Kritik av kritik

Oct 9th, 2017 | By | Category: 2017-10 okt, Brev

Bertil FalkAv BERTIL FALK

Ett problem med många recensenter är deras förmåga att missbruka sin uppgift och ägna sig åt annan verksamhet än recensera. Recensenter har helt enkelt mycket ofta en egen agenda och den är sällan koordinerad med uppgiften att bedöma en bok. När en bok publiceras och navelsträngen mellan författaren och boken klipps av, så börjar boken att leva sitt eget liv och kan utnyttjas för andra syften än dem författaren avsett.

Och jag har ett bra exempel.

När Anirban Ganguley (i sin i och för sig mycket positiva recension av min bok Feroze the forgotten Gandhi i Millenium Post, 2 mars 2017) grep sig an sin uppgift, så ägnade han recensionen åt att jämföra Rahul Gandhi, en ledare för Kongress-partiet med farfadern Feroze Gandhi. Han hävdade att vid sidan om sin farfar var Rahul Gandhi en pygmé. Detta var uppenbarligen ett inlägg i den för stunden rådande politiska situationen i Indien.

Bortsett från detta, så även om Ganguley har rätt i sak, så har han samtidigt fel i sak eftersom i stort sett alla politiker är små jämförda med Feroze Gandhi som var en politisk gigant, ett politiskt snille helt enkelt, vilket min bok främst handlar om. Inget annat parlament i hela världen har haft en backbencher som tog sig an uppgiften att fylla ett demokratiskt vakuum genom att, som den inofficiella ledaren för oppositionen, avslöja korruption i det egna partiet, som leddes av hans svärfar, premiärminister Jawaharlal Nehru.

Jag menar att Ganguley inte är ett isolerat exempel. Även hos oss förekommer liknande recensioner. Dels bör man uppmärksamma recensenterna på att de har en grannlaga uppgift och inte bör ersätta noggrann analys med slarvigt tyckande, men också att författare som utsätts för sådana häringa metoder att dra nytta av deras verk, bör reagera. Recensenter är inte ett släkte som ostraffat ska kunna ägna sig åt att åka snålskjuts på vad författare skriver.

Mea culpa. Jag har själv brutit mot regeln. Det var Thomas Thorild som fick mig att fundera över recenserandets krav
Recension är en sak, essä är en annan sak. Där kan man utan att bryta mot några oskrivna regler jämföra farfar med sonson.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22