Lagom till tioårsdagen av det uppmärksammade mordet på Fadime kommer en dokumentär om händelsen. Den är skriven av journalisten och författaren Ulf Broberg (bilden nedan till vänster) tillsammans med advokaten Leif Ericksson (bilden till höger). Leif var Fadimes och senare hennes syster Songüls advokat. Boken grundar sig på Leifs och Songüls berättelser om vad som hände. Detta har kompletterats med intervjuer med inblandade och rättens protokoll bl. a.

Händelsen blev vändpunkten för synen på hedersmord. Brottet mot Fadime var inte det första, men det blev mycket uppmärksammat, främst för att hon hade framträtt i ett inslag i TV-programmet Striptease. Ett program som berörde många tittare.

Boken är angelägen. Den ger främst kunskap om vad som driver någon att begå ett så fasansfull dåd – att skjuta sin egen dotter. Jag kan mycket väl tänka mig att den skulle kunna ingå i skolundervisning för att skapa debatt och insikt om kulturer som är oss främmande.

Boken är lätt att fastna i. Även om man vet hur utgången ska bli är den spännande som en deckare. Men eftersom det är verkligheten som behandlas är den också obehaglig. Verkligheten överträffar som bekant alltid dikten.

Jag förstår att det är en omöjlighet att få alla synpunkter belysta i boken. Fadimes far och de i släkten som sympatiserar med honom vill av naturliga skäl inte medverka. Men för många är han en hjälte och han uppvaktas med presenter i fängelset där han fortfarande sitter. Vad kommer att hända när han väl kommer ut så småningom?

Fadime lyfte upp ett stort problem i offentligheten. Debatten får inte sluta nu. Många unga lever under samma förtryck fortfarande. Den här boken hjälper oss att minnas.

NISSE SCHERMAN

Det här är kanske en långnovell eller kanske en följetong i få avsnitt som fått formen av pocketbok. Författare Vistrand är med sina 82 år möjligen landets äldsta debutant i kriminalgenren, född i Närke men sedan 1966 bosatt på Gotland där också historien utspelar sig.

Man får av uppläggen en känsla av sent 60- eller tidigt 70-tal trots att det talas om datorer,  mobiltelefoner och EU samt att senare tiders diskussion om gifter i jordbruket tas upp. Men det tog ju faktiskt Rachel Carson upp i boken Tyst vår som kom som kom på svenska i början av 1960-talet. Känslan stärks av ett inneställe annonserar om en tangokväll, en dansart få nutida yngre vet något om (man håller i varandra i den dansen), förutom att den synts i ett dansprogram för kändisar på TV.

Huvudpersonen Ingrid är forskare vid Statens Lantbruksinstitut i Ultuna och på semester på Gotland där hon råkar bli inblandad i ett mord och en utpressningshistoria. Hon bor från början på Pensionat Fridhem, därav titeln. Det är en lättsamt (väl)skriven och ganska lättviktig historia som har vissa spänningsmoment, dock utan att nackhåren reser sig märkbart. Men som reklambroschyr för Gotland är den alldeles utmärkt.

HELGA LINDH

Intresset för Kina, dess historia och dess ledargarnityr har gått i vågor. I min ungdom förfasades mina religiösa morföräldrar över boxarupproret vid förra sekelskiftet och jag läste själv med förfäran om hur dessa gulhyade upprorsmakare slaktade godhjärtade europeiska (och även svenska, om jag minns rätt) missionärer som bara ville lära kineserna hur den rätta tron kunde föra dem till himlen.

I skolan fick man också höra berättas om Svenska Ostindiska Companiet som på 1700-talet framför allt handlade med Kina, först med framgång och sedan med allt större förluster.

På 60-talet blev Mao Zedong hjälte för de unga som i Vietnamkrigets skugga demonstrerade på gator och torg, läste hans lilla röda tänkebok, berättelsen om Den långa marschen och fick bland andra mig att läsa träiga böcker, som den amerikanske socialisten Edgar Snows Röd stjärna över Kina och hans memoarer.

På sistone, vid sidan av initierade tidningsartiklar om kinesisk korruption, har intresset mest varit riktat mot den bilindustri som förgäves försökt inhandla det svenska ”flaggskeppet” Saab.

Därför var det med glädje och intresse jag började läsa Hans Hägerdals initierade bok om Kinas politiska irrfärder under de senaste hundra åren. För ett sekel sedan störtades det kinesiska kejsardömet och runt om i omvärlden hoppades man på en ljus framtid för det makalöst stora riket. Så blev det inte. I stället följde invasioner, inbördeskrig och diktaturer.

Docent Hans Hägerdal vid Linnéuniversitetet i Växjö (som tidigare utkommit med Vietnams historia 2005 och Kinas historia 2008, båda på Historiska Media) fokuserar i denna bok på landets förvandling från en totalitär agrar stat till en någorlunda modern men enpartistyrd marknadsekonomi med kollektivt ledarskap. Han diskuterar ledarskapet hos gestalter som Sun Yat-Sen, Chiang Kai-shek, Mao Zedong (som tidigare stavades Mao Tse-Tung) och Den Xiaoping. Inte enbart deras kvalifikationer som ledare utan också deras personligheter och livet bakom det offentliga.

Särskilt intressanta är de ögonvittnesskildringar av enskilda människor som berättar om inbördeskrigen och andra svåra händelser som Hägerdal fångat upp och berättar vidare.

I förordet spekulerar han i vad som skulle ha känt med Kina om Mao blivit avrättad av de milismän som tillfångatog honom hösten 1927 och om freden bibehållits ifall Deng Xiaoping blivit avlägsnad under den katastrofala kulturrevolutionen 1968–1971 då kanske så många som en och en halv miljon människor dödades under regimens kampanj för att ”rensa klassleden”.

KJELL E. GENBERG

Himmelsdalen har ett träsnittsaktigt, expressivt färgsatt omslag som väl indikerar det högspända, skruvade som berättelsen så tydligt är, och det är med viss bävan jag börjar läsa.

Marie Hermanssons tidigare berättelser, till exempel Musselstranden, är å ena sidan bauerskt sagoaktiga, men å den andra kusliga och hotfulla som Lehanes böcker. Och Himmelsdalen jävar inte den utsagan. Redan från början slås tonen an: ”När Daniel fick brevet trodde han först att det kom från Helvetet” – kanske en lek med det klassiska namnet på Schweiz, Helvetia?

För det är både i helvetet och i något Schweizliknande landskap som Daniel strax befinner sig: han får ett brev av sin tvillingbror Max som ber honom att komma och hälsa på honom i Himmelsdalen. Sliten mellan sin önskan att träffa brodern, som han inte träffat på många år, och sin inre röst som varnar honom för att över huvud taget ha med brodern att göra, ger han efter för sin längtan och ger sig iväg.

Max har genom hela deras liv varit manipulativ och kylig, och när han ber Daniel om en tjänst – att för en kort tid ta hans plats i Himmelsdalen – anar Daniel oråd, men dras som vanligt med i Max förföriska och försåtliga känslovirvlar. Mot sin vilja och sitt förstånd ger han halvt om halvt efter för Max, och när han en dag vaknar och Max är borta, har  brödernas relation än en gång följt sitt gamla destruktiva mönster.

Nu vidtar Daniels försök att få läkarna – för det är förstås på en sluten psykiatrisk avdelning han befinner sig – att acceptera hans rätta identitet och att släppa ut honom.

Här ska inte berättas mer om hur det går – endast att det är kuslig läsning, och mycket spännande. Hermansson är skicklig i att bygga upp en speciell, tät stämning, och den första delen är starkare än den senare. Kanske ror hon det inte riktigt i land berättelsen – känslan av mekanisk psykiatrisk snurr försvårar i viss mån den senare delen, men berättelsen försvarar ändå väl sin plats i hennes bibliografi.

KERSTIN WALL

Marie Hermansson. Foto Kristin Lidell

Lennart Brohed har nu gett ut åtta böcker i serien om överkonstapel Göran Persson i trettiotalets Lysekil Denna gång är det en av stadens mer prominenta affärsman som brutalt mördas med en biljardkö. Offret är förmodligen ensam i trakten om att inneha ett biljardbord och poliserna är frågande både inför mordet och för det okända spelet.

Författaren fyller boken med intressanta tidsmarkörer och dessutom har han letat fram många tidningsannonser och reklam från lokaltidningarna under denna tid. Allt detta kryddar boken och är dess absolut största behållning. Man får t ex i en annons veta att en ganska ordinär radioapparat kostar 475 kronor. Med den penningvärdesförsämring som har varit måste det då ha betraktats som ett lyxköp. Året är 1939 och det pågående krigets påverkan är märkbar. Svenska nazister lurar i en och annan vrå.

Annars är detta en klassisk pusseldeckare med ett lagom antal misstänkta. Handlingen är lagom oblodig och klassiskt trivsam. Boken skulle kanske till och med kunna ha varit skriven under den tid som den beskriver. Men det är ändå de historiska beskrivningar som fastnar hos mig.

Göran Persson är en intressant bekantskap och Brohed skriver trevligt och okomplicerat. Han tilldelades tillsammans med sin fru Monika (medförfattare i de två första böckerna) Lysekils kommuns kulturpris 2008.

NISSE SCHERMAN

Engelsmannen Kernick har tidigare kommit ut med fyra kriminalromaner i Sverige, Handel med döden 2008, En bra dag att dö 2008, Mord för mord 2009 och Uppdrag: Mord 2010. Utan nåd är författarens genombrott i Storbritannien och en historia som är fristående från de tidigare utgivna. Hans sätt att berätta en historia har likheter med de manligt drivna handlingar i högt tempo man kan läsa om hos engelske Lee Child och amerikanska spänningsförfattare som Jonathan Hayes och Linwood Barclay. Dessutom får man sig en saftig dos brittisk humor till livs.

I bokens början är John Meron en lyckligt gift man, med en vacker hustru och två barn, som har ett trist jobb. De bor i ett område som kan klassas som övre medelklass. Hans liv förändras plötsligt en helg när han får ett telefonsamtal från en gammal bekant, Jack Calley, som verkar bli mördad medan han skriker Johns adress, tydligen till sina mördare.

I panik skjutsar John sina barn till svärmodern innan han ger sig iväg till universitetet för att varna sin hustru som arbetar där. Hon är inte på jobbet – där finns i stället en maskerad dåre som viftar med kniv och tydligen tagit livet av någon, kanske är hans fru offret … Det ligger i alla fall ett oidentifierat lik i hennes kontorsmodul. Han grips men lyckas prata sig loss och sedan går allting utför.

Originaltiteln Relentless betyder obarmhärtig och det är precis vad denna adrenalinstinna berättelse handlar om. Man bör helst inte stanna upp i läsningen utan flämta sig igenom kriminallitteraturens alla konstgrepp – våldsamma jakter, konspirationer, kidnappningar, förräderier i flera led och en rätt sympatisk kriminalare som är på jakt efter sanningen. Mitt i allt detta en huvudperson som ska försöka förklara det han inte begriper.

Om man är ute efter några timmars lättläst eskapism är det här rätt bok att öppna. Fast det krävs att man inte sätter sig ner och tänker efter när sista sidan är avklarad. Då märker man kanske bristerna som inte ens fartvinden har kunnat blåsa bort.

JAN NYGREN

Jag tror det var den amerikanske författaren Dashiell Hammett som menade att när man kör fast i skrivandet kan problemet lösas genom att man plockar in en kille med pistol.

Jungeström måste ha kört fast rätt ofta för i denna berättelse om knark och kommissarie Kalle Lindgrens avhopp från pensioneringen förekommer en hel massa ”killar med pistoler”, för att inte tala om andra och kraftfullare vapen.

Åtvidaberg och Norrköping är ett par av de orter som utsätts vådliga brott utförda av folk från båda sidor av lagen. Just nu är verklighetens Malmö den svenska stad som mest liknar Chicago under förbudstidens dagar, men detta förbleknar mot Jungeströms fiktioner på platser som sällan förekommer i de hårdföra kriminalannalerna. Eller vad sägs om en svensk attackstyrka som angriper och skjuter knarkhanterare och någon som ser till att detta övergrepp mörkläggs för tid och evighet.

Det är alltså en saftig historia som Inga-Britta Jungeström ger oss i 8 dagar i februari. Fast den som skulle kunna intressera sig för händelseförloppet för aldrig reda på vad som händer i boken genom att kolla omslaget och läsa baksidestexten. Eftersom Jungeström både är författare till boken och förlagsredaktör borde denna informationsmiss ge henne underbetyg.

Men allt är inte helt under isen. Denna kulturintresserade kommunpolitiker i Åtvidaberg skriver inte alls illa, betydligt bättre än många som ger ut sina alster på eget förlag. Vissa bitar i 8 dagar i februari är riktigt spännande, men spänningen ligger för det mesta på det yttre planet och ibland ler man nästan åt alla ”killar med pistoler”.

PER MAGNUSSON

Inga-Britta Jungeström. Foto Kjell Samuelsson

Belinda Bauer gör storartad debut med Mörk jord, en psykologisk kriminalroman. Hon växte upp i England och Sydafrika och har tidigare jobbat som journalist och manusförfattare.

12-årige Steven Lamb har bestämt sig. Han ska ut och gräva på den ödsliga Exmoorheden. Han ska gräva varje ledig stund för att hitta kvarlevorna efter sin morbror Billy, som försvann hemifrån för arton år sedan. Billy var då i samma ålder som Steven är nu, när man tror att han föll offer för pedofilen och seriemördaren Arnold Avery. Denne har erkänt att han mördat och grävt ner sex barn där på heden.

Hemma hos Steven kunde det varit trevligare stämning. Hans mormor vägrar tro att hennes son är död och hon står varje dag vid fönstret och tittar efter honom. Hans mamma verkar vara på dåligt humör för det mesta och favoriserar Stevens lillebror. Den enda som är snäll mot honom är en av moderns herrbekanta. Om han bara kunde hitta morbror Billys kropp skulle allt förändras. Själv skulle han bli något av en hjälte, mormor skulle sluta stå vid fönstret och mamma skulle ge honom varma och sköna kramar och ömt stryka honom över håret.

Efter en längre tids grävande inser Steven att heden är alltför stor för att han ska klara av det han föresatt sig. Han skriver till Arnold Avery i fängelset och frågar denne var han begravt Billy. Nu börjar mörka krafter verka. Men Steven anar inte vad konsekvensen kan bli av den kontakt han etablerat med barnamördaren. Den är livsfarlig.

Mörk jord är en välskriven roman. Exmoorheden skildras så skickligt att man riktigt kan känna den otäcka fuktiga dimman över ljung och stickig ärttöne. Personerna i boken känns äkta och särskilt porträttet av lille Steven är utomordentligt bra. Man får en olustkänsla när man läser; samtidigt som pojken är så rörande. Men det är en spännande historia för vilken Belinda Bauer belönats med 2010 års Golden Dagger, ett mycket prestigefyllt pris inom kriminallitteraturen.

MONICA LINDSTRÖM

Den kvinnliga brandmannen Rowan Tipp, som ingår i en grupp som via fallskärm bekämpar vilda skogsbränder i den amerikanska delstaten Montana, plågas av sin arbetskamrats död i lågorna för ett år sedan. Någonstans inuti henne gnager tanken att hon skulle ha kunnat rädda honom. Någon tycks anse att hon är skyldig till mannens död och verkar ruva på hämnd.

Nu har gruppen utökats med nya medlemmar och det hettar till mellan henne och nykomlingen Gulliver Curry. Samtidigt tyder mycket på att det är någon som tänder eld i skogen. Är det en av brandmännen?

Rowan har alltid sett upp till sin far, en legendarisk brandman, och sedan 18 års ålder tog hon också upp faderns yrke. Som vanligt har Nora Roberts gjort grundlig forskning om bränder och metoderna att bekämpa dem. Tyvärr har hon haft svårt att ”killa sina darlingar”, man storknar nästan av alla informativa detaljer som prackas på läsaren.

Det är på sitt vis en riktigt spännande roman där romantiken överväger. Jag är övertygad om att även denna bok kommer att sälja väl. Författaren har en stor läsekrets. Enbart i Sverige har hon hittills såld tre miljoner böcker. En droppe i havet med tanke på att hon i resten av världen krängt mer än 400 miljoner exemplar (!) av sina 190 böcker (100 av dem är översatta till 25 språk). I USA påstås det att en bok skriven av henne säljs var fjärde sekund, vilket kan vara sant eftersom den 62-åriga damen har toppat amerikanska bästsäljarlistor hela 80 gånger.

Hon är en intressant kvinna. Året innan hon fyllde 30 blev hemmafrun och tvåbarnsmamman isolerad från omvärlden av en våldsam snöstorm. I stället för att drabbas av panik satte hon igång av skriva en romantisk roman. Den fick ett förlag och hon fortsatte på den inslagna vägen och fick så småningom ett publikt genombrott. Vid sidan av sina romantiska thrillers skriver honom science-fictionartade spänningsromaner under pseudonymen J. D. Robb. Sådan arbetsiver kräver disciplin. Varje dag sätter hon sig vid sitt skrivverktyg klockan nio på förmiddagen och arbetar till fem. Sånt ger resultat.

Amazon har tillkännagivit att hon blivit den tredje författaren i den så kallade Kindle Million Club. Hon, Stieg Larsson och James Patterson säljer mer än en miljon e-böcker hos den närbaserade bokhandeln.

BARBRO LINDBORG

Nora Roberts. Foto John Earle

Den kände turkiske författaren Ömer Eren har drabbats av skrivkramp. Under en resa blir han vittne till hur en ung gravid kvinna av kurdisk härstamning skjuts på en busstation i Ankara. Det visar sig att kvinnan som flyr familjen av hedersorsaker – och förlorar sitt foster i skottlossningen – samtidigt som hennes man är på flykt undan en kurdisk organisation som han tidigare tillhört. Författaren kan inte sluta tänka på flyktingarna. Kanske ser han också en möjlighet att hitta en berättelsen att skriva om.

Han följer sina kurdiska vänner till bergen i östra Turkiet och hittar ett land som verkar mycket främmande för honom. Där träffar han en märklig kvinna, ett möte som gör att han återfår sin skaparkraft och det språk han tror sig ha förlorat.

Ömer Erens hustru Elif har ”övergivit” honom. Hon är framgångsrik professor i genetik och har inte tid för vare sig maken eller sonen Deniz som dragit sig undan till en ö utanför Norge efter att hans hustru fallit offer för en självmordsbombare när hon besökte Turkiet. Våldet drabbar även honom och då söks han upp av sin mor.

Förlorade ord har blivit ett stort panorama över det nutida Turkiet där våldet ofta är närvarande och påverkar människor.

Oya Baydar (född 1940) skildrar en turkisk och en kurdisk familj vars erfarenheter av terror, hedersvåld och gerillakrig formar deras liv. Hur våldet påverkar människor som utsätts – en fråga som väl egentligen inte har något övergripande svar – ställs av författaren i denna fascinerande bok om medmänniskor i ett land som vi bara delvis känner till.

HELGA LIND