När man ser denna roman får man gärna intrycket att det är en deckare byggd på Palmemordet. Eftersom den kom ut samtidigt som 15-årsdagen av mordet förstärktes denna tro. Och den förre statsministern spelar en stor roll i romanen. Här finns en person som skulle kunna vara mördaren. Men där tar det stopp. Augustsson har skrivit ett slags politisk roman där läsaren nästan går vilse i labyrinten av människor och livsstilar från 50-tal framåt.

Palme pratade gärna om ”människorna” när han var ute i Sverige och detta noterar en av romanens huvudfigurer, trubaduren Åse-Marie, som slutar spela ”We shall overcome” för att i stället börja skriva egna låtar.

Romanen tycks handla om identiteter – de som måste sökas hos ett folk som tappat den efter det som inträffade på Sveavägen 28 februari 1986. Den är raffinerat skriven och man känner igen mycket i tillbakablickarna.

KERSTIN CARLSSON

Jan Lundius presenterar verkligt udda karlar i denna kombinerade kriminalroman och ”mansroman”. Nå, efter alla utrerade kvinnoskildringar kan det väl vara dags, men fan vet om det är en mansroman eller en freakroman. En av dessa konstiga typer är teknikern Robert Andersson som skänker bort sitt företag till kompanjonen för att åka till Karibien för att kolla in den gulbröstade fregattfågeln. Där träffar han en maktlysten, fåfäng revolutionsromantiker som tillika visar sig vara svensk utrikesminister. Vad vet Lundius om svensk politik? Kan det vara sant att våra skattepengar finansierar guerilla och knarkhandel? Inte omöjligt med tanke på att vi har Rosengren, mannen som gör allt fel men alltid kommer ner på fötter. Särdeles tragisk är mannen som blev kvar i Sverige, super ner sig och ser UFO:n lite här och var. Så var det en till – förläggaren som har en mystisk pseudonym i kioskdeckarstallet.

Det här är en roman att älska eller hata. Religionshistoriker Lundius skriver så blodet skvätter, men mellan blodpölarna hittar man en hel del att fundera över. Ifall man hinner stanna upp och tänka.

LENNART BRÅDING

Detta är en verkligt underhållande roman i historisk miljö – utan att därför vara en historisk roman. Man förbluffas ibland över Lundgrens sätt att ”modernisera” den gamla staden. Berättelserna – för det finns flera infallsvinklar – berättar om staden och människorna på ett språk som kan få vilken läsare som helst att haja till. Ibland är det arkaiskt, emellanåt sprutar de moderna orden fram. En sagogestalt som tar stort utrymme är tigern som pratar med vulkanen och gör att man förstår att katastrofen är nära förestående.

Eftersom Lundgrens berättarstil emellanåt är kompakt har jag ett gott råd att ge: läs inte allt på en gång utan sug på karamellerna. Och pryda människor ska kanske akta sig. Andra kan lära sig ord på latin. Sådana som inte står i läroböckerna.

LENNART BRÅDING

Det här är en utstuderad bok i begreppets bästa mening. Huvudpersonen Johanna ärver släktingen och fotografen Jacobs tillhörigheter. Liksom Johanna var han fotograf och befann sig gärna i förra sekelskiftets London där han umgicks med teosofer. I hans bilder finns något hemlighetsfullt som huvudpersonen vill få klarhet i, så hon reser till England för att forska i det förgångna.

Det har blivit en historisk deckare i John Dickson Carrs anda, ett collage av pussel med från början obegripliga bitar. Man konfronteras med personer från förr, människor med andra referensramar och med driven pedagogik leder Liffner läsaren fram mot ett drama.

Släktingen, visar det sig, har kommit pedofiler på spåren, och den värste av dessa var teosofpastorn Leadbeater. Men Liffner agerar inte lättköpt. Hon verkar ha arbetat mycket med textens rytm och arbetar på flera nivåer. Det existensiella tycks vara viktigt för henne och därmed blir det också viktig för läsaren. I andra romaner brukar berättaren vara det viktigaste – i denna blir hon allt mindre under historiens gång. Vilket kanske kan tydas som att det förgångna kan utredas medan nutiden är svår att dissekera.

HELENA GENBERG

Förre TV4-journalisten Kanger har åstadkommit en inte alls oäven debut. Historien bygger på autentiska händelser och dessa är faktiskt riktigt gastkramande. Självklart berättar en vant skrivande person sin berättelse på ett drivet sätt och historien innehåller både mord, hämnd och ondska.

Det som förvånar lite är att denne kunnige person skriver så konventionellt. Inte nog med att upplagget är sådant, han har också en kvinnlig hjälte kriminalinspektör Elina Wiik (inte släkt med Christer, fast namnet låter lika och trots att händelserna utspelar sig i Västmanland), och det börjar nästan bli lite klichéartat nu när var och varannan statsminister är om inte kvinna så åtminstone feminist.

Men det blir spännande och dessutom lite politiskt eftersom en bosnisk restaurangägare är misstänkt för mordbrand, samtidigt som det enda vittnet försvinner.

Kanger har utlovat fler romaner med samma huvudperson. Han är välkommen åter.

HELENA GENBERG

Kriminalinspektör Maria Wern är tillbaka efter sina bedrifter i Janssons debutbok Stum sitter guden. Här träffar hon på en kvinna vars man är försvunnen och trots att Werns (illa omtyckta) kollega redan avfärdat ärendet blir hon intresserad och leds in i en mordaffär som river småstadens oskuld i små bitar. Hämndmotivet är ofta använt i kriminalromaner, men förövarens behandling av sina offer är i Janssons version riktigt ”gory”. Om man så vill går det att finna beröringspunkter med Hannibal Lecter, som tycks vara mångas idol nu för tiden. Dock är knappast Janssons mördare lika intellektuellt överlägsen.

Tempot i boken är bitvis högt. Ibland sackar det, där författarinnan tänker dölja ledtrådar, och det är ju smart för där hoppas läsaren gärna över en mening eller två. Till skillnad från många andra kriminalpoliser lever Wern i ett riktigt lyckat äktenskap och har två söta barn att ängslas över. Hon framställs sympatiskt vanlig, lagom intelligent och inte alltid tillfreds med sitt jobb.

BIRGITTA HÄRNER

Holmström har skrivit romanen som alla trodde att Björn Hellberg skulle åstadkomma. En bok med en tennisstjärna i en av huvudrollerna. I övriga roller finns en schizofren Greenpeaceaktivist och en halvbra rocksångare. Alla har det gemensamt är att de är rotlösa människor som plötsligt inser att det enda världen går ut på är att vinna eller gå under.

Holmström har tidigare skrivit två romaner – Tredje stenen från solen och Startpistolen – båda ganska mörka i sin konstruktion. På sätt och vis följer han upp generationstemat från första romanen även här.

Det kriminella inslaget, som jag finner ganska oviktigt i denna i övrigt spännande skildring av människor, handlar om vapensmuggling.

När och om Holmström bestämmer sig för att skriva en renodlad kriminalroman har jag en känsla att rätt många av höjdarna på den svenska parnassen kan slänga sig i väggen.

KARL HJELM

I Kenneth Hedenströms debut som kriminalförfattare hamnar vi på Karolinska sjukhuset i Solna där professorerna Rolf modig och Marie Jernström uppfunnit en apparat som förändrar nervcellers signalstyrka. För denna bedrift, som förbättrar syn-, hörsel- och talförmåga har de fått Nobelpriset.

Men Virtugen, som metoden kallas, kan också modifieras och därvid skapa våldsam aggressivitet. I väntan på Nobelfesten upptäcker de att någon varit inne i deras dator. Både hård- och mjukvara stjäls och tjuven drar sig inte heller för att mörda.

Det har blivit en i många stycken intressant roman, men man märker författarens besvär att hålla sig inom den kriminalform han valt. Uttrycket ”kill your darlings” har han tydligen aldrig hört talas om. I vissa partier är texten stillastående och det är också mest där man märker hur osannolik berättelsen egentligen är. Fast det tar sig då och då utan att bli någon riktig nagelbitare.

Uppsåtet är emellertid gott. Hedenström vill påvisa krafterna bakom det starkt ökande våldet i samhället och hans språk är det inget fel på.

INGER STRANDBERG

Nu börjar det här bli en riktigt gammal bok. Ålkistan kom ut första gången 1967 och blev uppmärksammad, inte minst för sin smakfullt turnerade intrig. Faktum är att gåtan troligen är en av de knepigaste som någonsin hittats på av en svensk deckarförfattare. Men logiken är det inget fel på fast fallet sätter myror i huvudpersonen Bertil Durrell, som på den tiden bara var kriminalassistent. När Ålkistan kom hade Ekström redan skrivit deckare sedan 1961. Hans senaste roman heter Vildfikonträdet (Plus) och kom 1994. Därefter har Ekström mest skrivit i det korta formatet, noveller till dagspress.

Författaren är alltså en svensk klassiker (nu utkommer i Bonniers serie Kriminalklassiker) och som sådan väl värd att läsa. Den som inte hade möjlighet att läsa Ålkistan när den kom första gången bör faktiskt inte missa chansen nu.

BARBRO LINDBORG

En thriller på båda sidor om berlinmurens fall
Bertil Falk

Bröderna Rosenkrantz
Bente Arendrup

Kriminalpolisen som skriver danska deckare
Bertil Falk

När vardagsbrottet blir grov kriminalitet

Agenten som arbetar på annorlunda sätt
Bertil Falk

Svensken som tipsade Burroughs om Tarzan

Det våras för Niels Meyn!
Bertil Falk

Niels Meyn: Bortglömd författare
Jan B Steffensen

Hieronymus Bosch i trädgårdshelvetet
Bengt Eriksson

Som vanligt kommer ljuset fra Norge!!

Fredrik I kan ha legat bakom mord på Karl XII

Bengt Liljegren: Karl XII blev säkert mördad med närskott

Ny och spännande deckarpseudonym
Jean Bolinder

Mannen som skapade äventyrsromanen
Bo Stenfors

Måste högkulturen smutsa ner sig för att vitaliseras?
Magnus Persson

Klassikern: Prästen i Vejlbye
Steen Steensen Blicher

Thomas Harris – skräckthrillerns Gustave Flaubert?
Håkan Almgren

Goebbels missförstod Maughams agentbok

Bokskåpet

Enbart 10 sf-böcker ges ut per år i Sverige
Bertil Falk

Antikvariat i Tranås är forskningsinstitut
Bertil Falk

Margareta Marin: “Jag letar upp glömda pärlor och ger ut dem igen”

Obrottsligt
Leif-Rune Strandell