERG

Bo R. Holmberg tog priset …
K E GENBERG

Marie Corelli – en kvinnlig Haggard?
B STENFORS

Grym sagofarbror har dokumenterats
K E GENBERG
Genbergs Äventyr i underjorden
J BOLINDER

K Koivula

B Falk

K E Genberg H Siden

B Falk

1 Ekbrant B Falk

K E Genberg J Bolinder

A Engholm G Gillberg J Bolinder B Falk

0 Hedman H Sigander

B Falk

J Bolinder

B Mtlnensson B Falk

B Falk

L Höggren B Falk Plinius d.y. P Olaisen

B Vinberg K E Genberg B Stenfors

K E Genberg J Bolinder

I Bogdanovichs kölvatten

admin — Sun, 03 Feb 2008 17:31:25 +0000

Det här är inte Sista föreställningen för DAST men för undertecknad “en sorts” Sista numret med gänget. En för mig dyrköpt erfarenhet är att man inte ska syssla med samma sak mer än tre år. Det behövs new kids (gubbs?) eller gals on the block. När jag gick med på att bli redaktör för DAST, sa jag att det inte fick bli längre än tre år. Orgien kom att vara i tre och ett halvt om man räknar det halvår då jag var t. f. Kör man år efter år i samma hjulspår bli man insnöad och tror sig oumbärlig. Det är sval1 all förnya sig. Man blir till sist lika förutsägbar som Goran Greider & Per T. Olsson.. Inga jämförelser i övrigt. Vid tre olika tillfallen har jag stött på ett intressant fenomen. Kritik har avfärdats inte med sakskäl utan med påståenden om avundsjuka. Sådana argument säger troligen mer om de som uttalar dem an om dem de yttras. Genom sig själv känner man ju andra. Men SJAL Var en missvisande rikslikare. Undertecknad ar rent allmänt sett en osedvanligt privilegierad människa; förmodligen avundsvärd. Jag firar inte min födelse (bara andras om så önskas) eftersom varje dag ar julafton. Tack vare duktiga kirurger i Lund som plockar stora cancergrejor ur folk lever jag på rejält tilltagen övertid. Att redigera DAST har satt extra knorr på min tillvaro. Ett oavlönat, snarast kostsamt privilegium, men det finns ju andra värden har i livet. Jag har fått putsa mitt invektivförråd. Jag har träffat mina medarbetare och andra spännande människor. Jag har lärt mig redigera i dator och scanna bilder. Ansvarige Helmuth Glöck har kanske inte alltid delat mina himlastormande, kulturpolitiskt inkorrekta och inopportuna åsikter, men har med beundransvärt tålamod låtit mig hållas. Jag tror inte att jag refuserat någon artikel. Däremot har jag nobbat flera (fast inte alla) noveller. Jag vet att det ar svårt att placera noveller, men DAST är inget novellmagasin. Från början har Kjell E. Genberg och Birgitta Härner och så småningom många andra stöttat mig. Nu gäller det att stötta den nye redaktören, Leif-Rune Strandell, känd för DAST-läsarna med sina artiklar och intervjuer. Jag påstår inte att det ska bli skönt att slippa bada i deckare, thrillers och sf, men tänker ägna mig mer åt djupdykning inom ramen för “tusen och en böjelse” jag har, för att uttrycka mig arabiskt. Min lyrikläsning släpar efter. Jag borde jobba mera med rörliga dokumentärer. Var lade jag nu ifrån mig min lettiska frimarkssamling och Den tibetanska dödsboken för tre och ett halvt år sedan? Vad kostar billigaste biljetten till Konstantinopel och Turkmenistan? Och jag har försummat Indien under DAST-åren. Jag ser fram emot att snart (april 2003) få åka mitt punktliga favorittåg New Delhi-AIlahabad och tillbakalutad genom fönstret beskåda eldflugorna i nattmörkret till skenskarvars dunk. Vågar jag fotvandra i Himalaya igen med de har sjuttioåriga knäna? Det bästa med DAST? Det är och förblir Du! Läsaren! Och hur är det Swedenborg kryptiskt säger? Kärlek till det Höga, kanske?BERTIL FALK